Kalis cyberhem

Förra helgen åkte Kroken på feber på lördagen. Hon verkade inte sjuk utan var lite tröttare än vanligt bara. Under söndagen hade hon feber så vi bestämde att Gregory skulle vara hemma med henne under måndagen. På tisdagen verkade hon ok så hon fick åka till dagis och vi åkte till jobbet. På eftermiddagen ringde dagis och berättade att Kroken hade feber igen. Mutter, mutter… Jag är den enda av oss som har på mobilen på dagarna och kan nås men Gregory var den som hade bilen så jag kunde inte göra så mycket. Efter några samtal så hade jag ordnat så att Kroken skulle få följa med grannen hem när hon hämtade sin son.

På onsdagen var jag hemma med ungen men sedan verkade hon vara feberfri så hon fick åka till dagis resten av veckan. Och så var allt frid och fröjd? Icket. I söndags tyckte vi att Kroken verkade lite varm så Gregory kollade tempen och hon hade 38 grader. Hm… Hon verkade inte det minsta lilla sjuk så vi kom överens om att inte säga något till dagis. Hög kroppstemperatur är ingen sjukdom i sig och inte heller ett bevis för sjukdom och vi tänkte att om vi berättar att hon haft 38 så kanske de på dagis kollar henne extra mycket och ringer om hon får lite högre temp. Hög temp kan man få av fysisk aktivitet och lite av varje och särskilt barn kan pendla väldigt mycket i temp helt naturligt.

Om man har en temp mellan 35,6 och 38,2 så är det helt normalt och det finns inga tecken på sjukdom om man inte har andra sjukdomssymtom. Många påstår sig vara ’lågtempade’ och tycker sig därför ha feber om de har 38 grader men kroppen är biologiskt anpassad för att fungera allra bäst i det temperaturintervallet så den ursäkten ’gills’ inte för man har inte mer feber än någon annan för det. Det är egentligen ganska märkligt… många säger att de är ’lågtempade’ och menar då att det är extra synd om dem eftersom de är mer lidande än alla andra vid lägre kroppstemperatur. Men det är fan ingen som säger sig vara ’högtempad’. Den ursäkten skulle jag ha testat när jag låg inlagd med lunginflammation med en envis feber och bara ville hem. ”Nä, ja e ju lixom högtempad å brukar ligga på kring en 38-39 grader så 39,5 är knappt feber alls för mej. Släpp ut mej nu!!”. Tror icket att det hade fungerat. Dessutom är jag inte ’högtempad’ utan brukar ligga strax under 37 i vanliga fall.

Men hur som haver… När vi skulle hämta Kroken på dagis berättade fröken att Kroken hade känt lite varm under dagen så tempen hade kollats och var 38,7. Hoppsan!! Men hon hade verkat pigg i övrigt. OK… På kvällen var hon ganska trött och somnade tidigt i vår säng. Vi lät henne stanna i vår säng. Misstag. Hon fäktade och yrade hela natten. ”NEJ NEJ NEJ!! BACKA BACKA BACKA! GÅ INTE DIT!!”, ”JAG VILL INTE HA DEN! JAG VILL INTE HA DEN!!”, rop på hjälp och andra panikyttringar varvades med diverse ljudeffekter som” pyssssssch”, ”mjauuuu”, smackanden och annat. Gregory gav upp vid tvåtiden och gick för att få lite sömn i gästrummet istället.

Så jag stannade hemma med Kroken igår. Hon är fortfarande inte speciellt sjuk, lite tät i näsan kanske men inte mer. När jag berättade för henne på morgonen hur hon hållit på hela natten såg hon mycket förvånad och road ut. Hon minns själv inget av det och verkade vara hur utvilad som helst… till skillnad från mig. Febern fortsatte hela dagen och jag är hemma med ’sjuk’ Krok idag också. Imorgon kommer hon att få åka till dagis. Hon verkar inte vara lika varm idag och dessutom är hon ju inte sjuk! Hon kanske har blivit ’högtempad’ bara 😉

När jag gick utanför dörren på septembers första dag var det överraskande kallt. Termometern visade inte kallare än dagen innan men det kändes ändå mycket kallare. Så jag vände om in för att hämta en varmare jacka till Kroken. Inte för att jag tror att hon skulle frysa i den fleecejacka hon hade utan mest för att inte någon dagisfröken skulle ge mig onda ögat för att jag inte har förstånd att klä på ungen.

