Kalis cyberhem

För flera månader sedan fick jag kontakt med en karl här i stan i dejtingträsket på nätet. Det var på den tiden jag lämnade ut min msn-adress till vem som helst och han fick den också. Det var dumt… Genom den fick han mitt förnamn och de som känner mig vet att jag har ett ganska ovanligt förnamn så han snokade snabbt och lätt reda på telefonnummer och började ringa… och ringa och ringa och ringa. Jag svarade aldrig i telefonen men han skickade sms också vilket jag svarade på. Dumt… Han började skicka sms 24-7. Hela tiden ville han veta vad jag höll på med in i minsta lilla detalj. Om jag hade ätit, vad jag hade ätit, om det var gott, om det var hemlagat (!??), hur barnen mådde, vart de var, hur de hade tagit sig dit, när jag skulle hämta dem, om de brukar vara där, när jag skulle jobba, hur länge jag skulle jobba, när jag skulle åka hem, vilken väg jag skulle ta till och från jobbet, ja allt, precis ALLT frågade han om. En hel radda förmaningar kom han med också bland annat så uppmanade han mig att vara försiktig så snart jag skulle ge mig ut med bilen. Jag är alldeles för flat för att be någon dra och får för dåligt samvete om jag bara ignorerar någon så jag svarade men försökte vara så kort och snäsig som möjligt för att han skulle fatta vinken… men icket. Ofta svarade jag ”Hurså?” när han frågade något och när han skrev ”Undrar bara” svarade jag ”ok” utan att svara på den ursprungliga frågan. Svarade alltid bara ”ok”, ”nix”, ”japp” eller liknande och fick jag en chans så var jag snäsig tex när han uppmanade mig att vara försiktig svarade jag lite lagom nedlåtande att jag tror nog att jag klarar mig, jag är ju vuxen…

Förutom att han var tämligen efterhängen så var han totalt ointressant för att han skröt gärna och ofta om sig och sitt, om att han var på varenda hockeymatch här i stan (som om jag är intresserad…), att han var polare med alla i laget (och??) etc. och ljög om diverse saker bland annat jobb han hade fått. Han är förtidspensionerad pga att han är halvsidesförlamad efter en stroke så jag VET att han inte får jobba som varken busschaufför eller ordningsvakt på läktaren under hockeymatcherna.

Han ville att vi skulle träffas men jag sa att jag inte ville träffa någon från nätet. Han nöjde sig inte med det utan fortsatte föreslå att vi skulle träffas. När han fick veta att jag skulle ut och äta med jobbet så föreslog han att han skulle följa med. Tokfan… Kring farsdag någon gång försökte jag få honom att tro att jag hade en annan karl på gång som jag skulle åka bort över en helg med i hopp om att det skulle få den här killen att backa men det gjorde det hela värre. Helt plötsligt sa han att han skulle komma och hälsa på mig på en gång. Klockan var 21 på kvällen så jag sa att det inte var en så fiffig idé men det tyckte han. Tack och lov kom han inte. Han visste att jag skulle på stan och köpa en mobiltelefon till Gregory i farsdagspresent så han frågade vilka affärer jag skulle gå på och vilken tid jag trodde jag skulle vara där. Det kröp fram att han tänkte vara på samma ställen för att stöta ihop med mig. Läskiga människa.

För fem veckor sedan blev det tyst. Läste på hans offlinestatus på msn att han varit på sjukhuset. Tänkte att det kanske hänt något, ny stroke, allvarlig sjukdom eller liknande men jag ville inte fråga för jag misstänkte att det skulle dra igång honom igen. Igår morse, klockan 8.13 ringde han på min mobil men jag svarade inte förstås. Varför ringer man någon man inte känner kvart över åtta en lördagmorgon??