Kalis cyberhem

Nu är det nio dagar sedan Amanda skickade ett mail till Grinchen för att han påstått att han så gärna vill lära känna henne. Tydligen var det inte så angeläget att han kastade sig över datorn för att svara på hennes mail för hon har ännu inte fått något från honom. Jag misstänker att jag hade rätt, att detta är ännu bara ett spel för gallerierna. Det finns ett och annat jag skulle vilja göra med den karln  men å andra sidan är jag nöjd så länge han håller sig undan. Amanda saknar honom inte eftersom han aldrig brytt sig om att lära känna henne och han är mer intresserad av att tjafsa med mig än av att träffa Amanda de få gånger han hälsat på. Jag blir ändå så förbannad varenda gång de i den familjen utsätter barnen för sina lögner och brutna löften. Det må vara att det händer någon enstaka gång med de verkar ju för fan ha satt det i system. Att ljuga verkar vara ett måste och tjusiga löften slänger man ur sig hur som helst men man behöver inte hålla vad man lovat. Fasaden, den är viktigast. Så länge den ser blank och välputsad ut för utomstående som inte har någon inblick så är allt bra. Att det ruttnar i allt snabbare takt på insidan gör inget alls så länge fasaden är intakt. Men jag är inte intresserad av att delta i deras teater och inte vill jag att de ska använda sig av mina barn heller för att inbilla världen att Grinchen är en omtänksam och engagerad far som inte vill annat än att hålla kontakten med Amanda. Jag undrar vad Amanda egentligen tycker om detta. Hon saknar honom visserligen inte men hon måste ju känna något när han ljuger för henne. Jag skulle bli förbannad eller åtminstone reagera om någon, även okända, ljög för mig. Varför ända in i helvete skulle jag bli gravid med någon från en så allvarligt störd familj?!! Hatar!!