I söndags kväll var alla hondjur i familjen (modern, Amanda, Lollo, Kroken och jag) och åt på restaurang. Sedan kom modern på att hon behövde handla en del så vi åkte till Maxi som stänger kl. 22. Klockan var ca 20.45 när vi äntrade butiken och vi hann inte speciellt långt förrän en ung mansröst ropade i högtalarna:
Kundmeddelande. Klockan är 21:50 och varuhuset stänger om tio minuter.
Vi tittade något förvånat på varandra och undrade om vi hört rätt. Sa han 21:50?? Stänger Maxi 21.00 fortfarande?? Är klockan på mobilen en timme fel??
En personal gick med snabba steg och ett brett leende mot kassorna men modern hann fråga henne om affären verkligen skulle stänga snart. Personalkvinnan skrattade och sa ”Han har gjort min dag!” och att affären inte alls skulle stänga om tio minuter.
Vi släntrade vidare och när vi kommit till utemöbler, grillar med tillbehör etc. så hördes mansrösten i högtalaren igen.
Kundmeddelande. Klockan är 20:50 och varuhuset stänger om en timme och tio minuter.
Vi fnissade åt det och jag tänkte att en sommarvikarie på Maxi just blivit ganska besviken när han fick veta att han hade en hel timme mer än han tänkt sig kvar att jobba innan dagen var slut.
Så upptäckte vi skylten som stod där tändvätskan borde ha funnits om det inte hade varit slut. Det verkar som sommarvikarierna fått göra skyltarna också 😀 Maxi gav ett rätt vimsigt intryck i lördags. Vi får väl hoppas att de ännu är kvar i skolan och hinner lära sig både klockan och stavning. Om inte så borde de ta raka spåret till skolbänken.
Läkaren jag träffade i torsdags ringde mig under förmiddagen idag för att berätta vad magnetkameraundersökningen, som jag gjorde igår, visade. Det är fan snabba ryck! Gregory insåg i onsdags att detta klassas som halvakut, på torsdagen hade jag läkartid, på fredagen ringde röntgen och gav mig en tid på måndagen och på tisdagen ringer läkaren. Det är löjligt snabbt. MR’en visade att jag har ett måttligt stort vänstersidigt paramedialt diskbråck som även uppvisar en komponent som uppfattas vara sekvestrerad med diskmassa som buktar längre ner längs kotkroppen L5:s bakkant till vänster om medellinjen. Påverkan på durasäcken är liten men den vänstra L5-rotens rotficka är höggradigt komprimerad med klar förutsättning för påverkan på denna nervrot… På ren svenska, som vanligt folk begriper, så betyder det att disken mellan ländkota fyra och fem är trasig och klämmer nerven som styr bland annat muskeln som man lyfter tårna med vilket har resulterat i att jag har droppfot. Fast det kom ju inte som någon större överraskning direkt.
Vad som var en större överraskning var att jag har två början till diskbråck till. Disken över (mellan L5 och S1) och disken under (mellan L3 och L4) buktar med de trycker inte mot några nerver så jag har inget besvär av det. Läkaren skulle skicka det hela vidare till ryggortopeden och jag antar att de ska besluta om det är lönt att operera eller inte. Så en enorm överraskning var att jag hade fått en kallelse från ortopeden idag med posten. Fast den remissen hade läkaren skickat redan i torsdags och handlade om att jag ska få en skena som hjälper till att hålla mig på fötter när jag går. Den tid jag fick måste jag byta för vi är i Italien då. Det hade ju varit kul att ha en skena innan jag ska spankulera omkring i Italien men man kan ju inte få allt här i världen. Det hela har ju gått som på räls hittills och det är skönt att se ljuset i tunneln.
Vad jag ändå blev sugen på att skaffa är detta elektriska tågset. Hur coolt var inte det?! Kroken skulle säker bli jätteglad över att få leka med detta och om inte hon skulle gilla det så skulle det säkerligen roa Amanda ofantligt. Jag tyckte att det var helfestligt och helt klockrent 😉
Tut-tut!! Här kommer Grinchens tåg! Avgång kl. 01.