Kalis cyberhem

Jag läste en tankeväckande artikel i aftonbladet idag >>. En fotomodell uttalade sig om kvinnlig omskärelse och menade att det inte bara är småflickor i Afrika som könsstympas. ”Silikonbröst, plastikkirurgi och bantning är också könsstympning.” säger hon och menar att samma kvinnoförtryck finns i västvärlden. Jag har aldrig tänk på det på det sättet men hon har ju rätt. De mammor som låter könsstympa sina småflickor gör ju inte det för att vara jävliga mot dem utan för att de är rädda att de annars inte ska accepteras i det samhälle de lever i. Ofta så ser också flickorna själva fram emot ritualen och efteråt är de stolta över att ha genomgått den.

Ungefär samma resonemang hittar man hos kvinnor här, i Sverige, som inte alls skulle tveka att operera om än det ena, än det andra om de bara hade ekonomiska förutsättningar för det. Hur många önskar inte att de vägde X antal kilo mindre och inte är det ofta det är av rent hälsomässiga skäl som de önskar gå ner i vikt. Vi ser med förakt på dem som förespråkar könsstympning medan vi i nästa sekund glatt diskuterar bästa bantningsknepen med våra väninnor eller kommenterar någons orakade armhålor eller svällande lår. Vi gör samma sjuka sak som de men vi ser det inte! Vi kan inte acceptera de som inte finner sig i att bli förtryckta och jag är ta mig fan inte bättre än någon annan för ser jag någon i lågt skurna byxor och kort tröja som har plufsig mage som pöser ut i springan mellan plaggen tycker jag att det ser för jävligt ut. Varför tycker jag det? Vem har lärt mig att det är fult att vara mullig, när lärde jag mig det och hur gick det till? Hade jag varit född, uppvuxen och bosatt i ”rätt” afrikansk land hade jag garanterat tyckt att det hade varit opassande att inte låta omskära sig. Jag är hjärntvättad!!

Varför är det så här? Om flickor säger modellen i artikeln så här ”De får hela tiden veta att de inte duger, att de måste göra om sig för att behaga männen”. Det kan jag hålla med om men vem/vilka är det som har intalat mig detta? Ingen karl har ans antytt att jag inte duger om jag inte gör om mig, tvärt om så säger de att de tycker om mig precis som jag är. Förresten så märker de ju knappt om man gjort om sig på något sätt om man inte säger det rakt ut och frågar vad de tycker. ”Jaha… har du klippt dig och färgat håret? Jag tyckte väl det var något som var annorlunda… öhh.” Allt information jag har fått om hur man ska se ut, vad som är vackert, hur man ska sminka sig, hur man plockar ögonbrynen, vilken övning som ger plattare mage, hur man kan få fylligare läppar genom att ta fett från arslet och spruta in det i nyllet osv. osv. har jag fått av min mor, väninnor, tjejprogram av ”Silikon”-typen eller tjejtidningar av Veckorevyn-typen eller andra veckotidningar som riktar sig till kvinnor och ofta också skrivs av kvinnor.

Vad fan handlar det här om? Jag trodde att det var männen som stod bakom kvinnoförtrycket men när det gäller hur vi ser på och behandlar våra kroppar så tvivlar jag på det. Jag tror inte att utseendehysterin inte skulle existera om det inte fanns karlar. När jag tänker efter så bryr man sig mindre om klädval, smink osv. när man ska ut och ta en öl med ett gäng killar än när man ska på tjejfest. Av någon anledning så känner jag att det är viktigare att jag gör ett gott intryck på dem än på killarna. Killar får ta mig som jag är och lägger ändå knappt märket till om jag ansträngt mig för att vara snygg men bland tjejerna måste jag ”försvara min position”.

Summa summarum: Ja, kvinnor är förtyckta. Ja, det är för jävligt. Jag är en av förtryckarna.

I en av våra lokaltidningar hittade jag idag en rubrik som fick mig att fundera ett tag. ”Sverigedemokrat får vägmästarroll.” Jag undrar vad det är tänkt att han ska göra som vägmästare. Ska han kanske bestämma i vilka korsningar det ska vara högerregel (haha, HÖGERregel. Fan, vad fyndig jag är!), eller är det han som i framtiden ska bestämma hur långa de vita strecken längs vägkanterna ska vara? Eftersom det det står vägmästarroll så kanske han bara ska spela vägmästare i någon teateruppsättning eller kanske på film. Jag kanske skulle maila journalisten och fråga vad vägmästarrollen innebär för det framgår inte i artikeln. I artikeln beskrivs endast den vågmästarroll han fått efter valet.

