Kalis cyberhem

I höstas skrev jag om att män i min ålder och yngre ifrågasatte om jag sökte ett faderssubstitut istället för partner när jag, i min profil i dejtingträsket, angav att jag sökte män från 45 till 55-60 år (i inlägget Elektrakomplex). Nu har jag fått veta att det finns en matematisk modell för hur stor åldersskillnad som är socialt acceptabel och enligt den så gick jag inte utanför ramarna för vad som anses vara passande.

Den matematiska modellen kallas ’halva-åldern-plus-sju-regeln’ och säger att ens partner inte får vara yngre än halva ens ålder plus sju år. Som 40-åring så skulle det vara opassande om jag hade en partner som var yngre än 27 år eller äldre än 66 år (66/2 blir 33 plus sju blir 40).

Ursprunget till denna regel lär vara Elijah Muhammad (Nation of Islam) som ansåg att den ideala hustrun skulle vara mannens halva ålder plus sju år. Han sa att kvinnan låg före mannen i den mentala utvecklingen och ett förhållande skulle inte vara framgångsrikt om inte kvinnan såg upp till mannen. För att mannen skulle få kvinnans beundran så krävdes alltså att hon var mycket yngre för en jämnårig hustru skulle ligga före mannen i den mentala utvecklingen och därmed vara honom överlägsen. Muhammad ansåg inte att det var lämpligt att det var för stor längdskillnad mellan makarna heller…

Utifrån Muhammads idéer har sedan halva-åldern-plus-sju-regeln utvecklats och är nu en allmänt känd och vedertagen regel… fick jag veta. Jag googlade lite och visst var det så. För att illustrera hur det grafiskt ser ut så gjorde jag detta diagram:Ju äldre man blir desto större blir de acceptabla spannet. Modellen går inte att tillämpa på någon som är under 14 år och i tonåren är det ganska snävt intervall mellan de yngsta och äldsta som man kan vara tillsammans med utan att det är opassande. Ju äldre man blir desto större blir de acceptabla spannet. Detta hade ju varit bra att känna till när jag blev ifrågasatt och kritiserad i dejtingträsket för då hade jag kunna slänga sociala regler i form av en ekvation i ansiktet på dem  och bevisa att upp till nästan 60 år inte var helt uppåt väggarna för någon i min ålder 😀

Gregory är två år yngre än jag och det är tydligen den ålderskillnad som gäller för medelsvensken, i alla fall om man får tro SCB som beskrivit ett par som de kallar Medelsvensson. De heter Maria och Mikael och hon är 42 år och han är två år yngre, dvs 40 år. Det är tur att det finns siffror på allt så man vet när man är normal och när man klivit utanför ramarna för socialt accepterat och blivit opassande 😉

Brask!
Innan någon hen med personlighetsstörning och svårartad skvallertand drar igång stora valsarna i sagofabriken och fabulerar ihop vad jag sysslar med bakom ryggen på min sambo så vill jag påpeka att jag endast har varit aktiv sökande i dejtingsträsken (alltså på dejtingsidorna på nätet) då jag varit singel och all eventuell aktivitet i dejtingträsket under pågående förhållande har Gregory haft full insikt och vetskap om och han har också godkänt det. Så hen, gör dig inte omaket för han har insett vad du håller på med och han tror inte på dina insinuationer eller lögner längre.

Jag började fundera på en sak idag. När jag klafsade omkring i dejtingträsket (dejtingsidorna på nätet) så hade jag i mina profiler angett att jag sökte någon som var lite äldre än jag, från 45 upp till 55-60 tror jag att jag hade skrivit. Jag fick flera meddelanden från karlar som var lite yngre än jag som undrade om jag ville ha en partner eller en pappa egentligen och hävdade att eftersom jag sökte äldre så måste jag ha vuxit upp utan fadersgestalt. OK… Jag kan inte påstå att jag haft en exemplarisk relation till min far men anledningen till att jag sökte mig till äldre var att jag inte ville träffa någon som ville skaffa barn utan var färdig med familjebildandet och sådant.

