Kalis cyberhem

Jag tror världen skulle vara en bättre plats om vi bara missförstod varandra lite oftare. Mindre krig och osämja om vi bara vägrade förstå om någon gjorde eller sade något som skulle kunna göra någon upprörd.

Jag fick ett meddelande i dejtingträsket från någon… och svarade…

Han:
vilket finna ……….du har

Jag:
Ja, jag vet! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad. När jag hör hur mina vänner beklagar sig över sina som aldrig är där de ska eller bara hänger någonstans så känner jag att jag haft tur som fått två så fina och välartade. Visst kan de vara lite väl uppnosiga ibland men de är ju så jämnstora så det får man räkna med. Men de håller ju på vara så stora. Man förstår inte hur fort de går men nu tror jag nog att de vuxit klart. De är ju större än mig båda två. Den lilla är i en ålder då hon mest bara är söt än så länge. Inte många bekymmer där inte. Har du barn också?

För en tid sedan pratade jag med en väninna och en viss person kom på tal. Vi kan kalla henne Kristina här för enkelhetens skull.  ”Visst har du sett bilderna?” frågade min väninna. ”Vilka bilder”, frågade jag och fick veta att det hittats bilder av Kristina på nätet, bilder som man inte ens kunde tänka sig att hon skulle ställa upp på. Jag känner inte Kristina personligen utan hon är bekant med bekanta kan man väl säga men jag hade fått en uppfattning av att hon inte var den typen som ställde upp på sådana bilder. Väninnan mailade över en bild och jag höll på trilla av stolen. En spritt språngande naken Kristin log mot kameran. Hade eventuellt kunnat tänka mig att något foto tagits i smyg och hamnat på nätet men kvinnan poserade, tittade rakt in i kameran och log… uppenbarligen fullt medveten om att hon fotades.

Vi började spekulera i vem som kunde ha lagt ut denna bild och om det verkligen var Kristin eller om det bara var någon som var väldigt lik henne. Väninnan hade fått bilden i mail av sin exkarl så hon förmedlade mina frågor till honom och, vips, så fick jag ett mail med ännu fler foton. Det var en mängd foton på en naken Kristina i olika mer eller mindre porriga poser och ett antal foton av henne när hon poserade påklädd på ett sätt som jag är van att se henne. Avsändaren skrev att nakenbilderna hade hittats på ett antal porrsajter, bland annat en som heter redcloud.com, och de påklädda bilderna kom från hennes privata hemsida där hon lagt ut flera bilder av sig själv. Jag visade bilderna för mannen och så vitt han kunde se så var det samma person på de avklädda och de påklädda bilderna – Kristina.

Vi bor i en liten stad där man får veta allt om alla. Alltid känner man någon som känner någon och en sådan här sak sprider sig snabbare än vinden. Någon hittar bilderna, kopierar dem till sin hårddisk och mailar vidare till sina närmaste kompisar med länkar till de sajter där de hittats, mottagaren mailar vidare till sina närmaste kompisar och inom kort har hela stan, eller i alla fall alla som vet vem Kristina är, fått ett mail med foton som höll på få mig att trilla av stolen. Min väninna bor i samma stadsdel som Kristin, inte så långt ifrån henne, och känner henne litegrann. Hon tyckte synd om henne och skulle väl egentligen vilja upplysa henne om att dessa foton av henne finns till allmän beskådan på nätet men sa att det fanns som aldrig ett bra läge. När hon fick mailet med bilderna så hade Kristin haft en jobbig period med en sjuk mor som så nyligt gått bort och det hade gått en tid så bilderna hade spridits till så många att väninnan vågade inte ta upp detta med Kristin.
Ja, vad gör man? Talar man om det för personen eller?

