Nu är vi tillbaka! Inget konstigt hittades på EEG-undersökningen så Amanda har ingen form av epilepsi. Läkarna säger att hon helt klart har tics och kanske tourette syndrom. Jag har läst om tourettes och vissa saker är helt klart A medan annat inte alls stämmer så hon kanske har det men i så fall har hon inte så mycket besvär. Hur som helst så förklarar det inte huvudvärken.
En del andra saker har däremot fått sin förklaring.
Jag satt och tittade på Amanda när hennes hand fick ett eget liv och ålade som en orm framför hennes ansikte. Hon var själv inte alls medveten om detta och jag blev så full i skratt då hon inte såg sin hand trots att den viftade alldeles framför ansiktet. När hon såg att jag skrattade började hon gråta. Efter många om och men och mycket lirkade berättade hon att barnen på skolan skrattar åt henne för att hon gör grimaser och viftar med händerna. Klasskompisarna fnissar underlektionerna och på rasterna kommer barn, både från hennes egen klass och andra klasser, fram till henne och ber henne göra sina ”roliga grimaser”. Barn som, går i 5-6:an, hon inte ens känner, flinar åt henne när de passerar henne på rasterna och hon tycker att hela skolan skrattar åt henne.
Vad gör då hennes lärare åt detta?
Tydligen inte ett jävla piss. Amanda säger att läraren kanske inte märker att de andra skrattar åt henne. Jag har pratat med de lärare som Amanda haft och berättat att hon har ofrivilliga rörelser. Jag tycker att lärarna då borde ha pratat med de andra barnen om detta och sedan varit uppmärksamma på om Amanda verkar bli retad för detta. Så har den här läraren tydligen inte gjort. Och värre blir det…
Jag frågade Amanda varför hon inte berättat för läraren att hon känner sig mobbad och Amanda sa att hon inte vågar. Nä, det är klart att hon inte vågar. Detta är den lärare som inte trodde på mig när jag berättade att en barnläkare sagt att Amanda har motoriska svårigheter och perceptionssvårigheter, detta är den lärare som, trots Amandas protester, tvingade in Amanda i en situation som Amanda visste att hon skulle få huvudvärk av och sedan anklagade Amanda för att simulera huvudvärken. Amanda berättade också att läraren inte alls gör som skolsköterskan sagt (när Amanda känner att huvudvärk är på gång ska hon få gå ut i korridoren, i lugn och ro, och jobba själv) men om andra barn vill jobba utanför klassrummet går det bra. Det är bara Amanda som nekas detta… hon som mest behöver det.
Medan Amanda satt och berättade om vad som händer på skolan blev hon så illamående så att hon kräktes. Det här förklarar alltså varför hon varit så mycket sjuk – hon blir illamående av att tänka på skolan. Amanda berättade att situationen på skolan ar orsaken till att hon kommer hem direkt efter skolan och sällan går ut och leker med kompisar – hon tycker att alla skrattar åt henne så hon vill inte vara med dem.
Ledsen var hon också för hon hade hoppats på att undersökningen skulle visa att hon hade något som gick att bota så att folk skulle sluta skratta åt henne. Nu är Amanda rädd att barnen på byaskolan, den hon ska gå på när vi flyttat, ska skratta åt hennes grimaser också så att hon inte får några kompisar där heller.
Jag började fundera…
Amanda har varit hemma så mycket (och jag med henne) att min chef på ringde mig för att fråga om jag verkligen var hemma för vård av sjukt barn eller om det var jag som kanske mådde dåligt över något på jobbet. Mina kollegor har också uttryckt en viss oro över att jag varit hemma så mycket med Amanda. Har Amandas lärare ringt och frågat hur hon mår då? Inte en enda gång.
När barn är hemma från skolan brukar läraren skicka läxa med någon klasskompis som bor nära sjuklingen. Amanda har själv haft med sig läxa hem till sjuka kompisar men ingen kom hit med läxa till Amanda. Amanda började ringa runt för att kolla om läraren skickat läxa med någon och denne glömt bort att komma förbi med den men ingen visste något om någon läxa till Amanda. När Amanda sedan kom tillbaka till skolan har läraren skällt ut henne för att hon inte gjort någon läxa. När Amanda försvarats sig med att läraren inte skickat någon läxa till henne har läraren sagt att det är Amanda som själv ska ta reda på vad hon har för läxa genom att komma på skolan och fråga läraren eller ringa till läraren. Amanda är 10 år och går i fjärde klass. En gymnasieelev kanske själv ska ansvara för sina studier men visst ända in i helvetet är det lärarnas uppgift att tala om för mellanstadieelever vad de ska göra?!!
Amanda har inte vågat säga något av detta till mig för att hon var rädd att jag skulle prata med läraren och att läraren sedan skulle bli ännu knepigare mot Amanda. Jag lovade Amanda att jag och mor ska ta läraren en ordentlig vända och blanda in både rektor och skolhälsovård och om läraren sedan skulle vara det minsta lilla omotiverat knepig mot Amanda så tar jag henne omgående ur den skolan och låter skjutsar henne själv de fyra milen till och från byaskolan varje dag och jag ska låta rektorer och all personal få veta varför jag låter Amanda byta skola.