Kalis cyberhem

Jag är en lögnare. Värsta sortens faktiskt. De som drabbats mest av mitt ljugande är nog mina två äldre barn. Några exempel:

När de var små så påstod jag att tomten och tandfen fanns. Före jul en gång stängde jag in mig i ett rum för att slå in klappar till barnen och jag sa till dem att de absolut inte fick komma in och störa för jag satt i möte med tomten. Naturligtvis var de väldigt nyfikna och försökte titta in. Dörren hade glasruta som i och för sig var mönstrad men de kunde ju se lite så jag bestämde mig för att skrämma dem lite så de höll sig borta. Jag tog på mig tomtemask och en päls som fanns i rummet och dundrade ut genom dörren. Amanda sprang iväg vilt fnittrande men Timothy stod kvar med ett stelt grin på läpparna… och kissade ner sig.

Tandfen bytte ut en tappad tand mot en guldtia om barnen lade tanden i ett glas vatten och ställde det på diskbänken. En gång missade jag totalt tanden i glaset, hällde ut det i vasken och stoppade glaset i diskmaskinen. Barnet (minns inte vem av dem det var) som hade hoppats på en guldtia blev förstås väldigt besviken och jag kände att de i och med detta börjat tvivla på tandfen. Men tandfen finns ju på jätteriktigt så en guldtia hittades inom kort i filtret inne i diskmaskinen.

Timothy och ett par kompisar till honom lekte med tändstickor vid en skateboardramp när de var i typ 7-årsåldern. Amanda såg detta och gick till mormor och skvallrade. Mormor ringde till mig och berättade så när Timothy kom hem sa jag att jag visste vad han gjort. Han var tämligen säker på att jag inte visste ett dyft för Amanda hade ju inte kommit hem än men han blev mäkta förvånad när jag visste vad de sysslat med. Han frågade hur jag kunde veta det och jag svarade att polisen ringt och berättat det för de hade sett allt. Polisen ser ALLT, sa jag. Han blev skitskraj.

Jag hade en katt som hette Smulan. Smulan måste ha haft siamesiskt påbrå för hon var av den pratigare sorten. När jag kom hem kunde hon stå och jama framför mig hur länge som helst. Jag lurade i ungarna att jag förstod kattiska och kunde prata med Smulan. Om jag lämnade barnen ensamma en stund för att gå på affären så hade jag alltid ett långt samtal med Smulan när jag kom hem. Ibland sa jag till barnen ”Smulan har berättat precis vad ni gjort medan jag var borta. Nu vill jag höra er version” och ungarna var så säkra på att jag kunde prata med katten att de erkände allt ofog de gjort medan jag varit borta. Jag undrar hur irriterade ungarna var på den där golgöken till katt.

Senare, när de fattade att ingen människa förstår kattiska så lurade jag i dem att jag hade dolda övervakningskameror utplacerad lite här och var i lägenheten. Det funkade också ett tag.

För något år sedan ville Timothy och några kompisar sova över hos en i stan. Alla föräldrar till de inblandade var skeptiska till detta och misstänkte att det kunde bli fylla av det hela. Ungarna försäkrade att ingen alkohol skulle förekomma och sa till och med att vi fick komma och kolla dem om vi ville. Så vi gjorde det. Ett antal föräldrar åkte dit för att titta till dem vid olika tidpunkter och ingen av oss kunde känna att de luktade alkohol. Jag tyckte att de var lite mer skruvade än vanligt men jag kände ingen alkohollukt i deras andedräkt. Sedan fick jag veta att ungarna blåst oss, de hade visst festat men jag fick inte säga hur jag fått veta det för att någon skulle bli uthängd som ’tjallare’ då. Jag var på jobbet när jag fick veta det så jag knåpade ihop ett eget alkoholtest bestående av två vätskor som skulle blandas med urin. När jag kom hem förklarade jag för Timothy att detta skulle bevisa att han inte ljugit om att det inte förekommit någon alkohol. Testet visade om någon alkohol passerat levern under det senaste dygnet och skulle färga urinen klarröd om man hade druckit. För att vissa honom att jag inte bluffade (vilket han vid det här laget var ganska van att jag ofta gjorde) så gjorde jag testet på min egen urin också. Min blev inte färgad alls medan hans blev knallröd. Jag bad honom förklara sig och fick veta att det druckits en hel del sprit av alla på festen.