Men hur kan man tro att någon söker en partner i en viss ålder för att kompensera eller ersätta de bristfälliga relationer man själv haft med äldre (eller yngre?) familjemedlemmar?? Betyder det i så fall att en karl som helst vill vara tillsammans med en kvinna som är 5-10 år yngre (vilket är ganska normalt) sker sig till den ålderskategorin för att de har en komplicerad relation med sin lillasyster eller helt saknar en lillasyster? Är kvinnan i det läget egentligen ute efter en storebror? Är det en tvilling man saknar om man vill ha någon i sin egen ålder? Är det sig själv man har en knepig relation till om man är homosexuell och tillsammans med någon i sin egen ålder???

Lite läskigt tycker jag också att det är är att de tror något sådant. Det betyder ju i princip att de tror att jag ville hitta en fadersgestalt att ha ett amoröst förhållande med. Det känns lite för mycket incest för att det ska kännas speciellt lockande eller ens lite troligt.

Åldern spelar egentligen ingen som helst roll men man var tvungen att ange vissa sökkriterier i sin profil och  det kändes troligast att den ålderskategorin skulle befinna sig i samma fas i livet som jag eftersom jag fått barn när jag var väldigt ung och kände mig färdig med den biten. Gregory är två år yngre än jag så jag skiter väl i åldern… eller kompenserar för avsaknaden av en lillebror, vad vet jag…?

Enda gången en större ålderskillnad kan vara läskig är när någon ’äldre’ är tillsammans med en tonåring. Visst kan man ha mycket gemensamt… för tillfället… men tonåringens personlighet är fortfarande under utveckling och kommer förmodligen (förhoppningsvis) att förändras en hel del innan vuxen ålder (vilket jag anser är vid 20-25 typ). En som är 30, 40 eller äldre har förmodligen ’mognat’ klart så därför brukar sådana förhållanden vara dödsdömda – när tonåringen blir vuxen är han eller hon liksom mognat ifrån än den 30-plusare (eller äldre) som för länge sedan har stagnerat på en nivå som tydligen passade en tonåring. Men om alla inblandade är vuxna är stor ålderskillnad inga problem. Viktigare är nog att man är i samma fas i livet.

När Gregory plumsade runt i dejtingträsket (alltså datingsidorna på nätet) så träffade han en kvinna där som han fick han lite mer kontakt med. De skickade en hel del mail till varandra och hade även telefonkontakt via sms. Han tyckte att hon verkade trevlig och helt ok till en början men började så småningom ana att allt inte stod helt riktigt till. Efter erfarenheten med Majros hade han, tack och lov, börjat bli lite mer kritisk. När hon bad honom skriva ut starka sömntabletter så drog han öronen åt sig och avslutade kontakten då han förstod att det fanns en problematik här eftersom hon inte ville gå ’rätta vägen’ genom hälsocentralen och sin läkare utan bad honom som privatperson att skriva ut det ’off the record’.

Idag satt han och jag och klickade oss runt på nätet i jakt på skridskor och skidor till Kroken. En kvinna med ett namn liknande det som kvinnan från dejtingträsket hade sålde något som vi inte var intresserade av men vi började fundera vad det blev av kvinnan från dejtingträsket. Vi gjorde en sökning på facebook men kunde inte hitta henne. Konstigt nog hittade vi inte henne i folkbokföringen heller. Slutligen gjorde vi en sökning på google och fick napp där. Vi hittade hennes nekrolog. Tydligen har hon gått bort under hösten men det stod inget om någon sjukdom så det verkar som hon tagit livet av sig. Kanske fick hon tag på lite mer sömntabletter än vad som var hälsosamt…

Jag började fundera om det kan ha varit så att personer med fysiska eller psykiska problem var mer benägna än andra att ta kontakt med Gregory i dejtingträsket. Han hade skrivit i sin presentation att han var läkare. Denna kvinna hade ju uppenbarligen problem och även Majros har problem med diverse fobier, hypokondri och annat. Förutom dessa så vet jag att några till med bland annat värkproblematik har sökt kontakt med honom.

