För ett par veckor sedan fick Amanda helt oväntat ett sms från Grinchen. Det löd ”Hej! Jag vet inte vad jag ska skriva men jag vill ha kontakt med dig. Grinchen, din biopappa.”
Det är första livstecknet från honom på ganska exakt fyra år. Den gången ringde han för att skälla på mig för att jag påpekat för försäkringskassan att han kanske borde betala underhåll och lämnat hans adress till dem. Den gången ville han inte prata med Amanda trots att han blev tillfrågad och hon har inte träffat honom på åtta år tror jag.
Eftersom inget har förändrats egentligen så undrade hon varför. Varför vill han ha kontakt nu? Det är alltid just före jul han ger sig till känna genom att vilja hälsa på (vilket är länge sedan sist), något mail (som Amanda alltid svarar på men utan att han svarar tillbaka) eller en skickad julklapp så jag misstänker att det är efter påtryckning från sin mor som han gör detta. Amanda har blivit hans familjs dåliga samvete som puttrar upp till ytan vid juletid… Så Amanda svarade med ett sms där det stod ”Varför vill du ha kontakt nu?”. Eftersom Grinchen bor i Österrike och Amanda inte kan skicka sms till utlandet med sin mobil så använde hon en extramobil med ett abonnemang som står på mig men som ingen egentligen använder.
Då Grinchen inte svarat dagen därpå skickade hon ännu ett sms som löd ”Varför svarar du inte ens om du vill ha kontakt?”. Ytterligare två dagar gick utan något svar. Sedan kom det ett sms mitt i natten. ”Jag ville ha kontakt för att jag trodde att du, Kali, hade ändrat dig men det har du tydligen inte”. Amanda svarade ”Jag är inte mamma” varpå Grinchen skrev ”Sluta spela spel, Kali. Du har mitt nummer.”. Något upprörd, less och förbannad svarade Amanda ”Du är dum, det är du som inte ändrat dig. Vill du bråka med mamma får du skicka sms till henne istället. Nu ska jag sova.”. Dagen efter skrev jag till honom, från min mobil förstås, och förklarade varför hon använt ett abonnemang som står på mig och jag skrev också ”Om du vill ha kontakt med Amanda så är det upp till er och inget jag lägger mig i men är det något du vill säga mig så skickar du det till mig för Amanda ska inte behöva vara din budbärare. Skicka inte heller sms mitt i natten för hon har skola att sköta och behöver sova på nätterna.”. Ganska snart svarade han att han antog att det var jag och jag svarade att han i så fall antagit fel och gjort Amanda upprörd igen.
Sedan var det tyst från honom. Inte en ursäkt till Amanda eller något… Tills i lördags. Då ringde han till hemtelefonen. Jag var inte hemma och Amanda svarade. När han presenterat sig och förstod vem han pratade med så frågade han efter mig. Människan har Amanda i luren och passar inte ens på att prata det minsta lilla med sin dotter! Två veckor efter han påstått att han vill ha kontakt med henne dessutom!! Jättetrovärdigt det sms’et känns efter det då… Jag var inte hemma så han skulle ringa senare vilket han inte gjort så vi vet fortfarande inte varför han ringde. Förmodligen för att skälla på mig för något… att jag sabbar kontakten med Amanda kanske. Tycker han gör det alldeles utmärkt själv.