Vad Timothy inte visste då var att de vätskor jag blandat med mitt urin var natriumhydroxid (lut) och avjoniserat vatten medan jag hade blandat hans urin med natriumhydroxid och fenolftalein. Fenolftalein är färglös i neutrala lösningar men knallröd i basiska så hans ’alkoholtest’ kunde inte bli annat än knallrött. Det snackades länge om Timothys morsas alkotest 😀

Ändamålen helgar medlen… eller? Lögnare kommer att brinna i helvetet och ärlighet varar längst, heter det. Min lögnaktighet får ungarna att bli ärligare så man kan väl säga att jag offrar min själ för att rädda barnens 😀 Nä, jag bluffar bara lite då och då… Jag kanske skulle börja spela poker 😉

Amanda har fortfarande inte svarat på Grinchens mail och nu har hon fått ett till. Han frågar om hon har migrän och rekommenderar en medicin som heter eumitan. Han tycker sig själv ha migrän men jag vet inte jag… Den är väldigt selektiv i så fall, drabbar honom när han ska göra saker han inte vill och försvinner sedan på nolltid så att han kan göra roligare saker, som att gå på krogen någon timme senare. Han har också beklagat sig (på illa stavad engelska) i ett statusmeddelande på fejjan över sin ’sjukdom”.

i really hate my sickness. fighting it at the moment. but it’s getting better. whay can’t life be easear

Vidare undrade han vad Amanda tycker om de saker han gjort i lera (krukor, små figurer och annat) och frågade om hon ville att han skulle göra något till henne också.

Nä, Amanda har inte migrän. Den medicin han rekommenderade finns inte i Sverige. Det fanns förr något som hette Migard som innehöll samma verksamma substans (Frovatriptan) men den har plockats bort. Inte heller vill hon ha något han gjort i lera. Hans artistiska talanger ligger på en sexårings nivå och hon vill inte ha annat av honom än det underhåll han skitit i att betala under alla år. Hon har väl för avsikt att svara på hans meddelanden så småningom men det är inte speciellt högt upp på prioriteringslistan. Hon själv har ju inte stått så högt på han lista under 18 år så hon känner väl ingen anledning att kasta sig över tangenterna och få iväg ett svar.

När Gregory plumsade runt i dejtingträsket (alltså datingsidorna på nätet) så träffade han en kvinna där som han fick han lite mer kontakt med. De skickade en hel del mail till varandra och hade även telefonkontakt via sms. Han tyckte att hon verkade trevlig och helt ok till en början men började så småningom ana att allt inte stod helt riktigt till. Efter erfarenheten med Majros hade han, tack och lov, börjat bli lite mer kritisk. När hon bad honom skriva ut starka sömntabletter så drog han öronen åt sig och avslutade kontakten då han förstod att det fanns en problematik här eftersom hon inte ville gå ’rätta vägen’ genom hälsocentralen och sin läkare utan bad honom som privatperson att skriva ut det ’off the record’.

Idag satt han och jag och klickade oss runt på nätet i jakt på skridskor och skidor till Kroken. En kvinna med ett namn liknande det som kvinnan från dejtingträsket hade sålde något som vi inte var intresserade av men vi började fundera vad det blev av kvinnan från dejtingträsket. Vi gjorde en sökning på facebook men kunde inte hitta henne. Konstigt nog hittade vi inte henne i folkbokföringen heller. Slutligen gjorde vi en sökning på google och fick napp där. Vi hittade hennes nekrolog. Tydligen har hon gått bort under hösten men det stod inget om någon sjukdom så det verkar som hon tagit livet av sig. Kanske fick hon tag på lite mer sömntabletter än vad som var hälsosamt…

Jag började fundera om det kan ha varit så att personer med fysiska eller psykiska problem var mer benägna än andra att ta kontakt med Gregory i dejtingträsket. Han hade skrivit i sin presentation att han var läkare. Denna kvinna hade ju uppenbarligen problem och även Majros har problem med diverse fobier, hypokondri och annat. Förutom dessa så vet jag att några till med bland annat värkproblematik har sökt kontakt med honom.

På tala om Majros, hon ju fortsatte ragga i dejtingträsket efter att Gregory och hon börjat dejta trots att de lovat varandra att lägga ner dejtingträskandet. Jag undrar om hennes nuvarande pojkvän vet att hon spelat dubbelt efter hon träffat honom också genom att dejta en till samtidigt. Vissa slutar aldrig söka ett bättre alternativ. Det kanske är orsaken till att vissa aldrig klarar av att ha ett längre förhållande…

Och apropå avlida så kommer nog inte Amanda att avlida närmaste tiden även om hon tycker att hon blivit sjukare än hon varit på länge. Hon har tydligen åkt på en ordentlig förkylning.

Och apropå sjukdomar så hoppas vi att Kroken får vattkoppor snart. Det går på dagis just nu men hon verkar inte ha blivit smittad än så i fredags drog jag med henne till grannarna för att hon skulle få leka med deras son som just har fått det. Så förhoppningsvis så blir ungen prickig snart. Ju tidigare hon får ha det desto bättre för det blir värre ju äldre man blir.