En kollega till mig har barn i dagisåldern och hon har berättat att barnen har berättat otroliga historier om vad som händer på dagis. Även dagispersonalen hade fått höra en del spektakulära historier om vad som hände hemma så min kollega kom överens med dagispersonalen om att om de trodde hälften av vad barnen berättade så skulle hon också bara tro på hälften av vad hon fick höra.

En annan kollega berättade en dagisrelaterad sak som hon fått höra. Jag vet inte om hon känner den dagisfröken som haft dialogen eller om hon hört det på annat sätt men hur som haver var det ett barn på dagis som berättade att han (eller hon, jag vet faktiskt inte) skulle få åka taxi kommande helg. Föräldrarna skulle på fest och taxi skulle tas hem från festen sedan. Barnet hade aldrig åkt taxi och såg mycket fram emot detta äventyr. Helgen kom och gick och barnet var åter på dagis. Fröken frågade om det var kul att åka taxi och barnet svarade ”Vi åkte inte taxi. Vi åkte småvägarna istället.”
Oops…

Jag har inte hakat på någon av dem, inte heller har några av mina vänner på fejjan gjort det men enligt media ska det vara många som nappat på fototrenderna ’plankning’ och ’uggling’. Man ska alltså lägga ut ett foto av sig själv när man ’plankar’ eller ’ugglar’. Plankning innebär att man ligger raklång på mage men händerna utmed sidorna och ansiktet vänt nedåt för att efterlikna en planka. När man ugglar ska man sitta på huk och stirra rakt ut i luften för att likna en uggla. Vart som helst går det bra att göra detta men ju konstigare ställe desto bättre.

Min dotter Kroken är inte den som följer trender. Tvärt om, hon skapar dem. Hon har skapat den nyaste trenden ’flamingoing’ som, precis som namnet antyder, går ut på att man står som en flamingo när man blir fotat. Hon är för ung för att ha konto på fejjan och för att klättra på farliga ställen för att göra detta men trenden är nu här så var så goda att följa den.

Kroken ’flamingar’.

En riktig flamingo in action.

Kroken gränslade en häst för första gången i sitt liv igår. Hon sken som en sol hela tiden och berättade glatt för Amanda sedan att hon hade ridit en stor häst, precis som Amanda brukar göra. ’Stor’ var den väl inte riktigt, det var nog en D-ponny i bästa fall men mest troligt en C-ponny men för Kroken var den förstås enorm.

Amanda såg bilderna från ridningen och Kroken hade rätt schysst sits i alla fall. Rak i ryggen och lätt tillbakalutad. Skänklarna var det väl lita si och så med men kanske finns det potential 😀

Nu vill Kroken börja ridskola och jag har lovat henne att vi ska åka och hälsa på hästarna på ridskolan men jag att också informerat henne om hur mycket jobb det är att rida på ridskola för man får inte bara rida utan man måste sköta hästarna också när man går ridskola. Kroken har inga större begrepp om vad ’mycket jobb’ innebär så hon är el och lågor ändå.

På tar om hästar… Efter gårdagens kommentarkrig mellan Amanda och Grinchen på facebook tyckte nog Grinchen att han kommit på hur han ska ’vinna’ Amanda. Han lovade henne helt sonika en häst. Amanda behövde bara nämna en summa så skulle en häst köpas in. Sedan kom ’det finstilta’, Grinchen sa att för att ’hjälpa’ henne så ska de först lära känna varandra. Det är bara för Amanda att komma och hälsa på honom och blir det för dyrt för henne så betalar han resan. Sedan när de lärt känna varandra så skulle Grinchen ta det vidare till nästa steg, att ta Amanda till sina föräldrar och diskutera pengar till en häst åt henne. Så Grinchen vill köpa Amanda men Grinchens pappa ska betala. Låter ju… sunt *inte*.

