Kalis cyberhem

Kroken har varken skidor eller skridskor. Vi har sökt lämpliga begagnade på blocket men inte hittat. Vi har slängt ett öga på skidor och skridskor när vi varit på affärer som sålt sådant men inte hittat rätt storlek eller till rimligt pris. Dagis har någon gång påpekat att det vore bra om hon tog med sig det dit men… tja, vi har som lyckats undvika att säga som det är och aldrig har vi köpt till henne heller.

När jag hämtade Kroken på dagis idag så satt det en gul post-it-lapp på hennes hylla med en uppmaning om att ta med skidor och skridskor. Fröken påpekade det också och jag hummade något ickesvarsaktigt *skäms*

Nä, nu har det blivit alldeles för hög skamfaktor på detta! Vi tog oss till stan och inhandlade ett par skidor, ett par skridskor och en hjälm till ungen. Blev hon glad? Hon vägrar prova dem och säger att hon aldrig vill åka varken skidor eller skridskor. Jahapp…

Fast hon har varit på ett helvetes humör sedan jag hämtade henne. Hon vaknade före fem i morse och slocknade som en klubbad i bilen hem från dagis. När jag bar in henne blev hon vansinnig och vägrade följa med in. När jag tagit av henne ytterkläderna tog hon på sig dem igen och klampade ut. Sedan stod hon på bron och tjurade i en kvart innan hon kom in igen. Jäklar, vad humör hon har. På söndag ska Gregory lära henne åka skidor i alla fall (om hon inte vägrar i sten). Imorgon jobbar både han och jag så då hinner vi förmodligen inte och jag jobbar på söndag också så jag får nog inte vara med när hon gör sin premiärtur.

Jag hoppas jag får vara med när hon ska testa sina skridskor. Jag undrar om hon blir lika tvärarg som hon blev i somras på Liseberg när hon provade högklackade skor för första gången och upptäckte att de inte alls var lika bekväma som de var snygga. Vilt tjutande sparkade hon av sig skorna så de flög all världens väg. Det var bara tur att ingen förbipasserande fick den i skallen. Hon har humör, den lilla…