På tala om Majros, hon ju fortsatte ragga i dejtingträsket efter att Gregory och hon börjat dejta trots att de lovat varandra att lägga ner dejtingträskandet. Jag undrar om hennes nuvarande pojkvän vet att hon spelat dubbelt efter hon träffat honom också genom att dejta en till samtidigt. Vissa slutar aldrig söka ett bättre alternativ. Det kanske är orsaken till att vissa aldrig klarar av att ha ett längre förhållande…

Och apropå avlida så kommer nog inte Amanda att avlida närmaste tiden även om hon tycker att hon blivit sjukare än hon varit på länge. Hon har tydligen åkt på en ordentlig förkylning.

Och apropå sjukdomar så hoppas vi att Kroken får vattkoppor snart. Det går på dagis just nu men hon verkar inte ha blivit smittad än så i fredags drog jag med henne till grannarna för att hon skulle få leka med deras son som just har fått det. Så förhoppningsvis så blir ungen prickig snart. Ju tidigare hon får ha det desto bättre för det blir värre ju äldre man blir.

Och apropå röda hund så har vi ingen hund men Amanda har en grå katt. För att muntra upp henne så filmade jag katten när jag busade med henne. Tyvärr var katten inte på bushumör så det blev pannkaka av det hela ändå…

Jag gled omkring på bloggportaler och kollade bloggar. Vad är det för fel på kvinnor?? När de ska beskriva sig själva så börjar de inte sällan med ”Jag är en glad och positiv tjej som…”. Jaha?? Ja, vaddå?? Det var samma sak i dejtingträsket, kvinnor beskrev sig själva som glada, positiva, spontana, spralliga (?!) och en del skriver till och med att de är lite ”crazy”. Varför? Varför vill man framstå som om man har någon affektiv störning typ unipolär mani och har stannat mentalt i utvecklingen redan innan tonåren? Skulle en karl beskriva sig på det viset så skulle jag direkt tänka på clownen Manne, vilket för en vuxen kvinna inte känns så attraktivt, men är man kvinna så lockar man män genom att beskriva sig själv på det viset, som clownen Manne. OK…? En del sminkar sig nästan som han med påmålade ögonbryn men det är en annan historia…

Attraheras inte män av kvinnor med intellekt, djup, självdistans som är stabila, samlade etc.? Är det glad och sprallig som gäller? Låter ju helt vansinnigt att idealkvinnan ska vara vara en ständigt flinande människa med bristande impulskontroll.

Jag har haft kvar min användare i dejtingträsket, inte för att träffa karlar utan för att jag har betalt abonnemang till i maj och för att jag bloggar där. Gregory gillar det inte. Han är orolig att jag, trots att jag inte är det minsta intresserad av att ens utforska någon annan, ska träffa på någon som är intressantare än han. Jag tycker att det är trist att han inte litar på mig förstås men jag har förstått att det är viktigare för honom att jag avreggar min användare än det är för mig att vara kvar där så jag avslutar där och håller mig enbart till denna blogg i fortsättningen. Jag har låtit Gregory installera Golden eye, ett spionprogram, på min dator för att han själv ska få se att jag inte flirtar med andra som Majros gjorde under de få veckor de var tillsammans.

Så då var min tid i dejtingträsket över. Med mig därifrån har jag en hel erfarenheter som är roliga, dråpliga, upprörande, sorgliga, tragiska, hysteriska, humoristiska… kan fortsätta i all oändlighet för jag tycker det har varit skitkul och mycket givande även om det inte resulterade i vad jag hade hoppats på när jag kastade mig huvudstupa ner i dejtingträsket för ett halvår sedan. En av mina erfarenheter är vad tjejer lägger ut för profilbilder av sig själva. Många verkar ha noll självkritik men det är ju tur att kritiska jag varit där och studerat 😉

De sju stereotypiska profilbilderna
Profilfoton är ett spännande ämne. Folk ser rätt lustiga ut när de fotar sig själva så att åtminstone en arm tycks vara utsträckt mot betraktaren. Har inte folk i allmänhet självutlösare på sina kameror?? En annan sak som slagit mig är att många fotar sig själva inne i badrummet. Varför det?? Är det så pinsamt att fota sig själv att man måste stänga in sig i husets enda rum som har dörr med lås för att göra det??