För mindre än ett par veckor sedan så deklarerade han att han officiellt ’gjort slut’ med sina föräldrar och nu påstår han att det inte ska vara några större problem att få dem att lägga ut pengar för en häst till Amanda. Jo jo… Jag misstänker att Grinchen inte har en aning om vad den typen av häst Amanda kan tänka sig kostar. Hon vill inte ha en avdankad travare som ska räddas från slakt utan ett halvblod från meriterad hoppstam som kan hoppa högre hinder och en sådan som hon vill ha kostar kring 300 000:-. Sedan tillkommer kostnader för stallplats och skötsel, dvs några tusenlappar per månad så den ’vänskapen’ är betydligt mer dyrköpt än vad Grinchens pappa har råd med.

Om Amanda varit 5-6 år kanske hon hade låtit sig lockas av ett sådant billigt knep men hon har inga planer på att låta sig köpas nu. ”Jag kommer ändå aldrig att få någon häst av dem” sa hon och skrattade åt Grinchens försök. Nä, hon har anledning att misstro hans löften om gåvor. När hon var just 5-6 år ringde han på hennes födelsedag och lovade att skicka henne de saker som hon önskade sig. Hon var överlycklig och frågade varje dag om det kommit några paket till henne från Grinchen men inget kom… någonsin. När hon efter många månader insåg att hon inte skulle få något så var hon grymt besviken. Han hade aldrig behövt lova något överhuvudtaget så hade hon inte blivit besviken. Nu vet hon bättre, att det med största sannolikhet är skitsnack, så hon kommer inte att behöva bli besviken.

Men Grinchen har i alla fall satt en diagnos på mig. De meddelanden han skickade till Amanda igår där han lovade en häst till i princip vilket pris som helst var inte bara fyllda med tomma löften utan också svart galla som östes över mig och allt han påstår jag gjort mot honom och för att försöka hålla honom från Amanda. Orsaken till mitt beteende är enligt Grinchen att jag lider av ”en narcissistisk personlighetsstörning”. Det är inte första gången ’dr Grinchen’ ställer den diagnosen på mig. Eftersom att Gregory har jobbat en del på psyket han han gjort en mängd olika skattningtester på mig och inget av dem har visat att jag är i närheten av att ha någon personlighetsstörning men i Grinchens värld är det nog troligare att han, som har en diagnos själv, är bättre på att avgöra ifall jag har en personlighetsstörning än vad utbildad läkare som använder sig av vedertagna diagnosticeringsmetoder är.

Den som lider av narcissistisk personlighetsstörning anser sig vara överlägsen andra på olika sätt. Intelligentare, mer talangfull inom olika områden, mer framgångsrik i sitt yrke och socialt och överdriver ofta sina framgångar och förmågor. Den narcissistiske har ett behov av och kräver beundran, uppmärksamhet och komplimanger, kräver att få det förväntar sig att få det. Om den narcissistiske inte får det så kan han drabbas av depression och tycka väldigt synd om sig själv för att omgivningen inte förstår honom, behandlar honom orättvist och han känner sig väldigt ensam och orättvist behandlad. Jag vet inte jag men jag känner inte alls igen mig i det men däremot stämmer det bättre överens på någon som ’gjort slut’ med sina föräldrar för att, som han själv uttryckte det ”blev less på att ha känslan att vara mindre värd än andra”.