Och apropå röda hund så har vi ingen hund men Amanda har en grå katt. För att muntra upp henne så filmade jag katten när jag busade med henne. Tyvärr var katten inte på bushumör så det blev pannkaka av det hela ändå…

Gregory är på kurs i Östersund. Han ska lära sig mer om barn och det är barnkliniken (där han jobbar nu) som har skickat honom. Han åkte i tisdags och kommer hem imorgon kväll. Vi får se i vilket skick han är då…

Kranvattnet är fortfarande inte ok i Östersund. En person lär ha åkt på parasiten (Cryptosporidium) enbart av att borsta tänderna i kranvtten. Gregory visste detta innan han åkte och han blev varnad men teflonminne som han har så glömde han bort det och klunkade i sig vatte när han kom fram och hade installerat ig i sitt rum på hotellet. Inkubationstiden är enligt Gregory 2-14 dygn,  7 dygn enligt aftonbladet så vi får se om han är en av dem som klarar lite östersundsvatten eller om han drattar dit.

Amanda har inte varit i skolan idag heller. Hon har mått jäkligt dåligt sedan hon upptäckte mailet hon fått från Grinchen. Han skickade det den 29:de men hon kollade inte sin inbox förrän tre dagar senare. Hon sover dåligt och drömmer mardrömma om honom. Han har verkligen ställt till det för henne genom åren med sina lögner och upprepade svek.

Hon vet ännu inte hur hon ska göra, om hon ska svara eller inte eler vad hon ska skriva om hon svarar. Hon ät dock lite mer uppåt när jag pratade med henne nu ikväll och hon nämnde inte Grinchen alls. Kanske var det därför hon lät gladare, för att hon inte tänkte på honom just för tillfället.

Jag undrar vad som kan få en att må mest illa – östersundsvattnet eller Grinchen.

[Jag röstar på Grinchen]

Amanda har inte varit i skolan idag. Hon var vaken hela natten och grubblade över Grinchens mail, hans avsikter, vad hon ska svara om hon ens ska svara. Hon är ledsen, besviken, förbannad, trött och en hel del annat. Detta är inte första gången han tar kontakt med henne och påstår att han vill lära känna henne. Det har hänt flera, flera gånger förr och när hon svarat har han inte hört av sig mer. Jag fattar inte vad han håller på med, går han igång av att göra henne besviken eller vad?? Och vad säger att han inte kommer att göra på samma sätt nu.

Hon har ingen som helst önskan att lära känna honom och hon säger själv att enda anledningen till att hon inte vill att han faller död ner på fläcken är att hon vill att han ska få ett långt, plågsamt liv utan vänner och utstött av alla. Detta är det mail han skickat till henne nu senast och Amanda har gett mig tillåtelse att lägga ut det:

Hej Amanda

Har länge väntat på att kunna skriva dig detta mail.

Anlednngen till att jag har väntat så länge, är att jag och din mama inte har talat samma språk.

Och jag ville vänta tills du är 18 år, av vissa rättsliga skäl.

Jag ber om ursäkt att har fått lida för det.

Jag skulle gärna vilja lära känna dig. Hoppas att du ochså vill lära käna mig.

Sskulle du vilja komma tll Wein betalar jag gärna  din biljett. Det är min födelsedags present tll dig.

Men tlls vidare kan vi ju använda Facebook.

Så hur gar det i plugget? Varför drog du till skåne? Varför ändrade du efternamnet?

Har vidare frågor men dom ställer jag sen

Och om du vill veta något om mig är det bara att fråga!

Hoppas att höra från dig

Grinchen

Han har tidigare lagt till ”pappa” före sitt namn men har tydligen, klokt nog, valt att sluta med det. Min mor läste det han skrivit och sa att om han pratar som han skriver så är det inte konstigt att han anser att vi inte talar samma språk. Han skriver verkligen som ett white trash och stavningskontrollen har han fortfarande inte förstått sig på.

Hur reagerar man om man får ett sådant brev av sin far som vägrat ha kontakt under alla år? Hur skulle du reagera? Vilken reaktion är rimlig i en sådan här situation?

Jag undrar om han fått för sig (och hoppas på) att det skurit sig mellan Amanda och mig och att det är anledningen till hennes namnbyte och flytten till Skåne. Vi bytte alla efternamn efter att jag kände mig tämligen säker på att jag aldrig skulle gifta mig till något annat efternamn och tonåringarna inte längre kände att de ville dela efternamn med sin rätt frånvarande far (han också), Ken, som jag tidigare var gift med. Jag hade tänkt byta ändå när barnen flyttat hemifrån för även om jag vill att hela familjen ska ha samma efternamn så vill jag inte att min exmakes efternamn ska stå i mina papper efter jag lämnat den här världen. Orsaken till flytten till Skåne är att Amanda vill vill läsa både naturvetenskapligt gymnasium och hippologi och i Flyinge/Lund finns landets enda gymnasieprogram som kombinerar dem båda.

