Kalis cyberhem

Jag har tidigare skrivit om vilket oseriöst bullshit jag tycker att seanser är. Ja, det enda seriösa med det är väl att det är bullshit… På norran.se kan man idag läsa om en kvinna som köpte biljett till en storseans. Den kostade 190:- och hon köpte den på Blocket. Fick hon någon biljett? Nix, pix. Kvinnan försökte då kontakta företaget som sålde biljetterna. Gick de att nå? Nix, pix.

Den seans hon tänkte gå på var Terry Evans som ska hållas i Anderstorpsskolans aula den 4 maj. Terry Evans är ett sk. erkänt spiritistiskt medium och har medverkat i mambojaboprogrammen ’Förnimmelse av mord’ och ’Det okända’. Sorry men jag tycker att det är tv för svagsinta… Hur som haver så är det företaget Creative Experiences som håller i det jippot och det är Terry Evans som står bakom företaget. Polisen rubricerar det hela som bedrägeri med hjälp av internet. Tja… jag vet inte jag… Varför betalar man ett par hundra spänn för att få se en lögnare göra sina trick? En illusionist, trollkarl, magiker eller vad de vill kallas påstår i alla fall aldrig att de det sysslar med är på riktigt utan erkänner villigt att de spelar våra sinnen ett spratt. Personer som Terry Evans hävdar ju att de på fullt allvar kan kontakta döda. Det, om något, skulle jag vilja rubricera som bedrägeri.

Och nu över till något helt annat.

Jag skiter blanka fan i hockey. Så blankt skiter jag fan i hockey att jag har en facebookgrupp med skelleftebor som skiter blanka fan i hockey. En stor del av skellefteborna tycker dock mycket om hockey… ohälsosamt mycket om hockey. Iblans yttrar det sig på en del sätt som även jag måste dra på läpparna åt. Denna video har en kollega till mig, Micke Laisfeldt, gjort tillsammans med sin dotter Stina. Det är Stina som gjort låten och hon sjunger också (rätt jäkla bra faktiskt) och Micke som gör en ’Milli Vanilli’ och mimar. Jag undrar om det kanske är han som sjunger (eller mer pratar) en del också. Någon som minns Humle och Dumle?

Det går magsjuka på jobbet nu. Tre personer gav upp och gick hem från jobbet igår. Två av dem hann jag träffa och prata med en stund innan men jag är inte speciellt orolig att åka på något i alla fall. Jag brukar inte få magsjuka, i alla fall inte bli smittad av det. Det händer att jag äter något olämpligt och mår illa men jag har sällan magsjuka när alla andra har det. Dessutom så tycker jag inte att det spelar någon roll om jag skulle bli smittad. Det är nog bara bra för immunförsvaret att få lära känna lite fler bakterier och virus så att det känner igen dem nästa gång och kan försvara kroppen snabbare och bättre så att jag är frisk i framtiden.

Vi brukar bli erbjudna att vaccinera oss mot influensan på jobbet. Ett år gjorde jag det och året därpå fick jag flunsan och var helt däckad. Om jag hade skippat vaccinationen och blivit utsatt för smittan så tror jag, ta mig fan, att jag hade klarat nästa års flunsa bättre än jag gjorde.

Så min toalettfobi har inget med smittor att göra. Jag tycker bara att det är äckligt med urin och avföring. Utedass är riktigt läskigt, att sitta där med flera okända personers gamla avföring bara några decimeter under rumpan är en skräck för mig. Spindlar och andra kryp där nere i skittunnan kan ju krypa upp mellan skinkorna på mig och bygga bo… eller så inte, men det är tankarna jag har när jag sitter där och försöker uträtta mitt ärende så snabbt som möjligt.

