Något man bör undvika att göra är att gå på affären när man är hungrig. Förra veckan skulle jag springa in lite tvärt bara efter jobbet för att köpa yoghurt till Gregory. Jag var tokhungrig och vet att det brukar vara svårt att passera godishyllorna då utan att något helt oförklarligt slinker med av bara farten. Så jag stålsatte mig och begav mig in i butiken fast besluten att inte låta något från godishyllorna följa med ut.
Jag sprang ganska snabbt på vitkål som såldes för en krona kilot. Det var ju billigt och gott är det också så jag plockade med mig den största jag kunde hitta. Jag fiskade också med mig några plommon som jag skulle kunna äta i bilen för jag var ju så vanvettigt hungrig. Sedan fick jag med mig en yoghurt och så var jag klar. Jag gick mot kassorna och kände mig stark. Jag skulle klara detta! Jag var på upploppet och kände inte det minsta lilla sötsug så jag var helt säker på att jag skulle lyckas undvika fällorna.
Sedan hände något men jag har bara vaga minnesbilder av vad. När detta oförklarliga anfall släppte och jag återfick sansen igen fann jag mig själv i bilen på väg hem. I handen hade jag en stor bit chèvre som jag gnagde på. Jag begriper icket hur det gick till. Mycket märkligt. Anden var svag och suget var stark… eller hur man säger.
Butiken i fråga såg nog hur illa det gick för mig och bestämde sig för att vidta åtgärder. Sedan denna händelse har de börjat med salladsbar så man kan plocka sig en liten sallad när man håller på att försmäkta av hunger istället för att få sådana hemska ostblackouter som jag fick.
I söndags kom jag på ett nytt sätt att äta våfflor. Istället för att ha en massa sliskigheter som socker eller sylt på lade jag några skivor hamburgerkött på våfflan och sedan skivade jag chèvre på det. Himmelskt!
Riktigt bra skit!