Han ber om ursäkt för att Amanda fått lida för att han väntat med att ta ta kontakt. Han ber om ursäkt för hennes lidande men inte för sitt agerande och detta är något som Amanda stör sig oerhört på. Han skyller på annat, att han och jag inte är överens och vissa ’rättsliga’ saker, men tar inget ansvar för att detta faktiskt är ett val han själv gjort helt medvetet och kallt kalkylerat. Men varför vänta så länge och riskera att förlora allt?? Risken är ju stor att ett barn man ignorerat under 18 år till sist utvecklat ett hat mot den frånvarande föräldern (vilket hon ju också gjort) så varför?

Både Amanda och min mor tror att han vill ställa sig in hos henne för att hon ska avskriva skulden på obetalt underhåll som han har till oss. Jag tror inte att han är så intelligent att han tänkt så långt utan att den egentliga orsaken till hans kontaktsökande har en mer primitiv och basalegocentrisk grund. Jag tror att han tror att andra ska beundra honom för att han har en dotter, för att han är pappa och att det hela är en egotripp för honom. Många av hans vänner har skaffat familj och är framgångsrika föräldrar och vad har han i det avseendet? Nada! Så han vill väl skaffa sig en gyllene aura som pappa till en självständig och stark dotter och ta på sig äran för att hon blivit den hon är idag.

Men vad vet jag…? Kanske är det ekonomisk vinning som ligger bakom hans mail. Hittills har han kunnat skylla sin obefintliga kontakt med Amanda på mig – jag har gjort umgänget omöjligt för honom, jag har nekat honom att träffa henne, jag är elak och han har varit ett offer som fått familjens och vännernas medlidande och sympatier. Hur ska han lägga upp det då han fattar att Amanda inte vill ha någon större kontakt med honom? Jag antar att det inte är lika många offerpoäng i att säga att ens egna barn inte vill ha med en att göra. Medlidandevinsten han får ut av det är nog obefintlig.

Men om jag känner Grinchen rätt, vilket våra erfarenheter tyvärr visar att jag gör, så kommer nog även det att vändas till att jag ligger bakom det. Förmodligen har jag väl hjärntvättat Amanda till att hata honom för han kan ju möjligtvis ha någon skuld i något negativt mellan honom och Amanda…

Amanda berättade att hon fått ett mail av sin biologiska far Grinchen idag. Det var inget långt mail och han skrev sammanfattningsvis att han medvetet valt att inte ha kontakt med henne före hon fyllt 18 år pga att han tycker illa om mig (eller att han och jag inte ”talar samma språk”, som han uttryckte det) och av ”rättsliga skäl” men nu vill han gärna lära känna henne. Därför vill han att hon kommer till honom i Wien och han betalar resan som födelsedagspresent till henne.

Amanda sade en hel del om vad hon tyckte om detta och hur hon eventuellt skulle svara. Hon är förbannad och ledsen för att han kommer efter 18 år och tror att han kan vara pappa till henne och dessutom skyller sin frånvaro på annat än att ta på sig ansvaret för det själv och be om ursäkt för sitt misstag. Hur hon än svarar så kommer han att få det svar han förtjänar men hon har inte bestämt sig om svaret blir i form av hårda ord eller samma tystnad som han gett henne under alla år.

Efter 18 år, när hon juridiskt sett är skild från mig genom att jag inte längre är hennes målsman, tror han att han kan öppna stora famnen och hon tacksamt ska komma till honom. Bara en sådan sak – han erkänner att han valt att inte ha kontakt med henne och nu tycker han att hon ska komma till honom?! Han verkar ha rätt höga tankar om sig själv och hur han uppfattas av personer han betett sig illa mot under hela deras liv…

Sedan 2004 har vi försökt få utbetalt underhåll till Amanda från hennes biologiska far, Grinchen. Först skulle jag fylla i en massa papper i omgångar för att ansöka om att få det (han bor inte i Sverige så inget sker automatiskt) och sedan, när han vägrade betala, kom en massa andra papper som skulle fyllas i. Jag skulle bland annat uppgifter på de nettoinkomster, boendekostnader etc som jag haft sedan 2004 (det blev då alla räkningar från de tre senaste åren som skulle samlas ihop och skickas in) för att domstol skulle kunna fastställa storleken på underhållet baserat på mina inkomster/utgifter och Grinchens inkomster/utgifter. Sedan fick jag skicka in fler papper för att bekräfta att vi fortfarande krävde pengarna som han är skyldig eftersom han fortfarande vägrar betala trots domen.