Men det finns de som är värre. Gregorys gamla fling, Majros, är så nojig över hygienen vid toabesök att hon till och med torkar sin dotter i baken för att vara säker på att det blir ordentligt gjort. Dottern är i mellanstadieåldern så det är nog inte så kul för henne att morsan torkar henne i röven fortfarande. Stackars barn…

Jag gillar att se CSI och liknande serier men jag tycker att manusförfattarna borde läsa in sig lite på hur man jobbar på ett labb. I CSI är det inte ovanligt att en person tar prover vid brottsplatsen och sedan själv står och analyserar det på labbet. I verkligheten är det nog ytterst sällsynt att den som tar provet är den som utför analysen sedan. Polisen samlar in bevis och personalen på labb analyserar det är nog vanligare. En del andra saker som de fått helt om bakfoten är:

Om man jobbar på ett riktigt labb har man lampor i taket, ofta starka lysrör, och behöver inte ha ficklampa för att jobba. Inget blått sken jobbar vi i men nog skulle det vara effektfullt… men inte så praktiskt.

Privata kläder är absolut förbjudet! Det räcker inte med att ta på sig en (figursydd??) labbrock, speciellt inte om man har den uppknäppt. Förutom att man helt uppenbart kan förstöra sina egna kläder och även skada sig illa (vissa kemikalier reagerar starkt med exempelvis syntetiska material som viskos) så kan man kontaminera proverna. De springer ju omkring ute med sina vanliga kläder och kan få alla möjliga partiklar på sig så det är ju självklart att man inte kan ha dem på sig inne på labbet sedan. Och de här nissarna analyserar dna och med tanke på att deras privata kläder är smockfulla med deras eget dna så lär de ju drälla det ner i proverna också så att de blir missvisande. Och håret!! Sätt upp håret människa!!

Finn fem (eller fyra blir det) fel i den här bilden. Äta och dricka är tokförbjudet på labbrum. Elektronik som datorer får inte vara i rum där kemikalier förvaras för elektroniken blir förstörd. Kavaj… inte optimala labbrocken direkt… Och tänd lyset så ni ser vad ni sysslar med!!!

I övrigt så förstår jag inte varför kromatografi är den enda analysmetod de använder. Vi använder det inte speciellt ofta… När de pipetterar håller de pipetten fel, de byter inte pipettspets mellan proverna (hysterisk kontamineringsrisk), prover och kemikalier står framme i öppna kärl och när de ska späda en lösning så doppar de pipetten direkt i stamlösningen (alltså ursprungslösningen). Det får man inte heller göra för om pipetten är kontaminerad så förstör man hela hela babberibban och måste slänga en förmodligen svindyr standardlösning eller ett prov som det kanske inte finns mer av. Man häller förstås av den mängd man behöver i ett rent kärl och pipetterar därifrån. Och en analys tar en viss tid, det är svårt att snabba på den men de gör det när de t.ex ska separera dna med gel-elektrofores. Det tar den tid det tar men ändå så kan de snabba på analysen om chefen ligger på och är arg så att de kan lämna analysresultatet snabbare. Hur gör de? Har de en vev på apparaten så de för hand kan öka farten på den??

När de söker fingeravtryck eller ska matcha ett foto i en databas så bläddrar fingeravtryck eller foton på skärmen medan datorn jobbar. Ok… min dator kan leta saker på disken utan att alla filer ska bläddra på skärmen. Och varför har de program de använder alltid grön text på svart bakgrund? Det ser ut som en grön version av dos och det känns som det är tämligen förlegat att jobba i dos.

Hm… mja, serien är bra ändå.

Jag vill ha semester igen! Det är, som sagt, kaos på jobbet. Förutom att apparaterna krånglar av och till så är arbetsklimatet inte det bästa. En jag jobbar med är i hispig av naturen och varvar hysteriskt för minsta lilla. Förutom det så är hon i övergångsåldern och har en del bekymmer med det. Den andra kan vara allmänt knepig. Hon lägger sig i saker hon inte alltid har med att göra, ger direktiv som ofta går tvärt emot vad hon sagt en stund innan. Sedan knycker hon med nacken, snörper ihop munnen och sticker näsan i vädret om man påpekar att det faktiskt är på hennes order man gjort det hon nu säger är fel och i många andra lägen också t ex om man pratar om något som hon tycker är ointressant eller uttrycker sig på ett sätt som hon inte tycker är passande.

