Jag läste en artikel som var intressant på flera sätt. En dansk studie har visat att även små mängder alkohol ökar risken för missfall. Två glas vin, två öl eller två nubbar per vecka ökar risken för missfall med 50% och dricker man det dubbla per vecka så fördubblas risken för missfall. OK, att alkohol och graviditet inte är förenliga behöver man knappast vara raketkirurg för att räkna ut men vad är det de egentligen menar med artikeln?
Risken för missfall är normalt mellan 10 och 20 procent beroende på bland annat ålder. Om man inte tänker till så kan man misstolka artikeln och tro att risken för missfall blir 50% om man dricker två glas per vecka och 100%, dvs ett ofrånkomligt missfall, om man dricker fyra glas per vecka. Nu tror jag inte att det var vad som avsågs utan snarare att vid den lägre konsumtionen så blir risken för missfall 15-30% och vid den högre konsumtionen blir den 20-40%. Ingenstans i artikeln anges den normala risken för missfall så jag undrar om inte syftet var att det skulle missförstås, lite skrämselpropaganda, alltså.
Nästa intressanta sak är att de kallar två glas vin, två öl eller två nubbar och även det dubbla alltså ca 20 cl sprit, ’små mängder alkohol’. I min värld är det ganska stora mängder alkohol att sätta i sig varje vecka. Jag drar definitivt inte i mig en vinare i veckan. Vilket leder till nästa intressanta frånvaro av fakta i artikeln – gäller detta bara de som dricker alkohol regelbundet varje vecka? Det står att risken är störst om man dricker tidigt i graviditeten. I alla fall i Sverige så är det väldigt mycket ajabaja att dricka alkohol när man är gravid så de som dricker regelbundet trots att de är gravida är snarare alkoholiserade än oupplysta om riskerna. Men de som druckit innan de visste att de var gravida då? Hur mycket större är risken för dem? För en svensk är det nog intressantare att få veta om enstaka, mindre alkoholintag påverkar risken för missfall för här ’super’ vi inte under graviditeter… om man inte är missbrukare men då har man en problematik som man knappast får ordning på med lite dansk skrämselpropaganda.
Vilket osökt får mig in på något jag kom att tänka på idag – missbruk/beroende i familjen. Jag är ju numera frisk från mitt dator/mobilberoende och jag känner mig såååå lycklig och fri 😀 Så nu tar jag itu med nästa beroende – sockerberoendet. Det är inte något jag personligen lider av men indirekt gör jag det eftersom jag är medberoende då en nära anhörig sedan länge har suttit fast i sockerträsket. Jag vill inte hänga ut familjemedlemmar som bor under detta tak med namn så därför kan vi kalla honom… tja… Andreas. Andreas har alltid varit en gottegris, i alla fall så länge jag känt honom. Snask äts i princip dagligen och läsk med socker i dricks också dagligen. Jag har observerat Andreas godiskonsumtion under veckan. I måndags hade han kvar lördagsgodis från helgen innan och detta förvarade han i sin sängbordslåda. Han köpte också en stor godispåse som han förvarade i bilen. Detta räckte ungefär till helgen då nytt lördagsgodis inhandlades, drygt ett kilo blev det. Jag själv äter inte godis annat än på lördagar så det som är kvar efter lördagen äter jag inget av utan allt försvinner in i kakhålet på Andreas. I bilen har han också alltid minst en 1,5 liters flaska med sockerläsk och det brukar han också ha vid sängen. Det finns alltid hemma och han dricker det dagligen.
Jag tog upp detta beroende med Andreas som reagerade med att vända alla taggar ut och inta försvarsposition, precis som väntat av en missbrukare. Nu har jag gömt delar av det kvarvarande lördagsgodiset vilket upprörde Andreas. Han har också en skål med godis vid sin säng men detta anser han tydligen inte vara nog. Han försvarar sitt missbruk med att han behöver godis för han tränar (bra mat är tydligen inget för den som tränar) och det påverkar inte tänderna om man borstar dem två gånger per dag. Jag frågade hur många tandläkares utlåtande om den saken han behöver för att revidera den otroligt felaktiga åsikten men tydligen spelar det ingen roll vad all världens tandläkare säger för vad det gäller godis och läsk och eventuell karies som det kan orsaka så vet han tydligen bäst och att det inte har något samband.
Jag erbjöd mig att helt sluta med godis om han också gjorde det (läsk med socker i dricker inte jag) men han vägrade och vände det till att jag borde sluta med det för att jag är fet och därför avundsjuk på honom för att han kan äta en massa godis och av den anledningen så vill jag att han ska sluta äta godis på veckorna – för att jävlas med honom för att han är smal och jag ett fetto som inte kan äta så mycket godis som han utan att bli ännu fetare.
Jag tror att alla som känner mig det minsta lilla vet hur detta kommer att sluta för vårt lilla godisgris 😀
Have I told you lately that I love you? =)
😉 /Kali