En massa andra papper har ramlat in, fyllts i och skickats tillbaka och medan jag var borta på semester kom ännu mer papper. Den här gången skulle Amanda ansöka om rättshjälp för att skulden ska gå till indrivning. För att få rättshjälp måste hon fylla i en förmögenhetsdeklaration för att visa att hon inte har varken inkomster eller tillgångar och således rätt till rättshjälp. Så hon skulle bland annat kryssa om hon bodde i hyresrätt, bostadsrätt, eget hus, tjänstebostad, i andra hand eller något märkligt som översattes till ägarlägenhet och ange sina boendekostnader. Inget av alternativen passade in på henne då hon är skriven hos mamma och inte betalar något för det. Hon skulle ange inkomst, arbetsgivare, fastighetsinnehav och avkastning på det, företagsinnehav och företagets förmögenhet. Vidare ville de veta värde på bankkonto, bankbok, sparkonto värdepapper, bostadssparande och hur mycket kontanter hon har. Livförsäkringar, rättskyddsförsäkring och fodringar skulle redovisas. Bil, motor- eller segelbåt och husvagn ville de veta om hon har och i så fall vilket märke, vilken typ och vilket tillverkningsår det var på dem. Smycken, konstföremål, samlingar och annat av värde skulle hon berätta om hon har, om hon är underhållsskyldig till någon eller får underhåll av någon som hon varit gift med och alla uppgifter skulle skriftligen styrkas. Slutligen krävde de ett studieintyg som visade att hon studerar och inte har möjlighet att jobba. Extra viktigt var att studieintyget hade en stämpel.

Herregudars!! Hon är 17 år och har aldrig haft en beskattningsbar inkomst. Det var inte mycket av den blanketten som fylldes i förutom personuppgifterna förstås. Jag undrar hur många kilo papper som vi fått för ifyllning och underskrift.

Märkliga papper… Märkliga pappor. Eftersom han konsekvent vägrar betala underhåll så uppgår nu skulden som ska drivas in till 201 400:-

Usch, jag är alldeles knäckt av att vara arg och bråka och ändå har jag inte tagit striden med Ken ännu. I och för sig så behöver det inte bli mycket till strid där för han blir nog bara glad av att slippa barnen. Av en kompis har jag fått rådet att prata med skolpsykologen om Skräckis och Lena. Varken Skräckis eller Lena har läst barnpsykologi (no, shit!) så barnpsykologen kan bättre sätta sig in i Amandas sits än de… det kan då knappast bli värre i alla fall. Sedan kan skolpsykologen prata med rektorn och berätta vad Lena och Skräckis ställt till med för både Amanda och Timothy. Ska klämma in att jag känner mig kränkt som förälder efter att ha fått skit av Skräckis i alla år…

Kom helt osökt att tänka på att om man rikitgt vill jävlas med någon så ska man hälla surströmmingsspad i luftintaget, framme vid vindrutan på bilen, så kommer det att lukta föga smaskigt i bilen sedan. Ännu värre luktar det om man drar på värmen i bilen och det fiffiga är att det inte går att tvätta bort odören heller

Nä, nu ska jag vandra runt bland dagböckerna på nätet ett tag. Det var länge sedan jag var så ”oarg” så att jag hade ro till att göra det.

Amanda blir kvar på skolan.

I torsdags skulle vi träffa Amandas lärare på skolan. När vi (Amanda, min mor och jag) kom till mötet var Skräcködlan där också. Vad den människan gjorde där begriper jag bara inte. Hon är inte lärare utan barnskötare och har fan i mig inget med Amanda att göra längre men lika fullt förbannat hänger hon kvar som en otäck könssjukdom.

Första halvan av mötet skulle vara som ett vanligt kvartsamtal så Amanda skulle vara med. Lena gick igenom vad Amanda var bra på, hur det går för henne i skolan, vad hon har jobbar med på lektionerna och vad hon bör träna mer på. Enligt både Lena och Skräckis var Amanda nästan ett geni. Det fanns, enligt dem, inget som Amanda inte behärskade till fullo och i matte var hon bättre än många vuxna (gissa om de fjäskade…). Eventuellt skulle det vara bra om hon tränade på engelska och stavning mer. Sedan fick Amanda lämna rummet för att vi vuxna skulle prata. Lena sa att byaskolan ville ha information om Amanda så Lena ville veta vad hon fick säga om Amanda. Jag sa att hon fick berätta allt de var intresserade av att veta om Amandas skolarbete.

-Jaha, då har jag inget mer jag behövde ta upp så då kan vi avsluta mötet här då, försökte Lena. Jag och mor bara tittade på varandra. Den subban försökte smita undan den diskussion vi egentligen kommit dit för att ta. Mor sa att hon personligen var intresserad av att veta vad de tänkte göra åt att Amanda mådde dåligt i skolan och kände sig mobbad. Då började ormarna slinga sig. De kom med den ena bortförklaringen efter den andra och de vägrade i sten ta på sig minsta lilla ansvar för att situationen var som den var.