Jag har lärt mig ”ta” båda två så att deras sätt inte stör mig speciellt mycket men däremot så är de inte så bra på att ”ta” varandra. Nu är det jättebråk och jag vet egentligen inte vad de bråkar om för i sak är de överens men ändå gapar de och skriker på varandra. En snörper på munnen, den andra nästan gråter och chefen fladdrar in då och då, ser jäkligt besvärad ut och pratar i metaforer.

På jobbet vill jag göra mitt jobb och ha så trevligt som möjligt under tiden. Jag vill inte hamna mitt i strider, ta parti och vittna om vem som sagt vad och hur det sades när de sedan strider om vad som egentligen sagts. Bläk!!

Allt är inte elände. Det händer en del trevliga saker också fast inte på jobbet men det ska jag berätta mer om någon annan gång.

Varför ska barnen alltid drabbas av någon som anstränger sig för att missuppfatta dem och trassla till det för dem i skolan?! Amanda har en ”bokstavsstörning som heter DCD (developmental coordination disorder) och det konstaterades i början av sommaren. Jag pratade med Amandas fröken om detta och förklarade vad det var, hur det yttrade sig och vad Amanda behöver göra för att ha så lite besvär som möjligt av det (se dagboksanteckning från 19 juni i år). Amanda kan inte sålla syn- och ljudintryck och får därför ofta migränliknande huvudvärk om det är surrigt eller om det händer mycket runt henne.

Igår skulle Amandas klass och resten av skolan gå och se på en fotbollsmatch och Amanda insåg redan innan att det skulle bli mycket stoj och flams och att det fanns risk för att hon skulle få ont i huvudet. Hon sa detta till sin fröken (som jag informerat) men fröken tyckte ändå att hon skulle följa med. Under matchen fick Amanda ont i huvudet och talade om detta för fröken. Vad gör då fröken? Gör hon som jag sagt att hon ska göra och låter Amanda gå iväg från resten av gruppen för att få lite lugn och ro så huvudvärken ska släppa? Nej, hon och en annan lärare blir arga på Amanda och säger att hon inte skulle ha fått ont i huvudet om hon låtit bli att oroa sig för att få huvudvärk. De anklagade Amanda för att själv orsaka sin huvudvärk eller för att helt enkelt fejka huvudvärk. Förbannade hynda! Jag förstod redan när jag berättade om Amandas problem för fröken i juni att hon inte tänkte acceptera att Amanda hade detta problem.  Fy, vad glad jag är att barnen ska byta skola snart!!

Förbannad är jag också på Barbie och Ken som beter sig som jumboidioter. När barnen var där i helgen beställdes det hem pizza från pizzerian i Håla. Ken åt pizza, Barbie åt pizza och Fiffi åt pizza men Amanda och Timothy fick nöja sig med falukorv… De var mäkta besvikna över att de tvingades titta på när alla de andra fick äta en av deras favoriträtter medan de själva fick ugnsstekt falukorv (som de inte alls gillar) så jag åkte iväg och köpte pizza åt dem så fort jag fick höra om detta när de kom hem i söndags. Vad fan tänker Ken med?! Är han för snål för att köpa pizza åt Amanda och Timothy så kan han väl köpa hem pizza någon annan dag då de inte är där. Förbannade pucko…

Ett ljus i eländet: Jag gjorde en smul-äppelpaj igår. Smuldegen blandade jag ihop i matberedaren och Amanda kom in i köket och frågade vad som var i matberedaren. Jag svarade att det var smuldeg. Amanda tittade på mig med enorm misstro och frågade ”Har du gjort deg av Smulan?”. Vår ena katt heter Smulan. Kattpaj – jojo… det skulle smaka.

