Jag hittade en artikel på aftonbladet.se som jag reagerade på. Den handlar om en kvinna som har två barn, fyra och fem år, tillsammans med en man som hon tror utnyttjar dem sexuellt. Både kvinnan och människor i omgivningen hade reagerade på att barnen uppförde sig konstigt på ett sexuellt plan. Hennes advokat rådde henne att ’samla bevis’ mot mannen genom att filma barnens avvikande sexuella beteende vilket hon gjorde. Hon filma de två barnen i badet när de ägnade tydligen utförde avancerade sexuella handlingar tillsammans. Vad det riktigt var framgår inte. Filmen lämnade hon sedan till socialförvaltningen och polisen.
Planen slog slint för henne. Polisen ansåg att hon gjort sig skyldig till barnpornografibrott, vilket lades ner senare, och socialförvaltningen tyckte att det var fel av henne att filma barnen när de gjorde detta istället för att ingripa och stoppa dem. De som utredde detta säger ”Det har inte kunnat bekräftas att pappan eller någon annan skulle ha utsatt barnen för sexuella övergrepp. Däremot gränsar det till övergrepp att låta barnen fortsätta med vad de gjorde i badet” och pappan fick vårdnaden om barnen.
Oftast tycker jag bu eller bä om sådant jag läser eller så tycker jag inte alls. Här vet jag inte vad jag ska tycka. Någonstans måste man väl som förälder stanna och tänka till – Gör jag detta för att skydda barnen eller vill jag sätta åt den andra föräldern? Vems lidande blir störst? Varför kontaktade hon inte bup för att utreda barnens avvikande sexuella beteende om hon misstänkte att de blivit utsatta för sexuella övergrepp? Barn, även väldigt små barn experimenterar med och utforskar sina kroppar och ibland på ett sätt som inte är accepterat av vuxenvärlden. Barn är också sexuella varelser även om vuxenvärlden inte vill låtsas som det men det är ett faktum som en läkare (som mamman är) borde varit väl medveten om. Varför förklarade hon inte för barnen (på ett sätt anpassat till deras ålder förstås) vad som är ok att göra med andra och vad man inte ska göra med sig själv inför andra?
Mamman gjorde rätt i att reagera men hon agerade ju helt galet. Jag undrar om man själv hade flippat ur, slutat tänka logiskt och börjat filma sina barn när de pillar på varandra ifall man hade kommit på dem med tabubelagda sexuella handlingar. Jag hoppas inte det men man vet ju aldrig förrän man hamnat i samma situation.
Tror inte man kan föreställa sig något sånt. Att den man lever med förgriper sig på barnen är ju en mardröm och troligen ville inte mamman tro detta. Förnekelse. Men ändå, misstanken fanns där. Så bad hon om hjälp. På fel ställe. Bup hade varit det rätta, men jag skulle tro att hon var livrädd för svaret och handlade allt annat än rationellt. Om hon filmade barnen så kunde andra ta över sen. Jag vet inte, men det är tanken jag får. Många drar sig för att kontakta Bup. Själv är jag bara glad att vi gjorde det när Äldsting inte mådde bra. Våra misstankar besannades, han vantrivdes på fritids och så fort vi tog bort fritids så var han sitt goa glad jag igen. Nu kom jag ifrån ämnet lite, men ….
Det var faktiskt precis min tanke – hon misstänkte att barnen fått detta beteende på grund av pappan men det kan lika gärna handla om andra barn på dagis, personal på dagis, mor- eller farföräldrar, andra barn eller vuxna i barnens omgivning eller något helt annat som en störning hos någon av barnen eller helt enkelt oskyldigt experimenterande som gått för långt eller ett uttryck för något som inte alls ursprungligt är av sexuell natur. Ändå gjorde hon ’en riktad attack’ mot pappan och allt blev så fel. Jag undrar om jag tappade hakan extra mycket för att mamman är läkare. Hon har ju utbildning på hur man ska hantera sådant och vilka orsaker som kan ligga bakom beteendet men hon gjorde ändå helt galet. Jag undrar om separationen mellan henne och pappan var av den fulare sorten så att hon är snabb att misstänka honom för det värsta. /Kali