Efter att ha plaskat runt i dejtingträsket så har jag funnit att många foton (i alla fall kvinnornas) följer vissa stereotypiska stilar. Vissa har mer av dessa stilar, vissa har mindre, vissa har använt sig av flera av dessa stilar i sitt foto.

Bara för att jag inte hade just något annat för mig idag så har jag roat mig med att sammanställa dessa stilar och illustrera dem med mig själv som modell.

Föremålet är placerat rakt framför kameran och stirrar skrämt in i objektivet som om det vore polisen som fotade för straffregistret. Personen har sällan brytt sig om att fixa omgivningen så möbler, tavlor och annat finns också med på bild. Inte speciellt smickrande bild på en person som ser ut som hon tycker att det är ett öde värre än döden att bli fotad… eller som hon är på rymmen från ett dagcenter.
Smink och hårfix är fullständigt onödigt, det är åt helvete i alla fall.

Fotot appellerar till fula, fantasilösa karlar som blir glada över att hitta någon tjej som spelar i deras division.

Det sägs att man ser trevligare och mer avslappnad, öppen och inbjudande ut om man lutar sig mot något, lägger huvudet en aning på sned, gärna något tillbakalutat och ler med både ögon och mun.
Har du hår att slänga med så släng med det för bövelen! Så många som tagit fasta på det och lägger ut precis exakt sådana bilder av sig själva. Den stora konsten är att få det hela att se naturligt och okonstlat ut vilket få lyckas med.

Fotot appellerar till karlar som vill ha en glad och trevlig tjej, dvs inte så komplicerad…

Om man fotar sig tillsammans med ett träd, en buske, en blomma eller vad fan som helst som finns i naturen så visar man att man är en riktig naturromantiker som gillar promenader i skog och mark och kan göra köttbullar utan recept. Är man en stadsbo och betongbarn av födsel och ohejdad vana som egentligen aldrig sett mer träd än ett 20-tal på en och samma gång så spelar det ingen roll. Man behöver ju inte springa ut i skogen för att hitta växtlighet utan det går bra att kliva ut på bostadsområdets grönområde, där hundägarna rastar sina jyckar, och klamra sig fast i första bästa kommunalplanterade träd. Så där bland hundskiten och med bebyggelse i bakgrunden kan man kanske ge illusionen av att man är något helt annat än vad man är och locka den typ av man man drömmer om. Extra plus är det om det blåser lite så att håret blåser omkring så där lite schamporeklamsaktigt.

Fotot appellerar till karlar som vill ha ett fogligt fruntimmer som sköter hem, barn och dem.

Jättefiffigt! Om man vinklar ner hakan och tittar snett upp i kameran så ser ögonen större ut och dubbelhakan göms en aning. Som en bonus ser man lite lagom näpen ut och dessutom ser man ut att vara i behov av en mans fasta hand eftersom man uppenbarligen inte är mogen nog att ta hand om sig själv.

Fotot appellerar till männens beskyddarinstinkter.

Samma princip som Hundtricket men nu har man istället gjort större delen av bilden svart-vit, dragit upp ljusheten på max, nästan max på kontrasten också detta för att trolla bort finnar, plitor och andra små skavanker i huden. Allt som är det minsta lilla ofördelaktigt är naturligtvis retuscherat – näsan är smalare, mer ögonfransar, hängkinderna är borttrollade, mera hår, läpparna större, ögonen större. För att riktigt markera ögon och läppar läggs färg på dessa. Ju fler photoshopfunktioner som används desto bättre!
Detta är faktiskt samma bild som den ovan (Hundtricket) vilket kan vara svårt att tro…

Detta stil används företrädesvis av tjejer i tonåren men det förekommer att betydligt äldre kvinnor än så kör samma teknik.

Fotot appellerar till ytliga karlar och pojkar som söker en milf.

Lite av hundtrickstekniken men man lägger till en överdrivet nollställd blick, gärna ett finger i närheten av munnen (helst borde man suga på fingret men det blir för uppenbart), läpparna ska vara fuktiga och lätt särade och det allra viktigaste är att brösten syns på bilden. Bilden signalerar ”Här sitter lilla jag med de här brösten och vet inte vad jag ska göra med dem. Hoppas det kommer någon snäll farbror som låter mig sitta i hans knä medan han visar vad man gör med sådana bröst”. Man kan fråga sig vad tjejerna som lägger ut den här typen av foton egentligen är ute efter. Frågan är om de vet det själva…

Fotot appellerar till mäns underliv.