Jag önskar att jag hade alla Krokens konstiga uttalanden nedskrivna. Tyvärr antecknar man inte ens en bråkdel av det som kommer ur henne och det är mycket hon säger. Hon är faktiskt sällan tyst. I söndags hade jag serverat henne en skål med körsbärstomater men istället för att äta dem hällde hon ut dem på bordet och började rulla omkring dem. Hon pratade högt för sig själv och sa att hon hade samlat intelligenser. Jag vet inte hur hög iq en körsbärstomat har men den är nog tämligen försumbar. Tror faktiskt inte ens att den samlade iq’n i hela skålen är ens påvisbar. Vidare sa hon att man måste blanda intelligenserna (alltså körsbärstomaterna) och att de rimmade. Jag undrar vad de rimmade på… Sedan började hon sjunga en sång om körsbärstomater och det var inte mycket i den sången som rimmade.

När jag skulle göra mat till henne igår så beställde hon spagetti. Hon ville ha bara spagetti utan något till för det var, enligt henne, ’äkta kärlek’. Jo, jag har förstått att hon gillar pasta men jag visste inte att det var äkta kärlek.

Kvällspigg som få är hon men innan jag åkte till jobbet (jag jobbar natt) så verkade hon trött så jag borstade tänderna på henne och berättade för Gregory att hon var klar för sängen. När han gick upp för att titta till henne strax efter 21 så sov hon. Bra, tänkte jag för hon ska upp tidigt på morgonen. Klockan ett på natten fick jag ett MMS av Gregory med ett foto av en rufsig Krok. Då var hon igång igen… Det blir nog ingen trevlig morgon för Gregory när han ska få upp zombie-Kroken för att lämna henne på dagis kl. 7.

Den här bilden togs för precis fyra år sedan idag. Det stora firandet blir på lördag men idag kör vi ett genrep med mormor och tårta eftersom hon kanske inte har möjlighet att vara med på lördag. Kroken önskar sig allt möjligt omöjligt, bland annat en hund med mjuka tänder som kan sitta. Jag har ingen aning om vad exakt det är men det kommer mycket konstigt ur henne för hon surrar ju konstant.

Kroken har varken skidor eller skridskor. Vi har sökt lämpliga begagnade på blocket men inte hittat. Vi har slängt ett öga på skidor och skridskor när vi varit på affärer som sålt sådant men inte hittat rätt storlek eller till rimligt pris. Dagis har någon gång påpekat att det vore bra om hon tog med sig det dit men… tja, vi har som lyckats undvika att säga som det är och aldrig har vi köpt till henne heller.

När jag hämtade Kroken på dagis idag så satt det en gul post-it-lapp på hennes hylla med en uppmaning om att ta med skidor och skridskor. Fröken påpekade det också och jag hummade något ickesvarsaktigt *skäms*

Nä, nu har det blivit alldeles för hög skamfaktor på detta! Vi tog oss till stan och inhandlade ett par skidor, ett par skridskor och en hjälm till ungen. Blev hon glad? Hon vägrar prova dem och säger att hon aldrig vill åka varken skidor eller skridskor. Jahapp…

Fast hon har varit på ett helvetes humör sedan jag hämtade henne. Hon vaknade före fem i morse och slocknade som en klubbad i bilen hem från dagis. När jag bar in henne blev hon vansinnig och vägrade följa med in. När jag tagit av henne ytterkläderna tog hon på sig dem igen och klampade ut. Sedan stod hon på bron och tjurade i en kvart innan hon kom in igen. Jäklar, vad humör hon har. På söndag ska Gregory lära henne åka skidor i alla fall (om hon inte vägrar i sten). Imorgon jobbar både han och jag så då hinner vi förmodligen inte och jag jobbar på söndag också så jag får nog inte vara med när hon gör sin premiärtur.

