Kalis cyberhem

Konstpirationsteoretikern i mig vaknade till och gav mig en ordentlig bitch slap med insiktens flathand idag.

Jag hörde på radion att väljarförtroendet för Stefan Löfven ökar i rasande takt. Så jag började fundera över Löfven. Jag kan inte komma på en enda sak han sagt eller gjort. Jag kan inte ens beskriva hur människan ser ut. Vad är det då som gör att förtroendet för honom ökar som om han vore politikens Jesu Krist, nedsänd att frälsa människorna från ondo?

Jag gjorde en liten miniundersökning på jobbet och ingen kunde komma på något han gjort eller sagt eller ens beskriva honom. Han verkar ha gjort ett rätt beige och intetsägande intryck men ändå är alla så positiva till honom. Varför?

Jo, det ska jag berätta och minns sedan var ni fick veta detta först! Jag tror att Löfven var planerad som partiordförande redan ifjol men partiet insåg att de inte skulle lyckas röra om i grytan och vinna några väljare med en sådan beige person som Löfven som galjonsfigur. Så istället gav de tjänsten till ett riktigt rikspucko med hitlermustach och en rent allmänt osympatisk uppsyn – Juholt.

Saker och ting gick som det gick, Juholt fick extremt mycket kritik från alla håll och var till slut tvungen att lämna sin tjänst. Då stoppade de in Löfven och med Juholt färskt i minne så tycker naturligtvis alla att han är så otroligt bra eftersom han per automatik jämförs med katastrofen som var partiledare innan. Men Löfven hade knappast blivit så populär så snabbt om inte Juholt först ’banat väg’ för denna popularitet genom att vara ett rikssvin.

Så jag tror inte att Juholt egentligen var på riktigt. Jag tror (eller konspirationsteoretikern i mig tror) att Juholt var en PR-kampanj av sossarna, ett jävla genialiskt PR-trick som jag tror kommer att hjälpa dem att vinna nästa val.

Minns var ni läste om detta först, gott folk!

Jag sökte ett foto igår så jag rotade genom de foton jag lagt ut på nätet. Det är enklare att hitta något där eftersom de 35 000 foton jag har på datorn inte har filnamn som berättar något om vad eller vem de föreställer. Jag lade ut några foton på våra katter för snart tre år sedan och någon, som jag inte känner, kommenterade dessa foton med ”Jag känner en jägare…”

Jag blev irriterad då för vad är det för jävla kommentar egentligen? Hon tyckte säker att hon var skitrolig och fyndig för en del verkar ju anse att man visar prov på osedvanligt stort skämtlynne om man visar liten eller ingen respekt för ett kattliv. Jag roas inte riktigt av den typen av humor. Jag svarade då att jag också kände till en jägare en gång, att jag hoppas att ingen gräver upp golvet i min källare och avslutade med en djävulssmiley >:-> Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det.

Igår såg jag kommentaren igen och ruttnade till ordentligt igen. Jävla puckokommentar från en person som dessutom inte känner mig eller vet hur jag skulle reagera på ett sådant ’skämt’. Nu ångrar jag att jag inte ’skämtade’ tillbaka och kommenterade foto på hennes barn med ”Jag känner en barnamördare…” eller ett foto på henne själv med ”Jag känner en plastikkirurg…” eller åtminstone svarade på hennes kommentar med ”Grattis till din enda bekant. Om du vill ha möjlighet att skaffa fler vänner så känner jag en beteendeterapeut…”

Jag lyssnar en hel del på radio på jobbet. Igår lyssnade jag på Radio1 och där Eva Rusz relationsprogram. Hon är psykolog och kognitiv beteendeterapeut och borde ha koll på den psykiatriska nomenklaturen och kunna hantera den på ett adekvat sätt. Därför stör det mig som fan att hon uppenbarligen inte kan böja ordet ’trauma’;

Det heter;

”Jag har varit med om ett trauma”
”Jag har varit med om flera trauman”
”Jag har varit med om det traumat”

men vår psykologexprätt böjer ordet

”Jag har varit med om ett traumata”
”Jag har varit med om flera traumatan”
”Jag har varit med om det traumata”

Hon har alltså jagt till en extra och totalt onödig stavelse. Att en som är psykolog och kognitiv psykoterapeut inte kan hantera ordet ’trauma’ ger inte ett speciellt professionellt intryck. Den som vill höra detta kan klicka på denna länk och ganska prick åtta minuter in i klippet börjar misshandeln av ordet ’trauma’.

En del personer vill göra sig märkvärdiga och ge sken av att vara snäppet kunnigare och mer belästa än andra genom att använda avancerade ord eller krångla till de ’vanliga’ orden. Grinchen är en sådan människa och istället för ’kapacitet’ sa han ’kapacivitet’. Jag frågade honom varför han sa så och om han inte visste att det heter ’kapacitet’. Han svarade att visst visste han det men han tyckte att ’kapacivitet’ lär märkvärdigare. Det finns inget sådant ord så jag tycker att det låter puckat.

Gregorys ex-fling Majros använder ibland också ord hon inte riktigt förstår och resultatet blir rätt roligt. En av gångerna hon ondgjorde sig över dumma, dumma mig sa hon till Gregory ”Jag är inte berättigad till allt skit”. Hmm… ordet ’berättigad’ har en positiv klang och indikerar att det handlar om något önskvärt. Hon menade förmodligen att hon tyckte att hon fick orättvis mycket skit men som hon formulerade sig så lät det som om hon hade varit glad om hon fick ännu mer.

Detta får mig osökt att tänka på en annan karraktär som försökte dölja sin okunnighet genom att svänga sig med ord och uttryck hon inte begrep. Hedvig i ’Från A till Ö’. Dock avslöjade hon sig genom att hennes näsa växte när hon ljög och påstod sig veta var orden och uttrycken betydde.