Först sa de att de inte alls upplevde att Amanda var mobbad. De var själva rastvakter och hade sett att Amanda var glad och positiv på rasterna. Lena sa återigen att hon aldrig hade sett att Amanda hade tics, Skräckis sa att hon aldrig sett Amandas tics trots att hon känt Amanda sedan hon var två år och ingen i hela arbetsgruppen hade någonsin sett Amandas tics så de tvivlade på att någon av eleverna hade sett det och således kunde Amanda inte ha blivit retad för sina tics. Att Amanda inte heller pekat ut eller namngett vilka som retat henne ansåg de berodde på att det inte hade hänt. De sa att Amanda nog inte vågade uppge några namn för att när hon då skulle konfronteras med de hon anklagat så skulle det kanske krypa fram att hon inte talade sanning eller att det i själva verket var Amanda som börjat retas.

Jag påpekade att Amandas tics visst uppmärksammats av andra i arbetslaget och tidigare lärare, den hon hade i ettan,  hade också sett dem. Då kom bortförklaring nummer två. Om läraren i ettan hade sett Amandas tics borde ju hon ta tagit upp detta med eleverna. Alltså var det hennes fel att Amanda blev mobbad. Jag påpekade att den läraren visst tagit upp det med eleverna med det var tre år sedan Amanda gick i skolan och tre år är lång tid för en tioåring och mycket hinner glömmas under den tiden. Av just den anledningen hade jag informerat Lena om Amandas tics så att hon kunde ta upp det med eleverna igen.

Jag sa att något uppenbart inte var som det skulle på skolan eftersom Amanda kräks vid blotta tanken på att gå till skolan. Då var det dags för bortförklaring nummer tre. Amanda hade inga kompisar. Hon försöker ta kontakt med andra barn på både lektioner och raster men de andra barnen undviker henne. Personalen har noterat detta och studerat Amandas kontaktförsök för att se vad det är som blir fel. De har inte kunnat se att hon gör några uppenbara fel så deras slutsats var att hon var helt socialt inkompetent och saknade förmåga att accepteras av andra. Detta problem var helt och hållet Amandas problem och de sa att de hoppades att hon kunde lära sig ta kontakt med andra människor så att hon kunde få vänner så småningom för hon var mycket ensam och ledsen för det mesta.

Hmm… först är Amanda en glad och positiv tjej som inte alls är mobbad. I nästa andetag är hon ledsen, ensam och utfryst av alla. Att hon är utfryst är konstigt nog hennes eget fel trots att inget kunnat se att hon betett sig felaktigt på något sätt.

Sedan kom bortförklaring (eller vad det skulle föreställa) nummer fyra. I en av parallellklasserna har en ny tjej börjat. Hon är från Thailand och kom hit i maj så hennes svenska är si sådär. Under en utflykt, berättade Skräckis, så klev Amanda fram till denna tjej. Skräckis sa att det var uppenbart att tjejen inte ville ha kontakt med Amanda för hon vände bort huvudet. Amanda höll sedan upp en ryggsäck och sa ”Vet du vad det här heter?” för att kolla om tjejen visste vad ryggsäck heter på svenska. Tjejen blev, enligt Skräckis, mycket sårad och ledsen så hon vände sig bara bort och gick därifrån vilket är mycket ovanligt att en thailändare gör eftersom de är vana att le och buga i alla lägen. Vad den lilla historien hade för relevans i sammanhangen fattar jag än inte men jag tror att de försökte säga att Amanda ”mobbar” andra barn och säger saker som gör dem ledsna. Den här tjejen bor granne med oss och brukar cykla eller gå med A till skolan och jag hade inte märkt på Amanda att de skulle vara annat än kompisar. När jag kom hem frågade jag Amanda om tjejen varit ledsen under den där utflykten vilket Amanda sa att hon varit. Amanda berättade att hennes ryggsäck kommit bort efter de fikat. De letade och letade och tjejen var ledsen för att ryggsäcken var borta. A hittade ryggsäcken som låg under hennes och en annan tjejs ryggsäckar. Hon höll upp ryggsäcken och frågade tjejen ”Är det den här du letar?”. Tjejen tog sin ryggsäck och skyndade iväg till sin klass. Det hade Skräckis sett och vantolkat fullständigt.

Efter den bortförklaringen, eller vad man ska kalla det, sa de att de tyckte att ordet mobbing hade blivit ett trenduttryck som användes felaktigt i många fall. De jämförde det med ordet utbränd och sa att bara för att man fått diagnosen utbränd så behövde det inte betyda att det är jobbet det är fel på utan hemmasituationen kan vara sådan att man blir utbränd. Alltså menade de att det inte behövde vara skolan som var orsaken till att Amanda mådde dåligt utan hemmasituationen. Lena påstod att Amanda var rädd för att gå hem för att hon sa att hon var tvungen att komma i tid för annars skulle jag bli arg så det kanske var jag som fick Amanda att må dåligt… så där kom bortförklaring nummer fem.