Fan vad det är tungt att jobba. Hade glömt hur frustrerande det är att aldrig få sova ordentligt i ett svep. När jag jobbar eftermiddag t ex så kommer jag hem vid 11 på kvällen och somnar inte förrän tidigast 2 på natten. Klockan 7 ska jag upp och skicka barnen till skolan. Efter det kan jag gå och lägga mig igen och sova till mitt på dagen om jag ska jobba en till eftermiddag så jag får ju sammanlagt tillräckligt med sömn men… Jag tycker det är så plågsamt att måsta kliva upp när man inte fått sova tillräckligt även om jag vet att jag får gå och lägga mig igen sedan. När jag väl har gått och lagt mig igen så ligger jag för länge av ren tjurskallighet, för att jag varit tvungen att kliva upp tidigare. Min rygg gillar inte när jag har varit i horisontalläge för länge så resten av dagen har jag ont i den. Det bästa vore om jag fick ligga och sova mina sju timmar ostört och sedan kliva upp och åka på jobbet. Det är näst intill omöjligt att få det så när arbetstiderna varierar som de gör när man jobbar skift och man har barn som har egna tider att hålla. Nästa vecka, på fredag, är det slut med det för då börjar jag dagtid och då blir det ordning på torpet hoppas jag.

Patsy sade innan jul att hon skulle komma hit och hälsa på någon gång mellan nyår och trettondagen. Hon har dock lyst med sin frånvaro och lika glad är jag för det. Jag skulle kunna sätta pengar på att när hon så småningom dyker upp så kommer hon att berätta hur sjuk hon varit mellan nyår och trettondagen och att det var därför hon inte kommit då. Grinchen har inte heller visat några livstecken trots att det är över två veckor sedan Amanda mailade honom. Amanda skickade ett till mail för en vecka sedan men det hjälpte inte. Man kan fråga sig vad han hade för syfte med att skicka detta brev till Amanda när han inte hade för avsikt att svara på hennes mail sedan.

Jag är kluven. Å ena sidan är jag nöjd så länge han håller sig borta för de få gånger han hör av sig så har han bråkat med mig och ljugit för Amanda och gjort henne besviken. Å andra sidan så tycker jag att han banne mig ska hålla kontakten och sina löften till Amanda. Man kan abortera barn om man tycker att de skulle ställa till omak i ens liv men man borde kunna abortera föräldrar som ställer till omak också. Då hade jag gjort en ordentlig skrapning och sedan hade Grinchen och hans mytomaniska släkt varit ett minne blott.

Fy fan vad jag är less på min tillvaro just nu. Jag är en slav. Min uppgift är att serva, behaga, stötta och vara ett verktyg för andra. Uppmuntran är för de som gör sådant de inte behöver göra men av mig krävs det så jag blir utan. Lust och glädje är begrepp som inte finns längre. Andras behov i första hand, mina eventuellt sen. Jag är så trött. Barnen förstår mig inte och det hade jag inte väntat heller. De är ju mina barn och jag finns till för dem. Jag får inte mycket förståelse från Gregory heller men det handlar snarare om att han inte vill förstå. Jag finns till för min familj men vem finns till för mig?

En av utskällningarna jag fick på jobbet har spårat ur. Någon kritiserade mig och jag bemötte kritiken. Därmed ansåg jag att det hela var utagerat. Det ansåg inte andra. Någon klagade hos Chefen men jag vet inte om det var mig personligen de klagade på eller om de klagade allmänt över att saker och ting inte blev gjorda. Hur som helst så kvittar det för Chefen är inte inte helt tappad bakom en vagn och jag är säker på att han inte skulle ta deras gnäll på allvar om de påstod att jag inte gjorde vad jag ska. Andra på jobbet, som länge har haft ett ont öga till Någon, har nu drivit detta vidare och försöker få mig att dra in facket i det hela. De säger att jag är mobbad (????) och att ”ledningen måste vidta åtgärder” mot Någon. Ryktena viner runt öronen på mig, ”Någon har sagt ditten och datten om dig”, ”Någon har spridit ut det och det om dig” men jag har jäkligt svårt för att tro på ens hälften av det hela. Jag tror att det enbart handlar om att den ena sidan försöker hetsa mig mot den andra sidan så att de båda sidorna få ha sin strid. Jag har inte tänkt vara föremål för något slags vendetta som egentligen handlar om betydligt äldre saker än kritiken jag fick så jag håller mig väldigt utanför det hela.