Kristin har haft ett antal förhållanden som inte varit så lyckade och inte heller blivit så långvariga så det förvånar mig att hon låtit någon av dem ta sådana foton av henne. Om hon åtminstone dolt ansiktet med sitt långa, blonda hår… folk hade kanske ändå anat att det var hon men det hade blivit mindre uppenbart än när hon, som nu, tittade rakt in i kameran. Jag har varit tillsammans med mannen i drygt åtta år och jag skulle inte låta han fota mig på det viset. Visst litar jag på honom idag och just nu men jag är ju inte så naiv att jag tror att han raderar eventuella foton om vi i framtiden skulle vara annat än ett par och kanske till och med ovänner. Hade han haft sådana bilder av mig och det tog slut så hade jag nog varit tvungen att… tja, döda honom. Jag skulle vara ständigt orolig för att dessa bilder skulle visas för någon annan och skulle de hamna på nätet och börja spridas bland vänner och bekanta skulle jag skämmas ihjäl, ta mitt pick och pack och flytta från stan. Kristin är ju vuxen, har två barn och bor i norra Sveriges skvallrigaste stad!

Kan inte fatta att hon ställt upp på sådana foton. Tänk om barnen får se bilderna. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om bilderna nåt kompisars yngre kompisar kompisar som skickat vidare till ännu yngre kompisar så att hennes tonårsbarn redan fått se vad mamma ställt upp på. Hur berättar man för sin mor att man vet att det finns nakenbilder av henne på porrsajter??

Och vem av hennes ex har fotat och lagt ut bilderna på nätet? Är det dotterns pappa som fotat? Eller är det sonens pappa?? Det var så många bilder som dessutom verkar vara tagna vid olika tillfällen så det kanske är flera som lagt ut bilder. Hon kanske har låtit flera av sina exkarlar fota henne på det viset, eller? Eller var det Kristin själv som gjort det? Det låter otroligt men i de lugnaste hagar betar de galnaste korna och fållan kanske inte innehåller alla får så man vet ju inte. Under den alldagliga tvåbarnsmammaytan kanske det döljer sig en liten exhibitionist som tänder på att okända ser henne naken, fantiserar om henne och tittar på foton av henne medan de onanerar. Man vet ju inte…

Är det någon av hennes ex som lagt ut bilderna så var det naturligtvis inte så snällt men det är inte honom som folk minns som en elak typ efter detta utan det är Kristin som etsat sig fast som en oväntad slampa. visst måste man vara lite försiktigare med hur man låter sig fotas?

Jack the Ripper, Gavrilo Princip, Helge Fossmo, Ted Kaczynski, Jackie Arklöv, John Wayne Gacy, Ted Bundy. Tim McVeigh, Charles Manson, Thomas Quick, Tommy Zethraeus, Herman Mudget, John Ausonius, Jeffrey Dahmer, Juha Valjakkala etc.

De flesta känner igen namnen och vet att de på ett eller annat sätt sett till att människor mördats, antingen genom att själva göra det eller förmå andra att göra det. Ja, ja Quick är väl inte helt utredd men han har dömts för mord i alla fall… Men hur många kan rabbla upp lika många offer på rak arm? Ärligt talat så kunde jag inte komma på namnet på ett enda offer så här spontant. De som egentligen borde bli ihågkomna, offren, glöms bort medan mördaren finns kvar i folks minnen. Inte mycket rättvisa i det egentligen. Varför blir det så? Är det för att media basunar ut namn och bild på mördarna för att få sälja nummer och tjäna pengar? Vet inte för jag tycker att offrens ansikten och namn kavlas ut ganska intensivt medan det är aktuellt också. Är det vår ”gam-mentalitet” som ligger bakom? Jag skulle nog satsa min sista slant på det.

