Kalis cyberhem

Idag är det Gregory som är primärvårdsjouren på akuten. Varje gång han har haft jour och jag frågar honom vad han stött på för sjukdomar och skador så muttrar han över några som han tycker kunde ha väntat till en vardag och uppsökt hälsocentralen istället. Tydligen är skiljer sig Skellefteborna från invånare i andra städer när det handlar om när man ska åka till akuten. Till akuten ska man bara åka när det är något akut som absolut inte kan vänta tills hälsocentralen öppnar men i Skellefteå har människor en tendens att åka till akuten för småsaker bara för att hälsocentralen inte är öppen. Läkare i Skellefteå är ganska överens om detta, att ca hälften av alla som kommer till akuten kunde ha väntat och uppsökt primärvården när hälsocentralen öppnat istället. Därför blir belastningen hård på primärvårdsjouren, läkarna har mindre tid för patienterna på akuten och väntetiderna blir onödigt långa.

Många av de som kommer till akuten i onödan är de som varit sjuka eller haft besvär en tid men nu, precis just nu, bestämt sig för att det får vara nog och de orkar inte en dag till. T.ex förkylda som snorat, snörvlat och hostat i tre veckor och natten mot lördag är de lika täta i näsan som vanligt och hostar lika mycket som de gjort de tre senaste veckorna men nu bestämmer de sig för att de vill bli av med det NU så de åker till akuten på morgonen. På akuten kan de inget göra, det finns ingen omedelbar bot mot förkylning, inte heller på akuten och förkylning är inget akut om det inte blivit lunginflammation av det hela så att man har en förhöjd andningsfrekvens och kanske sänkt syremättnad. Bättre är det att härda ut tills hälsocentralen öppnat och gå dit istället för de har mer tid och resurser och det är troligare att man får bättre hjälp där.

De som har haft ryggont en längre tid, vrickat en fot för flera dagar sedan etc hamnar också i den kategorin. Det är inte akut men de är just för tillfället trötta på det onda och söker sig till akuten. En del tror till och med att de får träffa bättre läkare än på hälsocentralen, att läkarna på akuten är specialister, men så är det inte alls. Det är läkarna som på dagarna är på hälsocentralerna som har jouren på akuten så man träffar exakt samma läkare och visst är en del av dem speciallister. De är speciallister inom allmänmedicin (distriktsläkarna) eller så gör de specialisttjänstgöring inom allmänmedicin (ST-läkare, som Gregory är nu) och en del av dem är allmäntjänstgörande läkare som är ganska nykläckta och gått ut läkarlinjen för ett eller ett par år sedan. Precis samma personer som man träffar på hälsocentralen. Det är om man kommer in med akuta buksmärtor, misstänkt stroke eller hjärtinfarkt, brutna ben eller sådant som man får träffa andra specialistläkare som ortopeder, kirurg- och medicinläkare.

Ironiskt nog är det troligare att man träffar en specialist på hälsocentralen än på akuten för att nykläckta AT-läkare är mer jobbsugna och villiga att ta på sig jourer än distriktsläkarna som har specialistkompetens och lång erfarenhet och hellre är lediga tillsammans med familjen på helgerna. AT-läkarna har betydligt lägre lön också och jourerna ger en bra slant som distriktsläkarna kanske inte tycker sig behöva. Bakjouren, alltså de läkare som kallas in om belastningen på akuten blir för hög eller som jouren ringer och rådfrågar i de fall de inte vet hur det ska gå vidare med, är alltid färdiga allmänläkare (för primärjouren). Gregory få alltså inte vara bakjour än eftersom han är ST-läkare och inte färdig allmänläkare.

En annan kategori som gärna åker till akuten trots att de kanske inte är nödvändigt är oroliga småbarnsföräldrar. Öroninflammation, magsjuka, förkylning, feber är inget som vanligtvis kräver akutvård. Feber i sig är inget farligt fast många verkar tro det. Barn kan ha ganska hög feber utan att de egentligen är speciellt sjuka. Många föräldrar säger att barnet har feber fast de kanske bara har 37,8 och det räknas inte som feber inom medicinen. Subfebril, alltså under feber, kallas det då. Ibland hänvisar föräldrarna till att barnet är ’lågtempat’ i vanliga fall men det betyder inte att de har feber vid lägre kroppstemperatur än andra. Kroppen är anpassad att fungera utmärkt inom ett visst temperaturintervall så 37,8 är inte feber även om man för det mesta har en temperatur på 36,0. Det kan betyda att man är på väg att få feber men man har lika fullt inte feber ändå.

En del föräldrar kommer in mitt i natten och är jätteförskräckta för att de tittat till barnet under natten och tyckte att det verkade slött och lojt. Efter att de tagit sig till akuten och suttit i väntrummet någon timme så är det full rulle på ungen igen när de träffar läkaren. Ja…? Väck mig mitt i natten så kommer jag att vara väldigt trött och seg tills jag kommit igång också. Speciellt om jag är förkyld och har lite feber, då är jag helt groggy en lång stund om jag blir väckt. Det är liksom normalt.

