Kalis cyberhem

Jag är en lögnare. Värsta sortens faktiskt. De som drabbats mest av mitt ljugande är nog mina två äldre barn. Några exempel:

När de var små så påstod jag att tomten och tandfen fanns. Före jul en gång stängde jag in mig i ett rum för att slå in klappar till barnen och jag sa till dem att de absolut inte fick komma in och störa för jag satt i möte med tomten. Naturligtvis var de väldigt nyfikna och försökte titta in. Dörren hade glasruta som i och för sig var mönstrad men de kunde ju se lite så jag bestämde mig för att skrämma dem lite så de höll sig borta. Jag tog på mig tomtemask och en päls som fanns i rummet och dundrade ut genom dörren. Amanda sprang iväg vilt fnittrande men Timothy stod kvar med ett stelt grin på läpparna… och kissade ner sig.

Tandfen bytte ut en tappad tand mot en guldtia om barnen lade tanden i ett glas vatten och ställde det på diskbänken. En gång missade jag totalt tanden i glaset, hällde ut det i vasken och stoppade glaset i diskmaskinen. Barnet (minns inte vem av dem det var) som hade hoppats på en guldtia blev förstås väldigt besviken och jag kände att de i och med detta börjat tvivla på tandfen. Men tandfen finns ju på jätteriktigt så en guldtia hittades inom kort i filtret inne i diskmaskinen.

Timothy och ett par kompisar till honom lekte med tändstickor vid en skateboardramp när de var i typ 7-årsåldern. Amanda såg detta och gick till mormor och skvallrade. Mormor ringde till mig och berättade så när Timothy kom hem sa jag att jag visste vad han gjort. Han var tämligen säker på att jag inte visste ett dyft för Amanda hade ju inte kommit hem än men han blev mäkta förvånad när jag visste vad de sysslat med. Han frågade hur jag kunde veta det och jag svarade att polisen ringt och berättat det för de hade sett allt. Polisen ser ALLT, sa jag. Han blev skitskraj.

Jag hade en katt som hette Smulan. Smulan måste ha haft siamesiskt påbrå för hon var av den pratigare sorten. När jag kom hem kunde hon stå och jama framför mig hur länge som helst. Jag lurade i ungarna att jag förstod kattiska och kunde prata med Smulan. Om jag lämnade barnen ensamma en stund för att gå på affären så hade jag alltid ett långt samtal med Smulan när jag kom hem. Ibland sa jag till barnen ”Smulan har berättat precis vad ni gjort medan jag var borta. Nu vill jag höra er version” och ungarna var så säkra på att jag kunde prata med katten att de erkände allt ofog de gjort medan jag varit borta. Jag undrar hur irriterade ungarna var på den där golgöken till katt.

Senare, när de fattade att ingen människa förstår kattiska så lurade jag i dem att jag hade dolda övervakningskameror utplacerad lite här och var i lägenheten. Det funkade också ett tag.

För något år sedan ville Timothy och några kompisar sova över hos en i stan. Alla föräldrar till de inblandade var skeptiska till detta och misstänkte att det kunde bli fylla av det hela. Ungarna försäkrade att ingen alkohol skulle förekomma och sa till och med att vi fick komma och kolla dem om vi ville. Så vi gjorde det. Ett antal föräldrar åkte dit för att titta till dem vid olika tidpunkter och ingen av oss kunde känna att de luktade alkohol. Jag tyckte att de var lite mer skruvade än vanligt men jag kände ingen alkohollukt i deras andedräkt. Sedan fick jag veta att ungarna blåst oss, de hade visst festat men jag fick inte säga hur jag fått veta det för att någon skulle bli uthängd som ’tjallare’ då. Jag var på jobbet när jag fick veta det så jag knåpade ihop ett eget alkoholtest bestående av två vätskor som skulle blandas med urin. När jag kom hem förklarade jag för Timothy att detta skulle bevisa att han inte ljugit om att det inte förekommit någon alkohol. Testet visade om någon alkohol passerat levern under det senaste dygnet och skulle färga urinen klarröd om man hade druckit. För att vissa honom att jag inte bluffade (vilket han vid det här laget var ganska van att jag ofta gjorde) så gjorde jag testet på min egen urin också. Min blev inte färgad alls medan hans blev knallröd. Jag bad honom förklara sig och fick veta att det druckits en hel del sprit av alla på festen.

Vad Timothy inte visste då var att de vätskor jag blandat med mitt urin var natriumhydroxid (lut) och avjoniserat vatten medan jag hade blandat hans urin med natriumhydroxid och fenolftalein. Fenolftalein är färglös i neutrala lösningar men knallröd i basiska så hans ’alkoholtest’ kunde inte bli annat än knallrött. Det snackades länge om Timothys morsas alkotest 😀

Ändamålen helgar medlen… eller? Lögnare kommer att brinna i helvetet och ärlighet varar längst, heter det. Min lögnaktighet får ungarna att bli ärligare så man kan väl säga att jag offrar min själ för att rädda barnens 😀 Nä, jag bluffar bara lite då och då… Jag kanske skulle börja spela poker 😉