Jag hoppas jag får vara med när hon ska testa sina skridskor. Jag undrar om hon blir lika tvärarg som hon blev i somras på Liseberg när hon provade högklackade skor för första gången och upptäckte att de inte alls var lika bekväma som de var snygga. Vilt tjutande sparkade hon av sig skorna så de flög all världens väg. Det var bara tur att ingen förbipasserande fick den i skallen. Hon har humör, den lilla…

Vissa ica-butiker har återinfört den sk. amerikahyllan. Där kan man hitta typiska amerikanska varor som lönnsirap, root beer, yello och andra nyttigheter. Igår hittade jag fluff med jordgubbssmak. Vanlig fluff upptäckte jag för många, många år sedan men smaksatt har jag aldrig sett förr. Fluff är marshmallows på burk, sött, kletigt, lite segt och omöjligt att äta utan att det fastnar på läpparna. Det är så kletigt att det bildas ett lager i munnen, som en fluffhinna, som är omöjlig att få bort om man inte sköljer bort det med någon dryck i.

Det är ganska gott på kex och rån och en gång tog jag med mig fluff (den vanliga sorten) och ett paket mariekex på jobbet. Alla smaskade och åt utom en kollega. Hon tittade på med äcklad min och vägrade ens smaka. Senare förklarade hon varför. Hon frågade mig om jag visste vad en fluffer’ var för något och jag hade ingen aning. Då förklarade hon det.

Detta är en översättning at engelska wikipedias förklaring på vad en fluffer är:

En Fluffer är en som jobbar på inspelning av pornografisk film och har som uppgift att se till att de manliga skådespelarna har och upprätthåller erektion inför scener där erektion krävs.

Det är inte alltid nödvändigt att Fluffers vidrör skådespelarna. Vanligtvis torkar de av skådespelarna mellan tagningarna så att dessa inte behöver ändra sina positioner. Dessa uppgifter anses vara en del av makeup-avdelningen. När skådesplarna har intagit önskade positioner uppmanar direktören dem att hålla dem och fluffern att ”fluffa” skådespelarna innan tagningen.

En del fluffers ’suger upp’ de manliga skådespelarna inför tagningarna så jag förstår att min kollega blev något äcklad av att se de andra vid fikabordet glufsa i sig fluff och få detta kletiga vita runt hela munnen. Kanske klarar hon bättre av den rosa varianten som inte borde ge samma associationer.

Från det ena till det andra, Kroken kläcker ur sig en hel del obegripliga saker. Hon surrar mer eller mindre konstant och pratar till och med i sömnen. Ibland kommer det saker som låter helt ologiskt och jag har trott att det åtminstone är logiskt för henne men igår hade vi en dialog som fick mig att förstå att så inte är fallet alla gånger. Hon satt i vår säng när jag skulle ta bort sängkläderna för att stoppa dem i tvätten. När hon flyttade sig uppstod ett prutt-ljud så jag frågade om hon pruttade. Dialogen:

Jag – Men Kroken! Pruttade du?!
Hon – Nä, jag skjotade med foten.
Jag – Vad gjorde du för något??
Hon – Jag skjotade med foten.
Jag – Skjotade??
Hon – Uhmm *nickar frenetiskt*
Jag – Då fattar jag ingenting.
Hon – Nä, inte jag heller…

OK…? Man borde skriva ner och spara alla hennes ’kloka ord’ fast då skulle man få anteckna större delen av dagarna.

Den 4/2 drog jag med Kroken till grannarna för att hon skulle få umgås med sonen i familjen för han hade just fått vattkoppor. Ju tidigare barnen får det desto bättre, tycker jag och hoppades att han skulle dela med sig av sin smitta till Kroken. Och visst gjorde han det! Torsdags kväll hade Kroken lite feber och igår började prickarna komma. Idag är hon jätteprickig men inte speciellt sjuk. Hon gnäller över att det svider där hon kliat sönder kopporna men annars är hon som vanligt.

Detta kom väldigt lägligt. Amanda har sportlov nästa vecka så hon kom hem igår. Hon har varit lite purken över att jag ska jobba hela veckan och hade nog hellre sett att jag varit ledig så jag kunnat underhålla henne och skjutsa henne om hon behövt.