Jag har missat dagens avsnitt av Våra bästa år och jag kommer att missa programmet de närmaste tre dagarna också. Det grämer mig. Jag kommer att missa när Hope/Gina upptäcker att DiMera är på samma tåg som hon, Sammis bröllop, när Kate hämnas på Sammi under bröllopet och avslöjar Franco och allt annat spännande som förmodligen kommer att hända i just de avsnitt jag missar. Bannat! Jag har sett de avsnitt när stämningen trissas upp och alla går omkring och mumlar för sig själva om sina elaka planer men jag missar de avsnitt när det händer saker. Om någon som följer serien kan ge mig en kort resumé så skulle jag vara evigt tacksam.

Det var en gång en liten pojke som hette Torsten. Torstens allra högsta önskan var att vara stor och tuff och farlig. Han slogs och skrämdes och gjorde farliga saker för att alla skulle höra talas om honom och tro att han var jättetuff och farlig. När nästan alla visste vem han var och tyckte att han var stor och tuff och farlig så var Torsten ändå inte nöjd. Han ville att alla skulle tycka att han var ännu större, ännu tuffare och ännu farligare. Torsten hade hört talas om ett gäng pojkar med mopeder. Mopedgänget hade rykte om sig att vara jättetuffa och jättefarliga och de kallade sig för Bananos och hade likadana galonbyxor allihopa så att alla andra direkt skulle kunna se att de var med i det tuffa, farliga gänget. Torsten hade också en moped så han ville leka med pojkarna i gänget för att han tänkte att då skulle alla andra se att han var lika tuff och farlig som de men pojkarna i Bananos ville inte leka med honom. Torsten kom på en idé. Om han tjuvade ett par galonbyxor av en av pojkarna i Bananos så skulle han kunna ha på sig dem och då skulle alla andra tro att han också var en av de tuffa farliga pojkarna i Bananos.

Torsten tjuvade ett par galonisar och var jättestolt när han körde runt på sin moped och alla tittade efter honom. Men en dag hittade Torstens magister galonisarna och såg att det stod en annan pojkes namn i dem. Han förstod att Torsten hade tjuvat galonisarna så han lämnade tillbaka dem till pojken som Torsten tjuvat dem av. Då pojkarna i Bananos fick veta att det var Torsten som tjuvat galonisarna blev de jättearga. De började jaga Torsten och lämnade smällare på hans lådbil för att skrämma honom. De pangade till och med på Torsten med knallpulverpistol en gång när Torsten åkte på sin moped. Torsten klarade sig men var rädd att de skulle hinna ikapp honom och slå på honom så att han skulle få näsblod så han gömde sig hos ett annat gäng som också hade mopeder. De gänget var inte lika tuffa och farliga som Bananos så de blev jätterädda för att Bananos skulle komma och slå på dem också för att de hjälpte Torsten. En gång när Torstens magister åkte förbi kojan där Torsten brukade gömma sig trodde de att det var Bananos som var på väg så de pangade på Torstens magister. Magistern blev jättearg och några fick kvarsittning.

I en annan del av staden bodde en pojke som hette Egon. Egon hade en hund som hette Pricken. Egon bad en kompis sköta pricken men kompisen var ingen bra kompis så han gav bort hunden till någon annan. Egon blev jätteledsen och sökte Pricken jättelänge. Egons storebror och lillebror hjälpte honom. De hittade en pojke som hette Nisse som hade haft Pricken ett tag men han sa att Pricken hade åkt till hundhimlen. Det trodde inte Egon och hans bröder på. De började spinka på Nisse för att se om han hade gömt Pricken någonstans. En kväll tog de med sig en annan pojke. Den pojken hette Lennart och många trodde att han var tuff och farlig för att han hade gjort en massa farliga saker och skrämt en massa människor. Egon och bröderna tänkte att om Lennart följde med så kanske Nisse skulle se att de var kompisar med tuffe Lennart och då kanske Nisse skulle bli så rädd att han lämnade tillbaka Pricken till Egon.

Pojkar som vill vara stora och tuffa och farliga är ibland inte kompisar med varandra. Lennart och Torsten tyckte inte om varandra det minsta lilla. Torsten var säker på att Lennart hade varit med och lagt en smällare på hans lådbil så han var verkligen jättearg på Lennart.

När Egon, bröderna och Lennart hade spinkat klart den kvällen så åkte de hem men när Lennart satte sig i sin lådbil hände något förfärligt. Någon hade lagt en jättestor smällare där och den sa pang så det hördes i hela staden. Lennart gjorde sig jätteilla i benen och var tvungen att åka till doktorn för att få jättemånga plåster. Alla tror att det var Torsten som hade lagt dit smällaren. Nu är Egons storebror jätterädd för att Lennart åkte i hans lådbil tillsammans med honom så han tror att Torsten kanske såg det och är arg på honom för att han var kompis med Lennart. Men egentligen är de inte så bra kompisar utan Egon och bröderna hade ju bara med sig Lennart för att Nisse skulle bli rädd. Storebror vågade knappt sätta sig i sin lådbil igår.

Snipp, snapp, snut. Den sagan saknar slut.

Alla eventuella sammanträffanden med verkligheten är slumpmässiga och alla karaktärer är fiktiva… *inte*