Samma gam-mentalitet som gör att människor saktar ner när de passerar vraken från en nyligt inträffad trafikolycka men de vågar inte stanna. De vill se… men vågar inte bli delaktiga. Satt själv fast i en bil i ca 45 minuter efter jag voltat ner i diket en natt. Lyset inne i bilen hade jag på och det syntes säkert att någon fanns i bilen. Många saktade ner, någon stannade och glodde en stund, men alla körde vidare när de tittat sin gam-mentalitet mätta. Inte är jag bättre än någon annan heller. Jag saktar ner och glor, är mannen i bilen så skyller på att han är läkare och skyldig att stanna om läkarhjälp skulle behövas men egentligen så är jag mer nyfiken är tjänstvillig.

Vi vill se blod, vi vill veta mer om mördare. Offren glömmer vi för det är mördaren som är intressant. Tänkte igår på om jag hade varit offret. Inte hade jag velat att andra lagt sin energi på att ta reda på mer om gärningsmannen och minnas denne medan jag glöms bort inom kort. Gärningsmannen har ju inte gjort något för att förtjäna att bli ihågkommen, tvärt om så borde förövaren egentligen få ”the silent treatment” och bli socialt mördad av resten av samhället. Bara ignoreras och försvinna som om han eller hon aldrig funnits. Visst blir de straffade av samhället men de får ju en slags kändisstatus också. Istället är det offret som glöms bort. Det är surt…

… eller i alla fall dejtingträsket. Jag undrar om jag ska skriva en bok och fylla den med… hm… ”intressanta” små dialoger man har i dejtingträsket. En annan bloggare, hon jag skrev om 6/1, har tänkt samma tanke. Den senaste i raden av ”tappra män i dejtingträsket”, som jag kanske skulle kalla min bok är denna;

Han:
wooooooooow … min 11 inches svart kuk hårt på grund av dina bilderok …

Jag:
Aj, då… fick du kallbrand i penis av bilderna??

Han:
do you speak english..im aldyani im from chicago but im in sweden right now
i love your big boobs so much..i wish that i can slide my huge cock between them while you are licking the top of my cock

Jag:
Nä, bara svenska och rövarspråket,
I dodinona dodrorömommomarör, popapoppopnonubobbob!

Han:
va

Jag:
Rövarspråket…

Han:
kan vi chatta??

Jag:
Jag tycker att du ska söka vård för din gangrän i första hand istället för att chatta nu. Du förstår om du inte får antibiotika så snart som möjligt kan snoppan trilla av och då måste man sitta och kissa vilket är fruktansvärt omanligt för att inte tala om omöjligt i en pissoar på krogen.

Han:
: (

Och sedan antar jag att han hastade iväg till närmaste akutmottagning. Jag hoppas att han fick vård innan han drabbats av blodförgiftning…

Saxat ur Norran;

Kvinnas adress pekades ut

En 50-årig kvinna har polisanmält att någon pekat ut hennes adress på en karta på internet.
Ärendet är överlämnat till åklagare som beslutar om en förundersökning ska inledas.

Kan någon vänlig själ förklara för mig det olagliga i att peka ut en adress på nätet? Det görs ju på hitta.se flera tusentals gånger dagligen. Kan man bli åtalad för att ha pekat ut någons adress?? Det är ju ändå offentliga uppgifter om personen inte har skyddad adress förstås men det står det ju inget om i artikeln. Snart vågar man fan inte öppna käften om man inte vill riskera åtal. -Vad tycker du om vädret? – Ingen kommentar.

… säger en del människor om sig själva. Vad grundar man det på? Jag menar att det är ju lätt att skriva att man är lång om man är över ett visst antal centimetrar, att man är överviktig om man väger över ett visst antal kilon, att man är intelligent om man haft en viss akademisk framgång för allt det där går ju mäta med relativt enkla medel men snäll och omtänksam?? Enligt vem? Enligt sig själv? Jag tror att de allra flesta anser sig själva vara snälla och empatiska. Finns det ens någon som skulle beskriva sig själv som en elak och egoistisk? Jag tvivlar på det. I de fall en person tycker sig ha varit annat än snäll och omtänksam så tycker nog personen själv att det var befogat, att den som personen inte var snäll mot hade gjort eller sagt något för att förtjäna ett mindre snällt bemötande.

