Kalis cyberhem

Förra fredagen åkte vi på jobbet ut på Ytterholmen för lite samkväm med lekar, mat och bad i bastu, älv och badtunna. Mycket trevligt var det och jag vann pris för min originella yxkastning. En midjeväska med vattenflaska vann jag vilket var klockrent eftersom jag tycker att midjeväska är supertöntigt men jag var ju tvungen att knäppa på mig den och fylla flaskan med läskande dryck och bära väskan resten av kvällen.

Jag knäppte bara av mig den när vi badade. I älven var det ganska behagligt men i tunnan var det tokhett så jag tog mig inte ner i den förrän det pumpats in kallt vatten från älven i den. I bastun var det ganska behagligt tills vår kiruanska medarbetare flyttade in i den och vattnade stenarna flitigt. Efter hennes intågande kändes det som att atmosfären i bastun antog ett annat aggregationstillstånd och lungorna fylldes snarare med luft i plasmaform än i gasform så jag pallade inte att sitta där annat än ytterst korta stunder.

Tunnan var rätt ok att vistas i men den var inte så stor så det blev fort trångt om saligheten. När det blev så trångt att jag nuddade i de andra i tunnan valde jag att kliva upp, beröringsfobiker som jag är. Eftersom så många satt i tunnan så gick det inte alltid att kliva upp där man skulle, för det satt oftast någon där, så jag klev upp ganska nära kaminen. En av gångerna gick det lite sämre. Jag svingade det ena benet över kanten utan problem men när jag skulle över med det andra benet så råkade jag luta mig lite för mycket bakåt (jag är ju vig som en kassaskåpsdörr) så jag tryckte ryggen mot kaminens skorsten. Den var lite varm.

Jag kände att det brände till men jag tyckte inte att det var så illa. Jag tänkte att jag nog skulle få ett litet rött märke där, kanske till och med en blåsa. Senare kände jag att det kanske värkte lite mer än jag hade förväntat mig och jag konstaterade att jag nog skulle ha ganska ont dagen efter, då den smärtstillande alkoholen gått ur kroppen. På natten hittade jag en spegel och kollade. Det var betydligt större än jag trott, stort som ca två och en halv handflata (se bilden). När vi vaknade dagen efter skrattade Gregory åt mig och undrade om jag fått sparken. Jag frågade vad han menade och han påpekade att det såg ut som jag hade ett stort skoavtrygg på ryggen. Han fotade och visade mig hur det såg ut.

Fortfarande hade jag inte speciellt ont men dagen efter började eländet – huden började lossna. Jag badade med Kroken och när vi precis fyllt badkaret ville hon dra ur proppen för att det var skräp i vattnet. Det var inte det ’vanliga’ skräpet, som är ludd från insidan av strumpor och sådant som fastnat på fötterna, utan det var mörka hudflagor från min rygg som flöt omkring.

Natten mot måndagen sov jag inte så gott. Lakanet klibbade fast i såren och varenda gång jag rörde mig sved det en hel del. Inte var et mycket skönare att ha kläder på sig heller. BH’n kändes som en medeltida tortyrredskap så på jobbet gick jag till företagshälsovården och frågade om jag kunde få en plåster, modell XXL, att ha på ryggen. Jag blev omplåstrat och blev som en ny människa.

Sedan dess har jag inte haft speciellt ont men det är ju inte vackert. Jag fick det omlagt i torsdags igen och passade då på att se hur det såg ut. Det finns en del bränd hud kvar varav en del sitter fast och en del hänger i flagor som är på väg att släppa, mycket är flagnat och rosa och på en del partier är såren djupare och blöder. Det ser ut som zombiefilmseffekter helt enkelt men är förvånansvärt smärtbefriat… om jag inte får gåshud. Jäklar, vad ont och underligt det känns. Klådan, däremot, är stundtals olidlig.

I helgen fick jag nog och plockade bort bandageringen för att duscha ordentligt för första gången på en vecka. Shit, vad skönt det var att få spola bort all död hud! Efteråt kliade det inte heller lika hysteriskt och det såg mycket bättre ut än det gjorde i torsdags, redan innan duschen så hade många av flagorna lossnat.

Hade brännmärket haft formen av en döskalle, en ros eller något fränt så hade det varit ganska lajbans men en skosula känns lite töntigt så jag hoppas att jag inte behöver få så mycket ärr av detta. Sköterskan som lagt om såret säger att jag förmodligen kommer att få lite pigmentförändringar där ett tag men att det så småningom inte ska synas alls. Det är ganska stort men inte så djupt.

Så då vet ni att man inte ska kliva upp ur badtunnan på fel ställe, barn!

Th: Så såg det ut dagen efter.                         Tv: Precis en vecka senare.