Timothy har flyttat. Hyresvärden ringde mig i måndags och sa att lägenheten var urstädat, besiktigad och klar och att nycklarna låg på diskbänken i lägenheten. Jag skickade ett sms till Timothy och meddelande honom det. Han ringde omgående upp och deklarerade att han ville flytta samma kväll. *Suck* Jag kände mig inte så sugen på att hjälpa till med en flytt efter jobbet för jag brukar knappt ha ork att göra ingenting ens men när en unge får möjlighet att flytta till eget så existerar nog inte begreppet ’vi tar det till helgen’ så jag provade inte ens protestera.
Efter jobbet åkte jag till stan, hämtade Gregory på sjukhuset (han jobbar på kvinnokliniken nu) och fiskade upp Timothy som hade suttit i mörkret i sin tomma lägenhet i ett par timmar och bara njutit av att ha en egen lägenhet, antar jag. Sedan åkte vi till macken för att hyra släp. Släpet var påkopplat ca kl. 17.00 och vi begav oss hem. Timothy hade inte packat något, valt ut vad han skulle ha med sig eller förberett på något sätt så vi rafsade ihop lite möbler, prylar och pinaler och drog iväg. Vi slängde in allt i lägenheten, lämnade tillbaka släpet och slutligen handlade vi lite mat och prylar som han inte kunde ta med sig hemifrån (tvättmedel toaborste mm). När vi släppte av Timothy vid hans nya lägenhet och begav oss hemåt var klockan 21.30 så hela flytten, inklusive hyra släp och packa sakerna, tog fyra och en halv timmar. Det måste nog, fan i mig, vara något i rekordklass!
Idag sa Kroken att hon vill åka till Timothy. Jag sa att vi kan göra det i helgen men inte just idag. ”Då är han inte hemma…” sa hon och såg olycklig ut. Hon verkar inte helt tillfreds med att vara ensambarn ändå, den lilla Kroken 😉
Åsså över till dagens känga. Jag har haft ett fåtal hobbies – att fota, bildredigering, göra webbsidor och att skriva. Allt detta använder man datorn till, utom att fota men eftersom att det är digitala bilder så är det ganska meningslöst om man inte har tillgång till dator. Enligt de nya reglerna, som jag har fått av Gregory så har jag knappt något möjlighet att ägna mig åt mina hobbies eller ens jobba med vår firma. När jag har gjort sådant jag måste (som att skriva till modern och berätta vad hon och hennes karl fått för räkningar och annat med posten, sköta min ekonomi, plocka fram telefonnummer, adresser och annat jag behöver i vardagen etc.) hinner jag kolla fejjan lite snabbt och blogga. Bloggandet är det jag håller hårdast på och absolut vägrar ge upp men jag hinner inte;
- titta på eller redigera foton (därmed inte lönt att fota heller)
- svara på kommentarer här i bloggen eller meddelanden på fejjan (sorry Gela, dissar inte dig men har inte hunnit svara dig än)
- skapa eller redigera hemsidor vilket betyder att vår firma måste avvecklas och jag förlorar möjligheten till extrainkomst
- läsa tidningar eller annat och har därför inte samma möjlighet att hålla mig uppdaterad med vad som händer i världen
- se tv-program jag missat på playkanalerna eller några roliga klipp på tuben
- hålla kontakten med mina vänner (jag har fått restriktioner för telefonen också)
Tanken är att detta ska ge oss mer tid för varandra, för att umgås och konversera. Gregory har inte gett sig själv några restriktioner så han sitter vid sin dator som vanligt och spelar spel, surfar på tradera, blocket etc. precis som vanligt, dvs. inte sällan betydligt mer än den tid han tillåter mig att använda dator och han är inte det minsta intresserad av att vara mer social med mig nu än då jag fick ha hobbies och bättre kontakt med mina vänner. Men jag hoppas att han är nöjd. En bajsbrun känga får han för det i alla fall och så småningom får han förmodligen en sambo som är betydligt mindre tillfreds med sitt liv och sin tillvaro och jag tvivlar på att det gör honom lyckligare… men huvudsaken är han han får som han vill, eller hur?!
Jaha du, vill påstå att ditt ”problem” är typiskt för oss kvinnor, våra män har väl alltid, och då menar jag inte bara i nutid utan sedan urminnes tider, ansett sig ha rätt att bestämma både fritid och arbeta åt oss. Går du verkligen med på det??? Eller….martyr kanske?
Han ska själv få upptäcka hur missnöjd han kommer att bli om han får sin vilja igenom i det fallet. Har vi tur så lär han sig något då. /Kali