Igår gick jag till min chef och erkände att jag inte är någon bra anställd som inte alls är ledsen över att berätta att vi har vattkoppor hemma så att jag förmodligen måste vara hemma en del under nästa vecka. Måndag är Gregory hemma med Kroken men resten av veckan kommer jag att ’vabba’ om inte Kroken mirakulöst tillfrisknar på rekordtid.

När de två äldre ungarna hade vattkoppor så satt de mest i badkaret för att det kliade minst då. Gregory skulle ge Kroken antihistamin för att stilla klådan så han krossade tabletten och blandade ut den med mjölk. Det mesta av tabletten fanns i botten av glaset så jag trodde att det skulle smaka illa och Kroken skulle vägra dricka det men hon verkade inte märka att vi lurade i henne en tablett. Så då vet vi det, krossad antihistamin smakar just inget.

Prickig, snorig och lortig men ganska glad ändå.

När Gregory plumsade runt i dejtingträsket (alltså datingsidorna på nätet) så träffade han en kvinna där som han fick han lite mer kontakt med. De skickade en hel del mail till varandra och hade även telefonkontakt via sms. Han tyckte att hon verkade trevlig och helt ok till en början men började så småningom ana att allt inte stod helt riktigt till. Efter erfarenheten med Majros hade han, tack och lov, börjat bli lite mer kritisk. När hon bad honom skriva ut starka sömntabletter så drog han öronen åt sig och avslutade kontakten då han förstod att det fanns en problematik här eftersom hon inte ville gå ’rätta vägen’ genom hälsocentralen och sin läkare utan bad honom som privatperson att skriva ut det ’off the record’.

Idag satt han och jag och klickade oss runt på nätet i jakt på skridskor och skidor till Kroken. En kvinna med ett namn liknande det som kvinnan från dejtingträsket hade sålde något som vi inte var intresserade av men vi började fundera vad det blev av kvinnan från dejtingträsket. Vi gjorde en sökning på facebook men kunde inte hitta henne. Konstigt nog hittade vi inte henne i folkbokföringen heller. Slutligen gjorde vi en sökning på google och fick napp där. Vi hittade hennes nekrolog. Tydligen har hon gått bort under hösten men det stod inget om någon sjukdom så det verkar som hon tagit livet av sig. Kanske fick hon tag på lite mer sömntabletter än vad som var hälsosamt…

Jag började fundera om det kan ha varit så att personer med fysiska eller psykiska problem var mer benägna än andra att ta kontakt med Gregory i dejtingträsket. Han hade skrivit i sin presentation att han var läkare. Denna kvinna hade ju uppenbarligen problem och även Majros har problem med diverse fobier, hypokondri och annat. Förutom dessa så vet jag att några till med bland annat värkproblematik har sökt kontakt med honom.

På tala om Majros, hon ju fortsatte ragga i dejtingträsket efter att Gregory och hon börjat dejta trots att de lovat varandra att lägga ner dejtingträskandet. Jag undrar om hennes nuvarande pojkvän vet att hon spelat dubbelt efter hon träffat honom också genom att dejta en till samtidigt. Vissa slutar aldrig söka ett bättre alternativ. Det kanske är orsaken till att vissa aldrig klarar av att ha ett längre förhållande…

Och apropå avlida så kommer nog inte Amanda att avlida närmaste tiden även om hon tycker att hon blivit sjukare än hon varit på länge. Hon har tydligen åkt på en ordentlig förkylning.

Och apropå sjukdomar så hoppas vi att Kroken får vattkoppor snart. Det går på dagis just nu men hon verkar inte ha blivit smittad än så i fredags drog jag med henne till grannarna för att hon skulle få leka med deras son som just har fått det. Så förhoppningsvis så blir ungen prickig snart. Ju tidigare hon får ha det desto bättre för det blir värre ju äldre man blir.

Och apropå röda hund så har vi ingen hund men Amanda har en grå katt. För att muntra upp henne så filmade jag katten när jag busade med henne. Tyvärr var katten inte på bushumör så det blev pannkaka av det hela ändå…