Kalis cyberhem

Jag var till tandläkaren idag. Det var ett och ett halvt år sedan sist. Då lagade han en tand och sa att han borrat väldigt nära pulpan så jag skulle förmodligen få ont men om det inte gick över inom rimlig tid så skulle jag höra av mig. Han specificerade aldrig ’rimlig tid’. Jag har haft skitont sedan dess men jag har tandläkarskräck så ’rimlig tid’ för att återkomma till tandläkaren kan vara 5-10 år i min värld.

Jag visste ju att tanden förmodligen behövde rotfyllas och det kändes inte så lockande. Min stora skräck var att tandläkaren skulle säga att tanden behövde dras för en av mina största rädslor är att tappa tänderna och bli mer eller mindre tandlös. Denna tand är den andra efter ena hörntanden så en glugg där skulle synas och det är få saker som får människor att se så anskrämliga ut som att de har dåliga tänder eller saknar tänder helt eller delvis. Är man inte speciellt gammal så ger synbart risig tandstatus ett extra dåligt intryck.

Idag inledde tandläkaren med att fråga om jag haft besvär från tänderna. Jag berättade om min onda tand och han undrade förstås varför jag inte hört av mig. Jag påpekade att han inte varit så tydlig med hur lång ’rimlig tid’ är och påminde honom om min tandläkarskräck. Jag tolkar hans skratt som att han tyckte att jag var fånig. Tanden röntgades och undersöktes men den verkar vara helt frisk så tandläkaren föreslog att vi ska testa slipa ner den lite för att minska belastningen på den, då kanske den slutar vara ond. När han lagade den senast jag var där så kan han ha lagt på någon mikromillimeter för mycket fyllning så tanden blivit längre och biter för hårt mot tanden mitt emot. I övrigt var allt bra så han lämnade över mig till nästa.

Då kom hon in – tandhygienisten. Hon petade runt mellan tänderna och på tandköttet med sin krökta nål och pratade på kodat språk med tandsköterskan så som tandvårdspersonal gör när de talar illa om patienterna eller diskuterar hur de ska tortera dem. ”Mesialt 4, ”distalt 2”, ”lingualt 3” etc. Sedan sa hon att tandköttet inte var varken svullet, rött eller blödande och jag trodde, i min enfald, att det var bra men så var det tydligen inte för hon åtgärdade det.

Efter att hon ihärdigt och med stor beslutsamhet karvat med sina krökta nålar både på tänderna och tandköttet så var det både ömt, svullet, rött och väldigt blödande. Hon avbröt mitt under misshandeln för att låta mig skölja. Förmodligen såg hon att jag var på väg att kvävas i mitt eget blod och ville att jag skulle få det ur munnen så att hon kunde förlänga lidandet ytterligare.

Ljudet är fruktansvärt liksom smärtan. Jag får så extrem gåshud över hela kroppen av behandlingen att jag är övertygad om att min knottriga hud skulle kunna användas för att riva morötter. Hon kallade det att ’ta tandsten’ men jag kallar det att göra ’hällristingar på tänder och tandkött’. Modern har en gång bett att få bedövning inför denna tortyrform men torteraren bara skrattade åt förslaget…

Så en fet känga går idag till att det ska vara så jäkla hemskt att gå till tandläkaren. Jag får spänningshuvudvärk redan dagen innan och efter tandläkarbesöket vill jag bara gå hem, dra täcket över huvudet och sova bort ångestångorna som spränger i mitt huvud. Från och med att jag fått kallelsen tills ca tre veckor efter besöket har jag hypokondrisk tandvärk och mardrömmar om ruttna tänder som faller loss.

Och att det ska vara så smärtsamt trots att det inte finns några hål att laga eller just något annat att åtgärda (slipningen av tanden kändes inte) känns också jävligt onödigt. Varför är de där röntgenplattorna de stoppar in i munnen så förbannat överdimensionerade? Det gör ju tokont när de skär in i all mjuk vävnad man har i munnen!

I övrigt kan jag varmt rekommendera min tandläkare. Han heter Lars Södermark och är väldigt trevlig och duktig.

Detta inlägg skrevs torsdagen den 19 januari, 2012 kl 18:31 av Kali i kategorin Allmänt Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Both comments and pings are currently closed.