Sedan spann Skräcködlan vidare på hur ord bör och inte bör användas. Bortförklaring nummer sex. Innan Amanda åkte till lasaretten för EEG-undersökning förra veckan så hade hon berättat på skolan att hon skulle undersöka hjärnan. Lena och Skräckis hade reagerat på Amandas ordval och sa att det inbjöd till pikar och missförstånd. De sa att ordet hjärna användes av barnen när de skulle tillskriva någon negativa egenskaper. Om de tyckte att någon var dum så blev denne kallad hjärndöd. Om Amanda sa att hon skulle undersöka hjärnan så kunde de andra tolka det som att hon sa att hade något fel på hjärnan, alltså att hon var hjärndöd = dum, och reta henne för det. Jag sa att Amandas tics sitter i hjärnan så ”felet” sitter faktiskt i hjärnan så varför då säga att det är något annat än hjärnan som ska undersökas. Det är ju sant! Timothy har fel på hjärtat och åker på undersökning ett par gånger per år. Han hymlar inte med det utan säger vad han ska göra och det är ingen som trott att han är hjärtlös för det. Lena och Skräckis menade på att det inte var samma sak och att Amanda hade sig själv att skylla om hon blev retad med tanke på att hon valt att säga att det var hjärnan hon skulle undersöka.

Jag ifrågasatte varför Amanda kräktes när hon skulle till skolan och inte när hon skulle hem från skolan om det var hemmet som gjorde att hon mådde dåligt. Bortförklaring nummer sju… Amanda hade säkert noterat någon gång när hon var sjuk att hon fick mer uppmärksamhet då. Eftersom hon och Timothy är i samma ålder så konkurrerar de om min uppmärksamhet på samma sätt så Amanda kanske ”kände efter lite extra” och ”spelade över” för att jag skulle ge henne mer uppmärksamhet än Timothy.

Efter det sa Lena att hon inte hade tid att diskutera detta längre så hon avslutade mötet. Hon sa att de i fortsättningen ska hålla sig närmare Amanda så att de har mer koll på vad som sägs mellan henne och de andra. Jag tyckte inte att det lät som någon bra idé eftersom hon kommer att känna sig ännu mer avvikande än vad hon hittills gjort om personalen ska springa efter henne och vakta henne. Då föreslog Lena och Skräckis att jag skulle ta ledigt från jobbet för att själv vara med Amanda på skolan. ”Föräldrar som bryr sig om hur det går för sina barn brukar ta ledigt från jobbet för att vara på skolan med barnen” sa Lena varpå hon vände sig till min mor och tyckte att engagerade mor- och farföräldrar också normalt sett kommer och besöker barnen på skolan. Så då fick vi oss en känga då för att vi inte bryr oss… Trots att kontaktdagarna har plockats bort så har jag tagit ledigt från jobbet den här terminen för att vara med barnen på skolan men det är tydligen inget som Lena lagt på minnet.

Många undanflykter och underliga bortförklaringar men inte det minsta lilla ansvarstagande. ”Vi har inte varit tillräckligt uppmärksamma” eller ”Vi ska lära av detta och försöka förhindra att det händer igen” kunde de ha kläckt ur sig. Ett ynka litet ”förlåt” eller en gnutta sympati för Amanda hade räckt men de vägrade i sten erkänna att de på något sätt kunde ha påverkat det hela åt ett annat håll. Jävligt less är jag på allt tjafs men Amanda valde att försöka gå kvar de sista veckorna på skolan. Innan vi flyttar har jag ändå tänkt författa ett långt brev till rektorn om hur vi behandlats av Skräcködlan, som kritiserat mig för än det ena än det andra sedan hösten -99, och Lena som gjort livet på skolan till ett helvete för Amanda.

Amandas lärare ringde igår. Vi kan kalla henne Lena för enkelhetens skull.

Lena var mycket skeptisk till vad jag berättade. Hon sa att hon tycker att Amanda verkar glad och positiv på skolan och ifrågasatte varför Amanda inte sagt något till henne om någon retat henne. Jag sa att Amanda inte har något förtroende för Lena och är rädd att situationen ska förvärras om Lena får veta vad som händer. Då ville Lena att jag skulle namnge de som retat Amanda. Det är inte bara en eller några enstaka utan de flesta har flabbat åt Amanda och drivit med henne för att hon har tics därför har Amanda inte namngivit några specifika mobbare. Jag är inte heller ute efter att utse någon eller några syndabockar för att de gjort något i oförstånd som läraren kunde ha förhindrat långt innan det hände. När Lena inte fick några namn så verkade hon inte tro på att Amanda blivit retad.

Jag ifrågasatte varför Lena inte pratat med klassen om vad tics är. Lena försökte försvara sig med att hon inte blivit informerad om Amandas tics. Jag påpekade att jag berättat för Lena om Amandas tics redan för drygt ett år sedan när Amanda började i Lenas klass. Lena sa då att skolsköterskan sagt att hon inte skulle göra ”så stor affär” av Amandas huvudvärk och att det var därför Lena inte pratat med klassen. Vad huvudvärken har med ticsen att göra begriper då inte jag och skolsköterskan pratade med Lena om Amandas huvudvärk i början av den här terminen så det förklarar inte varför Lena låtit bli att förklara för klassen varför Amanda gör grimaser och viftar med händerna.

