Kalis cyberhem

Klassträff igår. Alla i Timothys klass skulle ha med sig föräldrar, syskon något ätbart och dryck på skolan på kvällen. ”Samkväm” är ett ord som ger mig rysningar. Ordet låter sliskigt, inställsamt och lömsk och det är precis det ord som jag associerar med sådana träffar. Jag har noll koll på de andra föräldrarna. Jag umgås inte med någon av dem, vet inte ens vad de heter. I bästa fall vet jag vems förälder det kan vara men jag har ingen större koll på vad Timothys klasskompisar heter heller. Då föräldrarna samlas i flock på det där viset får jag en känsla av att de är mycket måna att framställa sig som exemplariska föräldrar fast de egentligen inte är bättre än en vanlig august. Till exempel så blev det på ett föräldramöte tal om vad man har för regler hemma. De flesta föräldrar (mest mammorna) hävdade i första skedet att deras barn minsann aldrig såg på tv, aldrig spelade dataspel och alltid var i säng senast halv sju på kvällen. När det diskuterats ett tag erkände en pappa att det kanske inte var riktigt så det gick till alla dagar men… sedan erkände fler och fler mer och mer. Hur som helst så vill många försöka verka präktigare och ordentligare än vad de egentligen är vilket ger mig ångest.

Tillbaka till gårdagens samkväm. Eftersom jag vet hur präktiga och duktiga alla försöker vara så jag misstänkte att alla skulle ha med sig något avancerat och extremt hemlagat. Bekvämast hade det varit om jag köpt med mig något från grillen på väg till skolan men jag var rädd att framstå som en mindre duktig och präktig mor då så jag gjorde hemlagad pizza istället. När vi bänkat oss i matsalen på skolan och packat upp maten såg jag att alla andra hade hämtpizzor eller hamburgare från grillen. Hoppsan… Det är knepigt att följa flocken… hur man än gör så blir det tvärt om mot vad de gör.

Flera sa att de tyckte jag var duktig som hade orkat göra hemgjord pizza istället men den präktighetsstämpeln försvann snabbt när vi började prata om hur mycket barnen tillåts använda datorn. När de frågade hur jag gör sa jag att barnen har varsin dator. Tyst blev det en stund och menande blickar utbyttes. En mamma frågade om jag messade barnen på ICQ när maten var klar istället för att ropa på dem och en pappa funderade om mina barn gick till doktor Norton när de fått virus istället för till vårdcentralen som andra barn gör. ICQ-idén var faktiskt inte så dum, den tål att tänkas på…