Patsy var hit i helgen och hon och barnen gick ut på gården. När Amanda sedan kom in berättade hon att Patsy sagt att hon skulle be Grinchen ringa eller skriva till Amanda. Jag frågade Amanda hur de hade börjat prata om Grinchen och vad de hade sagt men det visste hon inte riktigt. Det framkom i alla fall att Patsy blivit mycket förvånad över att Amanda inte haft någon kontakt med Grinchen på snart två år och att hon trodde att de hade någon slags kontakt. Det skulle inte förvåna mig om Grinchen tutat i Patsy att han hör av sig till Amanda med jämna mellanrum. Vad ska han då hitta på att säga när hon säger att Amanda inte hört från honom på två år? Jag skulle tro att han kommer att påstå att han visst ringt men att jag inte låtit honom prata med Amanda eller något liknande. Mitt fel är det säkert i alla fall. Skit samma egentligen. Jag är inte lika rädd för dem längre som jag var förr. I mina ögon har de blivit så patetiska så att de nästan är underhållande.

Nu har de klämt, känt, tittat på och röntgat far tillräckligt för att komma fram till en slutsats. Han har alzheimers. Han skulle så småningom ha fått det förr eller senare men stroken gjorde att han fick det i turbofart. De har satt honom på bromsmediciner och hans läkare frågade mor om hon ville att han skulle flytta hem igen. Hon svarade att hon inte skulle orka det och läkaren sa att hon var glad över att mor sa så för annars skulle hon vara tvungen att övertyga mor om att det inte vore någon god idé att låta honom flytta hem. Det är klart nu att han så småningom ska flytta till ett servicehus.

Sture har haft semester ett tag så jag har jobbat med andra. Jag jobbade bland annat med en kollega som är ganska bra polare med Sture och han berättade att Sture, som kallar samtliga av honkön för ”kälinga” (kärringen), aldrig har kallat mig det. Istället sänker han rösten ett tonläge och kallar mig vid namn i märkvärdig ton. Kollegan berättade också att de gånger han stött på något strul och bett Sture om hjälp så har han sagt att det är bäst att hämta mig för jag kan allt bättre än han. Enligt kollegan så verkar Sture se upp till mig. Då skämdes jag. Så mycket skit som jag vräkt ur mig om honom så förtjänar jag inte hans respekt. Jag kanske borde vara mer tålmodig med honom i fortsättningen.

Igår på jobbet fick jag höra att hela labbet tydligen tog springnota när vi var på festen. Vi skulle själva betala 135 kronor var för maten och resten skulle företaget stå för. Personalchefen hade hand om de pengar vi lagt själva och de lämnade han till restaurangen innan middagen. Resten skulle faktureras på honom och han sa till personalen att han skulle ta hand om det efter middagen. Orkestern skulle också få betalt av honom efter middagen. Visst… Direkt efter middagen smet personalchefen iväg utan att betala någon och personalen på restaurangen hade ingen aning om vad han hette ens så de visste inte vem de skulle fakturera. Det är ganska typiskt vår personalchef – han är inte känd för sitt goda minne direkt. Jag träffade honom igår och var naturligtvis tvungen att pika honom för att han glömt betala och medan vi stod och pratade kom han på att han glömt sitt insulin hemma.