Det finns säkert många som skriver att de är snälla och omtänksamma för att andra har sagt att de är det. Vilka har sagt det då? Familjemedlemmar, vänner och bekanta mest troligt. Alla skulle nog beskriva sina vänner som snälla för annars skulle de väl knappast vara fortsätta vara vänner med dem eller hur? Jag lovar att Hitler hade fler omkring sig som ärligen tyckte att han var både snäll och omtänksam än vad många av oss andra har men ändå är det inte den uppfattningen den absolut största delen av människorna som levt under och efter 40-talet har om honom. Men jag lovar att det var fler som sa till Hitler att de tyckte att han var snäll an vad det var som sa till honom att han inte var fullt så snäll. För det är en annan aspekt – man säger hellre till någon att man tycker att de är snälla för tycker man inte det så säger man oftast ingenting alls. Inte direkt till den personen i alla fall men ofta till någon annan om den personen. Så om personen i fråga aldrig får höra skvallervägen vad som sagts så får han eller hon aldrig veta att andra uppfattar honom eller henne som annat än snäll.

Snäll och omtänksam är ju också högst subjektivt. Den person som någon uppfattar som snäll och omtänksam kan en annan person uppfatta som flat och lättmanipulerad. Så det är ju egentligen inte så fiffigt att skriva att man är det då det är en bedömningsfråga för den som eventuellt kommer att lära känna en. Lika fånigt som att skriva att man är sexig – det som någon kan uppfatta som sexigt och upphetsande kan för en annan person vara billigt och avtändande. Ungefär som att skriva ”Jag har kläder i fina färger” – jo visst, om man gillar brunt och grått men för en som ogillar det blir det precis det omvända.

Någon som hänger med i resonemanget? Jag drar öronen åt mig när jag ser ”snäll och omtänksam” för det känns som om det är något som personen bestämt sig för att vara. Typ ”Jag är snäll och omtänksam minsann och om någon uppfattar mig på annat sätt så är det för att han eller hon är det motsatta. Alltså jag är snäll och omtänksam och den som säger något annan är dum”. Osar lite ”offermänniska”, ni vet en sådan som inte kan se sin egen roll i mellanmänskliga relationer som går snett utan tänker ”Jag har inte gjort någon annan något ont för jag är ju snäll och omtänksam så varför är alla så dumma mot mig??”.

Vilket helt osökt får mig in på kvinligt och manligt sätt att tycka illa om någon. Detta kommer att bli ett långt blogginlägg… Kvinnor (tycker jag) har en tendens att bli ”offermänniskor” när de hamnar i någon form av bråk. De talar om hur kränkta de blivit av den andra, hur dåligt de mår över de inträffade, hur orättvist de blivit behandlade och hur mycket oförtjänt skit de fått. Och vad är syftet med det jolmandet då? Att få andras sympatier, vända andra mot anagonisten och i bästa fall om de lyckas ge anatagonisten dåligt samvete och be om ursäkt för sitt beteende. Det är mer troligt (enligt mig) att en kvinna försvarar sig med att säga ”När du säger så där så får du mig att bli ledsen och må dåligt” medan en karl mer troligt (enligt mig) skulle säga ”När du säger så där har du fel i sak”. En karl skuldbelägger inte eller försöker ge den andra dåligt samvete utan säger helt enkelt ”Du är en idiot!”

Ta ett simpelt exempel som när tonåringarna kommer hem och luktar sprit. Mamman drar på sig sin mest ledsna och bekymrade min och säger ”Jag är sååååå besviken på dig! Efter allt jag gjort för dig så är detta tacken?! Har jag inte ställt upp och skjutsat, har jag inte… blablabla yaddiyaddi etc. och detta är hur då återgäldar allt jag gjort för dig?!!” och så klämmer hon fram en tår. Sedan kommer hon att ta upp detta tillfälle i helt andra situationer när det blir en intressekonflikt mellan henne och tonåringen för att tonåringen återigen ska känna samma styng av dåligt samvete och bli mer medgörlig i just den situationen. Pappan däremot ser arg ut och skriker ”Dumfan!! Du får inte köra moppen resten av terminen!” och sedan är det klart.