Barn med magsjuka kommer ofta till akuten. Har man magsjuka ska man i det längsta undvika att åka till akuten eller hälsocentralen för att där kan man smitta andra, redan sjuka och svaga, med magsjuka och det kan bli förödande för dem men många föräldrar tar ändå sina magsjuka barn till akuten. Gregory har fått höra föräldrar som berättat att de inte får i barnet någon vätska, barnet har ’bara’ druckit 3 dl välling under dygnet. Det är räcker för att inte bli uttorkat när man är liten och ganska stillsam för att man är sjuk och trött. Nyp i huden på barnets handrygg och se om huden är elastisk. Är barnet uttorkat så går inte huden tillbaka på en gång utan en liten ås blir kvar en stund där man nypt. Ett säkrare sätt är att väga barnet och anteckna vikten för då ser man på viktminskningen hur mycket vätska barnet förlorar. Dessa siffror kan också vara väldigt användbara för läkaren sedan om man måste åka till akuten.

Barn med hosta kan driva föräldrar till vansinne. Barnet själv är kanske inte så stört av sin hosta men efter ett antal sömnlösa nätter för föräldrarna så har de fått nog och kommer till akuten. Rent allmänt så ska man inte dämpa hosta. Man hostar för att få upp slem så att det inte åker ner i lungorna och ger lunginflammation. Hostan har en funktion, hosta är bra och det finns dessutom inga mediciner som är jättebra på att ta bort hosta. Mediciner mot hosta löser oftast bara slemmet så att det bli lättare att hosta upp men hostan försvinner ju inte förrän slemmet är borta och det inte längre retar i luftvägarna. Ibland kan det ändå vara läge att försöka få bort hostan på nätterna åtminstone så att man får sova men på dagarna bör man fortsätta hosta så man blir av med eländet och inte drar ner det i lungorna.

Lite grovt så behöver man inte åka till akuten med sjuka barn om de inte inte har hysteriskt ont och behöver omedelbar smärtlindring, är uttorkat, inte får i sig någon vätska alls eller har hög feber i kombination med nackstelhet.

Den kategori ’onödiga akutenbesökare’ som Gregory stör sig mest på är de han kallar ’hemvändarna’. Det är en vuxen son eller dotter som flyttat till annan ort men har sina åldrande föräldrar här i stan. När de kommer hem och ser hur krasslig mamma eller pappa är så får de dåligt samvete för att de inte funnits till hands tidigare och bestämmer sig för att ’ta tag i saken en gång för alla’. Så åker de in på akuten med gamlingen och kräver att något ska göras, boende eller assistent ska ordnas fast patienten inte för tillfället är i risigare tillstånd än han eller hon varit de senaste månaderna eller till och med åren. Det är alltså inget akut utan det kan gott och väl vänta till efter helgen men då har det hemvändande barnet åkt igen och kan inte följa med sin mor eller far till hälsocentralen och kräver istället att något görs på studs, på akuten. Akuten kan dock inget annat göra än att hänvisa till hälsocentralen.

Så åk till akuten om du har en näsblödning som inte vill sluta, djävulska ryggsmärtor eller liknande som kräver omedelbar smärtlindning, sårskador som kanske behöver sys, är mer än måttligt uttorkad, har mer än måttligt svårt att andas etc. Allt som är lindrigare än så kommer ändå att hänvisas till hälsocentralen och du har suttit i flera timmar i väntrummet och betalat en massa pengar i onödan.

Brask!
’For the record’ bör jag tillägga att Gregory aldrig nämner namn på sina patienter eller lämnar ut någon information som kan ge mig minsta fingervisning om vem patienten är utan han pratar rent allmänt om de sjukdomstillstånd och skador han stött på under jouren eller på hälsocentralen. En gång kom han hem och berättade att en av hans patienter hälsat till mig. När jag frågade vem det var svarade han ”Det kan jag ju inte säga! Jag har ju tystnadsplikt!!”. Efter en hel del lirkande fick jag veta att det var en kollega och i sådana lägen så får han faktiskt berätta vem han träffat.

En gång berättade han om en ovanlig skada, en person hade slagit med en slägga på något. Släggan hade gått sönder och en stor metallflisa hade flugit iväg och träffat personen i låret. Gregory berättade att de såg flisan på röntgen men inte kunde få ut den så den fick sitta kvar i låret. På inga sätt avslöjade han att jag skulle veta vem personen var men när en vän till mig berättade att hennes man råkat ut för detta och att de träffat Gregory på akuten efteråt så lade jag ihop två och två förstås. Hon var lite förvånad över att Gregory inte berättat att de var de för hon vet ju att han vet att jag känner dem. Men han berättar alltså inget någonsin.