Jag jobbade natten mot måndag och har dabbat mig när jag skrev dagisschemat så Kroken skulle inte vara på dagis under måndagen. Jag upptäckte denna fadäs redan förra gången jag jobbade skift (för tio veckor sedan) och hade därför tänkt ändra schemat. När jag loggade in på kommunens hemsida för att göra detta via nätet så insåg jag hur tjafsigt det skulle bli så jag sket i det. Man kan inte ändra bara enstaka dagar i ett befintligt schema utan man måste skriva ett helt nytt. Eftersom jag har gjort ett tioveckors schema som är rätt komplicerat så skulle jag förmodligen göra något fel någon annanstans om jag började peta i det. Gregory skulle ändå jobba hemifrån igår och det var mitt sista pass innan friskift och då kan jag lika gärna vara vaken hela dagen så att jag får ordning på dygnet igen.
När klockan var kring 23 fixade jag inte att vara vaken längre så jag slocknade och sov som en stock. Klockan 5 på morgonen vaknade jag i exakt samma ställning som jag somnat. Jag kände mig rätt pigg så jag klev upp, borstade tänderna och filosoferade ett tag. Det finns inte så mycket man kan göra den tiden på morgonen utan att riskera att väcka resten av familjen så jag lade mig i sängen igen och såg tv. Och slocknade igen. Och drömde…
En massa konstiga drömmar bland annat om en trasig hiss med ett livsfarligt hisschakt som en massa barn försvann i. Hissen på jobbet är trasig så jag blev nog ’inspirerad’ av det. Jag drömde också att jag satt på gamla Domusrestaurangen (som inte finns kvar men jag drömmer ofta om den) i ett sällskap som jag inte alls var bekväm med men det var opassande att jag gick så jag satt där och sa inte så mycket utan försökte bara vara så artig som korrektheten krävde. Då ramlade Grinchen in och bad om ursäkt för att han var sen och sa att både hans mormor och en kompis till honom hade dött. Han sa det med en överdriven och uppenbart spelad plågad uppsyn så han fiskade efter medlidande. Han sa det också på tyska som jag, konstigt nog, förstod helt och fullt. Jag ignorerade honom i drömmen. Vid niotiden vaknade jag och klev upp. Lustigt nog postade Grinchen detta statusmeddelande på fejjan för två timmar sedan ”A frend of mine took his live last week so please remember” och svarade själv på det med en gammal fras som vandrat längre mellan statusmeddelanden på fejjan, ”DEPRESSION is not a sign of weakness, it is a sign that you have been trying to be strong for too long. Put this as your status if you know someone who has or has had depression. Will you do it and leave it on your status for at least an hour? Most people won’t, but it’s a Mental Health Week…and 1 in 3 of us will suffer at some point in our lives”. Synd att jag inte drömde om lottoraden för då hade jag nog spelat för första gången i mitt liv.