Denna typ av foto skulle egentligen kunna kallas “Bimbilolita gone wild”. Tisse-Lisa tycker tydligen att det skulle vara distraherande för killarna om det i fotot fanns med oväsentligheter som t.ex ett ansikte eller liknande och har därför valt att lägga all fokus vid sina främsta talanger. Om man klämmer in sin stackars kropp i en fyra nummer för liten BH eller något annat litet fodral man har hittat på barnavdelningen så kan man vara säker på att saker och ting kommer att ploppa ut. Det gäller bara att få rätt saker att ploppa ut på rätt ställen.

Det fantastiska med Tisse-Lisa är att hon har uppenbarligen inte skuggan av en aning om vad hon lagt ut för foto eller vad fotot signalerar. Trots att Tisse-Lisas foto består av inget annat än vad som vanligtvis klassas som erotiska attribut så blir hon oerhört arg och kränkt om någon skulle ge henne en invit av det sexuella slaget eller kommentera hennes fysik. Tisse-Lisa vill nämligen blir beundrad för sitt skarpa intellekt och inget annat. Och det är väl uppenbart om man tittar närmare på bilden – man ser ju klart och tydligt att det måste vara en kärnfysiker på bild… eller?

Fotot appellerar till män, punkt slut!

Jag tror världen skulle vara en bättre plats om vi bara missförstod varandra lite oftare. Mindre krig och osämja om vi bara vägrade förstå om någon gjorde eller sade något som skulle kunna göra någon upprörd.

Jag fick ett meddelande i dejtingträsket från någon… och svarade…

Han:
vilket finna ……….du har

Jag:
Ja, jag vet! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad. När jag hör hur mina vänner beklagar sig över sina som aldrig är där de ska eller bara hänger någonstans så känner jag att jag haft tur som fått två så fina och välartade. Visst kan de vara lite väl uppnosiga ibland men de är ju så jämnstora så det får man räkna med. Men de håller ju på vara så stora. Man förstår inte hur fort de går men nu tror jag nog att de vuxit klart. De är ju större än mig båda två. Den lilla är i en ålder då hon mest bara är söt än så länge. Inte många bekymmer där inte. Har du barn också?

… eller i alla fall dejtingträsket. Jag undrar om jag ska skriva en bok och fylla den med… hm… ”intressanta” små dialoger man har i dejtingträsket. En annan bloggare, hon jag skrev om 6/1, har tänkt samma tanke. Den senaste i raden av ”tappra män i dejtingträsket”, som jag kanske skulle kalla min bok är denna;

Han:
wooooooooow … min 11 inches svart kuk hårt på grund av dina bilderok …

Jag:
Aj, då… fick du kallbrand i penis av bilderna??

Han:
do you speak english..im aldyani im from chicago but im in sweden right now
i love your big boobs so much..i wish that i can slide my huge cock between them while you are licking the top of my cock

Jag:
Nä, bara svenska och rövarspråket,
I dodinona dodrorömommomarör, popapoppopnonubobbob!

Han:
va

Jag:
Rövarspråket…

Han:
kan vi chatta??

Jag:
Jag tycker att du ska söka vård för din gangrän i första hand istället för att chatta nu. Du förstår om du inte får antibiotika så snart som möjligt kan snoppan trilla av och då måste man sitta och kissa vilket är fruktansvärt omanligt för att inte tala om omöjligt i en pissoar på krogen.