Lena sa då att hon inte sett att Amanda har tics och att hon tvivlade på att någon annan sett några tics heller. Hon verkade inte tro på att hon verkligen har tics. Den lärare som Amanda hade i ettan och tvåan kunde då se dem och berättade ofta för mig om hon tyckte att det blivit mer eller mindre frekvent. Flera läkare, däribland neurologen, har sett hennes ofrivilliga rörelser och bedömt att hon har tics.

Lena verkade röra ihop huvudvärken och ticsen. De har förmodligen inget med varandra att göra. Helt plötsligt säger hon att hon känner Amandas pappa och vet att han också haft stora problem med migrän. Jag fattade först inte vad hon menade för så vitt jag vet så känner hon inte alls Ken. Så kröp det fram att det var Grinchen hon syftade på och hon sa ”Det är ju ärftligt sådant där”. Jaha, naturligtvis… Lena bor nära Patsy och de umgås. Det visste jag ju men nu trillade polletten ned. Patsy och Lena har förmodligen diskuterat Amandas huvudvärk och kommit fram till att hon inte alls har perceptionssvårigheter som läkarna säger utan migrän som Grinchen. Jag trodde i min enfald att lärare hade tystnadsplikt men det gäller tydligen inte Lena och istället för att lyssna på A och mig som VET vad som orsakar Amandas huvudvärk så väljer hon att tro på någon som inte har mycket med Amanda att göra.

Det blev i alla fall bestämt att Lena, en till lärare och jag ska träffas och diskutera på torsdag.

Idag ringde Lena igen. Hon berättade glatt att hon nu tagit itu med Amandas tics. Hon hade berättat för klassen att Amanda har något som kallas tics och hur det yttrar sig. Vidare hade hon berättat att Amanda är ledsen för att några retat henne för detta varpå hon plockar fram Amanda och ber henne peka ut de som retat henne. Strålande… När Amanda inte ville stå där och peka finger på någon så ifrågasatte Lena, inför hela klassen, om det verkligen var sant att hon blivit retad. Amanda tyckte att det hela var mycket otrevligt. Lena bestämde att Amanda ska träffa en annan lärare imorgon och peka ut mobbarna men Amanda har inte den minsta lust med det. Det var av rädsla för att något sådant här skulle inträffa som Amanda lät bli att berätta varför hon mått så dåligt i skolan. Jag blir så förbannat arg!! Antingen saknar Lena fullständigt all förmåga till att sätta sig in i någon annans situation eller så är hon utstuderat elak mot Amanda.

Bråk med Ken kommer det att bli snart också. Jag har beslutat att barnen inte ska vara hos honom mer. Barnen har länge känt sig ovälkomna hos familjen Ex vilket de också berättat för farmor. Många konstiga saker har hänt – de beställde hem pizza till alla utom Amanda och Timothy som istället fick äta falukorv och potatis, lillasyster som är tre år får vara vaken till tio på kvällen men Amanda och Timothy måste vara isäng senast nio trots att det är helg, helst vill de inte att Amanda och Timothy sover där överhuvudtaget utan ser oftast till att de får sova över hos någon ”kompis”, dvs någon de inte känner men som har föräldrar som är kompisar med Ken och Barbie. Kort sagt så tycker jag att barnen har behandlats som sämre sortens barn och barnen har inte tyckt att det varit så roligt att åka till pappa.

När de kom hem i söndags fick jag veta att Barbie följt med till stan när Ken skulle skjutsa hem barnen. Jag undrade hur det var möjligt eftersom Fiffi och Finn är på tok för små för att lämnas hemma själva och om alla fyra barn och herr och Barbie ska åka i samma bil så kan inte alla åka fastspända. Jo, småsyskonen hade också varit med. Att inte alla fick plats löste Ken med att stoppa Amanda i bagageutrymmet… Han har inte ens en kombi. Jag frågade om han åtminstone hade plockat bort hatthyllan så Amanda kunde sticka upp huvudet bakom baksätet eller om hon var tvungen att sitta i mörker. Hon hade sluppit hatthyllan i alla fall men VAD FAN!!! Amanda är ingen hund och ska ta mig satan, inte åka bil om hon inte är ordentligt och lagenligt fastspänd. Varför resten av familjen Ex prompt måste åka med när barnen ska skjutsas hem begriper jag bara inte. Nu får det i alla fall vara slut på det här. Jag tycker att han har demonstrerat alltför väl att han tycker att det är skillnad på lort och pannkaka och om barnen ska behöva riskera liv och lem när han har hand om dem så får det vara. I fortsättningen får han komma och hälsa på dem här.

Ja, jag är en satkärring som är arg på allt och alla! Och…? *så trött*