Så vad är då kontentan av detta onödigt långa blogginlägg? Tja, jag vet inte riktigt men när jag läser det igen så verkar det som att snäll och omtänksam blivit synonymt med manipulativt offerbeteende. Kanske är det så i vissa fall.

Den här gången går charmknutten under signaturen ”Streptor”. Dialogen, hans ord med svart text och mina med röd;
Hej! ett sista desperat raggningsförsök!!
kjom till mih ikväll eller nån annnan kväll?
Pek

Det var ett ärligt försök men det blir nobben. Är inte ute efter sådant så tyvärr 🙂

jag skämtz

Äsch, det är väl inte lönt. Friskt kopplat är hälften brunnit eller vad det heter. Försök med någon annan.

ja där har vi din riktiga avsikt..

Jaså? Vad är den då?

att nätludra runt o tyckas vara något..

Vill du ”ludra runt” så varsågod. Stör mig inte på det men det är inget för mig.

Nätluuudeeer!

Tja, är det var du vill kalla dig så är det upp till dig.

inte kalla det är vad du är

Du är på nätet o är ett luder som tycks vara för fin för att maila..

-Ett nätluder av värsta sort

Går det tungt för dig? Ingen som nappar på dina raggningsförsök? Så kan det gå när man kompenserar bristande kognitiv förmåga, frånvaro av personlighet och sexuella tillkortakommanden med att vara ful i mun och plump. Gå och runka som vanligt för det blir nog aldrig mer spännande för dig än så i alla fall.

Retar bara upp nätluder som Dig själv..

Sådana som du retar inte upp mig. Det krävs lite mer substans än så för det. Du är bara roande på ditt patetiska lilla vis.

En bloggare berättade igår i sin blogg om en okänd karl som kontaktat henne och ville ha en avsugning. Han bifogade en bild för att hon skulle få se kotten hon skulle få snaska på. Hon nappade inte på den inviten… Men jag kom på att jag fått en hel del liknande inviter så jag tänkte kontra med en sådan, den senaste som kontaktade mig dagen före julaftonen.

Signaturen aleks32;
(Hans meddelanden med svart text och min med röd)

för dig min kärlek
om du kan min hjärta tycker om dig
Sedan kom…
tjena och god yul och god nut år för dig jag är sanderi singel och med stor hjärtat när jag set din bilder jag tenka att prata med dig om du vill kram from mit hjärta
jag vill prata jete seriöz med dig om du kan
Jag tycker nog att texten är vad man bör fokusera på i första hand…
om du kan min hjärta tycker om dig
Sorry, jag är inte så lättflirtad…
kan vi prata lite mer om du kan
kan vi prata seriöz va eler tror på min hjärt snäla
Jag vill inte ha fler barn eller gifta mig och jag är inte ”seriös” på ditt sätt. Läs profilen istället.
Så kom den…

vill du ha min kropp jag tycker om att ha barn med dig
Jag tror att du har varit på lite för många porrsajter…
ja ja faktist jag är lite för kåt men det är min bilder men när jag ha min fru jag tita inte mer om du kan blir min fru jag tycker om de
Jag tror jag står över….
men ok ok jag tror du kan blir glad om vi trefa ja lover de kan jag fråga dig en sak seriöz va jag bor i boden nu
Jag tycker inte att du verkar speciellt seriös. Seriöst kåt i så fall.
Jag vill varken ha fler barn eller gifta mig.
du kan bor med mig här ja lover åxå jag vill ha barn och familje ja lover de
vi kan ha åxå häm här

Jag slutade svara… uppenbart att det var det lilla huvudet han tänkte med.