Han:
: (

Och sedan antar jag att han hastade iväg till närmaste akutmottagning. Jag hoppas att han fick vård innan han drabbats av blodförgiftning…

… säger en del människor om sig själva. Vad grundar man det på? Jag menar att det är ju lätt att skriva att man är lång om man är över ett visst antal centimetrar, att man är överviktig om man väger över ett visst antal kilon, att man är intelligent om man haft en viss akademisk framgång för allt det där går ju mäta med relativt enkla medel men snäll och omtänksam?? Enligt vem? Enligt sig själv? Jag tror att de allra flesta anser sig själva vara snälla och empatiska. Finns det ens någon som skulle beskriva sig själv som en elak och egoistisk? Jag tvivlar på det. I de fall en person tycker sig ha varit annat än snäll och omtänksam så tycker nog personen själv att det var befogat, att den som personen inte var snäll mot hade gjort eller sagt något för att förtjäna ett mindre snällt bemötande.

Det finns säkert många som skriver att de är snälla och omtänksamma för att andra har sagt att de är det. Vilka har sagt det då? Familjemedlemmar, vänner och bekanta mest troligt. Alla skulle nog beskriva sina vänner som snälla för annars skulle de väl knappast vara fortsätta vara vänner med dem eller hur? Jag lovar att Hitler hade fler omkring sig som ärligen tyckte att han var både snäll och omtänksam än vad många av oss andra har men ändå är det inte den uppfattningen den absolut största delen av människorna som levt under och efter 40-talet har om honom. Men jag lovar att det var fler som sa till Hitler att de tyckte att han var snäll an vad det var som sa till honom att han inte var fullt så snäll. För det är en annan aspekt – man säger hellre till någon att man tycker att de är snälla för tycker man inte det så säger man oftast ingenting alls. Inte direkt till den personen i alla fall men ofta till någon annan om den personen. Så om personen i fråga aldrig får höra skvallervägen vad som sagts så får han eller hon aldrig veta att andra uppfattar honom eller henne som annat än snäll.

Snäll och omtänksam är ju också högst subjektivt. Den person som någon uppfattar som snäll och omtänksam kan en annan person uppfatta som flat och lättmanipulerad. Så det är ju egentligen inte så fiffigt att skriva att man är det då det är en bedömningsfråga för den som eventuellt kommer att lära känna en. Lika fånigt som att skriva att man är sexig – det som någon kan uppfatta som sexigt och upphetsande kan för en annan person vara billigt och avtändande. Ungefär som att skriva ”Jag har kläder i fina färger” – jo visst, om man gillar brunt och grått men för en som ogillar det blir det precis det omvända.

Någon som hänger med i resonemanget? Jag drar öronen åt mig när jag ser ”snäll och omtänksam” för det känns som om det är något som personen bestämt sig för att vara. Typ ”Jag är snäll och omtänksam minsann och om någon uppfattar mig på annat sätt så är det för att han eller hon är det motsatta. Alltså jag är snäll och omtänksam och den som säger något annan är dum”. Osar lite ”offermänniska”, ni vet en sådan som inte kan se sin egen roll i mellanmänskliga relationer som går snett utan tänker ”Jag har inte gjort någon annan något ont för jag är ju snäll och omtänksam så varför är alla så dumma mot mig??”.

Vilket helt osökt får mig in på kvinligt och manligt sätt att tycka illa om någon. Detta kommer att bli ett långt blogginlägg… Kvinnor (tycker jag) har en tendens att bli ”offermänniskor” när de hamnar i någon form av bråk. De talar om hur kränkta de blivit av den andra, hur dåligt de mår över de inträffade, hur orättvist de blivit behandlade och hur mycket oförtjänt skit de fått. Och vad är syftet med det jolmandet då? Att få andras sympatier, vända andra mot anagonisten och i bästa fall om de lyckas ge anatagonisten dåligt samvete och be om ursäkt för sitt beteende. Det är mer troligt (enligt mig) att en kvinna försvarar sig med att säga ”När du säger så där så får du mig att bli ledsen och må dåligt” medan en karl mer troligt (enligt mig) skulle säga ”När du säger så där har du fel i sak”. En karl skuldbelägger inte eller försöker ge den andra dåligt samvete utan säger helt enkelt ”Du är en idiot!”

