Tidigare i veckan försvann Killer igen. Kattelände!! Vi har letat honom, gått omkring i skogen, ropat på honom och hojtat ”MJAUO!!” och lyssnat efter svar, kollat vinden och källaren för att se om vi råkat stänga in honom, kollat alla våra uthus och ringt grannarna och bett dem göra detsamma och hålla utkik men katten fanns ingenstans.
I fredags frågade Gregory om jag trodde att Killer skulle komma tillbaka. Själv trodde han inte det. Han trodde att Killer satt i något träd utan att kunna ta sig ner och skulle svälta ihjäl där, eventuellt falla ner men bli för skadad eller vara för utmattad av mat- och vätskebrist att han inte skulle kunna ta sig hem eller att han blivit överkörd. Jag höll med om att han förmodligen satt i ett träd någonstans, utom hörhåll för oss, men jag var mer positiv för katten brukar dyka upp igen förr eller senare.
Igår vid 15-tiden kom han hem! Mager som en skrika, full men småsår och pälsen klibbig av kåda, hungrig men glad och mycket social. Han var väldigt pratsam och vi antar att han skrikit en hel del under veckan för rösten var lite skrovlig och hes. Han var lite för social och vi var tvungna att stänga ute honom från sovrummet för att kunna sova för han ville inte lämna oss ifred utan stampade omkring på oss, buffade och skrek.
Pälsen var full med kåda och jag googlade för att se hur man kan få bort det. Att gnida in pälsen med smör skulle vara en verksam huskur. Så 250 gram smör inhandlades och jag gned in hela katten ordentligt i smöret. Särskilt kådaangripna områden behandlades extra. Sedan schamponerade jag Killer ordentligt i omgångar innan jag sköljde av honom och torkade honom. Resultatet blev väl lite sådär, både bra och dåligt. Kådan verkar vara borta men tyvärr är han ganska flottig trots att jag schamponerade grundligt och flera gånger. Just nu luktar han som en hel smörfabrik och jag tycker att den lukten är ganska vämjelig men jag bävar för hur han kanske luktar i mitten av nästa vecka om smöret börjar härskna. Butansyra luktar fördjävligt och börjar Killer stinka det så måste jag tyvärr bada honom igen. Han kommer inte att bli en glad kissekatt då.
Men nu ska han väl ändå ha lärt sig att inte klättra i träd?! Eller inte…
Förhoppningsvis tvättar han väl bort det själv, annars kan du ju prova diskmedel. Han som vi köpte Orion av tyckte att skulle man tvätta en katt var det det bästa.
Jag använde ett milt björkextraktschampo men det var nog för fjösigt så jag har redan insett att jag måste ta honom en vända med yes diskmedel ikväll. Han ser riktigt eländig ut, som en riktig liten pundare, och det verkar inte som han klarar av att tvätta sig själv ren. André konstaterade att han ser olyckligare ut nu efter han tvättats i smör än vad han gjorde när han hade pälsen full med kåda och frågan är om det är smöret som gör honom olycklig eller om han är lite spak efter behandlingen. Som katt så var han inte så förtjust i att bli duschad men han var ändå ganska lugn under det hela. /Kali