Kalis cyberhem

Vi hade möte på jobbet idag och jag hade bett att få ta upp hur vi diskuterar varandra under dessa möten. Jag tycker inte att det är rätt att vi ska prata om de kollegor som inte är med på mötet och dryfta saker som inte är direkt relevant för arbetet vi utför. Sådant som jag inte tycker är det minsta relevant är t.ex insinuationer om att vissa personer myglar med övertider och har egna regler som inte följer de riktlinjer som gruppen bestämt kring ledigheter och övertid, att vissa personer ’styr’ andra, speciellt vikarierna, och har fått dem att göra som de säger istället för att vikarierna följer de vedertagna instruktionerna för arbetet, spekulationer kring medarbetares eventuella diagnoser och hur det möjligtvis kan påverka arbetet de utför, hur lata vissa personer är etc.

Har man sådana funderationer eller farhågor så ska man gå direkt till personen i fråga och ta upp det eller till den chef som ansvarar för personalen och diskutera detta. Det ska, banne mig, inte avhandlas med hela arbetsgruppen innan!! Det är oförskämt och kränkande mot den det handlar om och påverkar sammanhållningen och stämningen i gruppen negativt.

Ofta är det inte uttalat i klarspråk utan det insinueras en hel del men  vi är inte helt bakom flötet och samtliga på mötet kan läsa mellan raderna och förstår vad som menas och vem som avses. Eftersom det inte kommer på pränt i något protokoll så tycker jag att det är uppenbart att det inte handlar om någon form av problemlösning för den är ju tydligen inte meningen att den det pratas om ska få veta att frågan kommit upp eller att vissa tycker att det finns ett problem. Varför prata om ett problem om ingen avsikt att åtgärda problemet finns?? Och dessutom, som sagt, så är det inte vår grupp som ska se till att problem av den typen åtgärdas utan det är chefen man går till om man inte själv har tillräckligt med råg i ryggen för att själv prata med den som har, vad man uppfattar som, ett problem. Utan omsvep kan jag erkänna att jag inte har det utan går till min chef om sådant istället.

För att sådant ska upphöra föreslog jag att allt som sägs ska protokollföras. Det skulle kanske få några att tänka till innan de uttalade sig om någon för det skulle betyda att det som sägs inte kommer att stanna innanför väggarna och det är inte lika lätt att sitta och snacka om andra om man sedan måste stå för vad man sagt. Allt som tas upp på ett möte ska protokollföras för att man sedan ska kunna se vad som sades och bestämdes under mötet så det är inte orimligt att även ’personalfrågor’ protokollförs tycker jag.

Tyvärr fick jag inte gruppen med mig i detta. Det är möjligt att de flesta höll med men de som protesterade, framför allt två personer, hördes mest. Har vi rätt att prata om varandra på detta sätt under mötena? Är det överhuvudtaget något som vi ska ta upp på dessa möten? Våra möten är till för att vi ska kunna prata om arbetet och vad som behövs för att arbetet ska flyta så bra som möjligt. Personalfrågor av detta slag ligger inte alls på vårt ansvar så jag ser ingen anledning till att vi ska prata om det heller.

Jag har funderat på om jag i fortsättningen ska lämna mötet i protest i om denna typ av snack börjar. Eftersom jag anses vara en av de största skvallertackorna på jobbet så tror jag att vissa kommer att tycka att jag inte är den som ska påpeka att andra snackar om sådant de inte har att göra med. I detta fall tycker jag främst att det handlar om när det skvallras, inte vad det skvallras om. Att man skvallrar sinsemellan lite nu och då har jag (i egenskap av skvallerkärring) inget emot även om det inte är moraliskt rätt och riktigt men detta är ett möte som vi får en extra slant för att vi har regelbundet plus att de flesta som kommer på mötet tar ut övertidsersättning för att de deltar (eftersom det bara är två i gruppen som jobbar och de andra kommer på sin lediga tid) så det skvallras inte medan annat arbete pågår utan det tar betalt tid i anspråk som vi egentligen borde använda till att diskutera annat.

Som argument togs upp att det inte är schysst att prata om andra när de inte är med. Många skulle nog tycka att det var väldigt kränkande att det pratades om dem när de inte ens var med och kunde bemöta det som sades. En av dem som protesterat över att protokollföra det som sades frågade ”Vem går och säger till andra vad vi säger om dem??”. Men snälla lilla…? Om jag hör något vansinnigt orättvist sägas om en person som inte ens är där och kan försvara sig så är jag naturligtvis inte självklart så lojal mot gruppen på mötet i första hand att jag håller käften om något som kan urarta i rent förtal om en person eller en arbetsgrupp. Att jag inte har kurage nog att öppna munnen och protestera under mötet är sant men tro inte för en sekund att jag samtycker för att jag är tyst och inte heller att jag inte ibland ser till att den som baktalas får veta vad som sägs så de har en chans att bemöta det hela om de vill. Det är inte bara jag som förmedlar vad som sagts så det är uppenbarligen fler som tycker att detta sätt att prata om andra är fel. Jag är med i en annan grupp som har samma typ av möten på samma arbetsplats men en annan avdelning. Där är det helt riskfritt att denna typ av skitsnack skulle uppstå så det är något med just den här gruppen som inte är som det ska.

Vill vi ägna oss åt skitsnack, ryktesspridning, insinuationer och annat som vi sedan vill slippa stå för om våra kollegor så tycker jag att vi ska göra det annan tid än på möten men tyvärr är det inget som alla håller med om.