I måndags var jag och Timothy på läkarbesök för att kolla att hans hjärta är OK fortfarande. Det var det. Läkaren tyckte att Timothy nu är gammal nog för att själv förstå sitt hjärtfel och vad de gjorde under operationen så hon förklarade och ritade för honom. Timothy såg ut som en fågelholk så jag tror inte att allt gick in riktigt och läkaren såg det också så hon sa att jag säkert kunde förklara det bättre för honom sedan när vi kommit hem. Jag sa till Timothy att Gregory får förklara för han är läser till läkare och kan det där bättre än jag Det hörde läkaren så hon frågade ”Gregory? (Fast hon sa hans riktiga namn förstås) Är det din storebror?”

Jo, man tackar… ser jag ut att vara gammal nog att ha en son som är gammal nog att läsa till läkare, alltså minst 19-20 år?? *hrmf*

Har varit på kvartsamtal med Amanda. Enligt hennes läkare är hon glad och positiv, självständig och flitig på lektionerna, kommer lätt överens med både personal och elever. Inga problem med andra ord. Tydligen har Amandas magister inte pratat med Skräcködlan så han fått veta vilka enorma problem mina barn har för jag fick inga som helst indikationer på att han tyckte att A hade minsta lilla problem med något. Jag antar att det blir ett helt annat ljud i skällan när jag på fredag ska på uppföljningskvartsamtalet med T’s lärare för då är ju Skräckis med.

Min mor berättade något oroväckande igår. Tydligen har Timothy berättat för henne att han inte tycker om Skräckis. Men han berättade det inte förrän min mor först lovat dyrt och heligt att inte föra det vidare till någon. Skräckis, som är barnskötare på fritids egentligen, hjälper läraren i Timothys klass genom att ha vissa lektioner med barnen. Tydligen ställer Skräckis krav på Timothy som han har svårt att uppfylla och när han inte gör det så får han inte vara kvar i klassrummet. Som jag förstod det så betyder det att hon kan kräva att han ska läsa ett visst antal sidor under en viss tid och hinner han inte det så blir han utkastad. Vad jag tycker är skummast med det hela är att Timothy inte berättar det för han brukar vara snabb på att skvallra om han tycker att någon behandlat honom fel. Varför vill han inte berätta i det här fallet utan istället verkar försöka hemlighålla det? Jag undrar vad Skräcködlan har hotat med ifall han berättar…

…ni stackare som har lyckats förirra er in på min sida. Själv har jag inte hunnit ha julafton än men det blir troligtvis idag, när barnen kommer hem, eller imorgon. Barnen får däremot tre julaftnar i år, en hos farmor och farfar, en hos mormor och morfar och en hemma… så rörigt kan det bli när mamma jobbar hela julhelgen men de tycker i och för sig bara att det är roligare med många julaftnar.

Två dagar före julaftonen fick jag en gigantisk julklapp av min chef på jobbet – han erbjöd mig sitt jobb. Här går det undan… i maj bad jag om att få en praktikplats där men fick sommarjobb, i september bad jag om att få förlängt ett par månader och fick både det och 1400:- i löneförhöjning, nu bad jag om att få fast anställning och får bli chef… jag ska nog inte be om något mer för jag vågar inte tänka på hur det skulle sluta.

Grinchen har varit här och avlagt sin årliga visit. Eftersom att jag inte hört ett ljud från honom sedan förra året så trodde jag att han inte skulle komma i år men han dök alltså upp till sist. Han verkade dock purken över att jag inte skulle sitta hemma under mellandagarna för han hade tydligen planerat att hälsa på Amanda då. Jag har vid ett flertal tillfällen talat om för den människan att om han vill slippa bli purken över att vi inte har tid men honom när han är i Sverige så borde han kontakta mig så att vi tillsammans kan komma överens om när det passar oss båda att han hälsar på. Julveckan är förmodligen den tid på året då jag är mest upptagen med både ”julaktiviteter” och övertidsjobb. fast det är klart, är man mer intresserad av att ställa till bråk än av att träffa Amanda så är julveckan det bästa alternativet…