Ta ett simpelt exempel som när tonåringarna kommer hem och luktar sprit. Mamman drar på sig sin mest ledsna och bekymrade min och säger ”Jag är sååååå besviken på dig! Efter allt jag gjort för dig så är detta tacken?! Har jag inte ställt upp och skjutsat, har jag inte… blablabla yaddiyaddi etc. och detta är hur då återgäldar allt jag gjort för dig?!!” och så klämmer hon fram en tår. Sedan kommer hon att ta upp detta tillfälle i helt andra situationer när det blir en intressekonflikt mellan henne och tonåringen för att tonåringen återigen ska känna samma styng av dåligt samvete och bli mer medgörlig i just den situationen. Pappan däremot ser arg ut och skriker ”Dumfan!! Du får inte köra moppen resten av terminen!” och sedan är det klart.

Så vad är då kontentan av detta onödigt långa blogginlägg? Tja, jag vet inte riktigt men när jag läser det igen så verkar det som att snäll och omtänksam blivit synonymt med manipulativt offerbeteende. Kanske är det så i vissa fall.

Den här gången går charmknutten under signaturen ”Streptor”. Dialogen, hans ord med svart text och mina med röd;
Hej! ett sista desperat raggningsförsök!!
kjom till mih ikväll eller nån annnan kväll?
Pek

Det var ett ärligt försök men det blir nobben. Är inte ute efter sådant så tyvärr 🙂

jag skämtz

Äsch, det är väl inte lönt. Friskt kopplat är hälften brunnit eller vad det heter. Försök med någon annan.

ja där har vi din riktiga avsikt..

Jaså? Vad är den då?

att nätludra runt o tyckas vara något..

Vill du ”ludra runt” så varsågod. Stör mig inte på det men det är inget för mig.

Nätluuudeeer!

Tja, är det var du vill kalla dig så är det upp till dig.

inte kalla det är vad du är

Du är på nätet o är ett luder som tycks vara för fin för att maila..

-Ett nätluder av värsta sort

Går det tungt för dig? Ingen som nappar på dina raggningsförsök? Så kan det gå när man kompenserar bristande kognitiv förmåga, frånvaro av personlighet och sexuella tillkortakommanden med att vara ful i mun och plump. Gå och runka som vanligt för det blir nog aldrig mer spännande för dig än så i alla fall.

Retar bara upp nätluder som Dig själv..

Sådana som du retar inte upp mig. Det krävs lite mer substans än så för det. Du är bara roande på ditt patetiska lilla vis.

En bloggare berättade igår i sin blogg om en okänd karl som kontaktat henne och ville ha en avsugning. Han bifogade en bild för att hon skulle få se kotten hon skulle få snaska på. Hon nappade inte på den inviten… Men jag kom på att jag fått en hel del liknande inviter så jag tänkte kontra med en sådan, den senaste som kontaktade mig dagen före julaftonen.

Signaturen aleks32;
(Hans meddelanden med svart text och min med röd)

för dig min kärlek
om du kan min hjärta tycker om dig
Sedan kom…
tjena och god yul och god nut år för dig jag är sanderi singel och med stor hjärtat när jag set din bilder jag tenka att prata med dig om du vill kram from mit hjärta
jag vill prata jete seriöz med dig om du kan
Jag tycker nog att texten är vad man bör fokusera på i första hand…
om du kan min hjärta tycker om dig
Sorry, jag är inte så lättflirtad…
kan vi prata lite mer om du kan
kan vi prata seriöz va eler tror på min hjärt snäla
Jag vill inte ha fler barn eller gifta mig och jag är inte ”seriös” på ditt sätt. Läs profilen istället.
Så kom den…

vill du ha min kropp jag tycker om att ha barn med dig
Jag tror att du har varit på lite för många porrsajter…
ja ja faktist jag är lite för kåt men det är min bilder men när jag ha min fru jag tita inte mer om du kan blir min fru jag tycker om de
Jag tror jag står över….
men ok ok jag tror du kan blir glad om vi trefa ja lover de kan jag fråga dig en sak seriöz va jag bor i boden nu
Jag tycker inte att du verkar speciellt seriös. Seriöst kåt i så fall.
Jag vill varken ha fler barn eller gifta mig.
du kan bor med mig här ja lover åxå jag vill ha barn och familje ja lover de
vi kan ha åxå häm här

Jag slutade svara… uppenbart att det var det lilla huvudet han tänkte med.