Kalis cyberhem

I vår frigjorda tid när allt är OK och naturligt och alla glatt erkänner att de sysslar med det ena eller det andra och varenda liten intim detalj ska ventileras så finns det trots allt en sak som fortfarande är tabu. Alla gör det regelbundet, det är högst naturligt men få pratar om hur det gör det eller talar om att de ska göra det när det är dags. Karlar kan eventuellt diskutera det men tjejer nästan förnekar att de någonsin gör det.

Att bajsa.

Detta gör alla flera gånger i veckan eller till och med flera gånger per dag. Alla har sina rutiner och små knep för att underlätta och, framför allt, för att dölja proceduren. När min gymnasieklass hade återträff för ett par år sedan togs ämnet upp när en av oss tänkte högt de tankar jag också tänker, men aldrig delar med mig, när jag går på restaurang; Är toaletterna rena? Är toaletten i ett eget rum eller är det bås med tunna väggar så andra hör eventuellt pluppande? osv.

Det är normalt oerhört opassande att prata om sina bajsrutiner, speciellt vid matbordet och definitivt på en restaurang men vi började ändå diskutera hur man går till väga för att så smidigt och diskret som möjligt tömma tarmen. Så jag tänkte dela med mig av mina små knep till er.

För det första; acneklämmande ska med fördel utföras före tarmtömning. Detta för att rodnader efter detta ska hinna blekna, eventuella blödningar ska hinna sluta och märken efter naglar ska hinna försvinna innan man återvänder till sitt sällskap efter toabesöket.

Papper i toaletten är förstås ett måste för att undvika plupp-ljud och stänk i rumpan. Jag har märkt att dasspapper ofta har en knottrig sida och en slätare sida. Den slätare sidan absorberar inte vätska lika bra som den knottriga sidan så därför ser jag till att plupp/stänk-skyddet alltid blir sådant att det har en slätare sida mot vattnet i toaletten. På så sätt kan man undvika att papperet blir genomsurt och sjunker på en gång så att man riskerar pluppande och man behöver inte använda lika mycket papper. Ett alltför stort plupp/stänk-skydd ökar risken för stopp i toaletten när man sedan ska spola.

Om man ändå misslyckas med ovanstående och pluppande uppstår så kan man dölja det och andra ljud som uppstår med att vrida på kranen i handfatet för fullt. I gamla hus är det särskilt praktiskt eftersom ledningarna ofta låter en hel del när man spolar i kranarna. Nackdelen är att om bajsandet drar ut på tiden så kan eventuella åhörare börja undra om man håller på att dränka sig.

Att torka sig – med den knottrig sidan av toapapperet så klart. Förutom att den sidan är den som absorberar bäst så är knottrorna bättre på att skrapa bort eventuella rester än den släta sidan. Jag trasslar inte ihop papperet till en boll när jag torkar mig utan viker istället ordentligt ihop papperet. Detta gör jag för att pappersvolymen ska minimeras så att risken för att jag ska behöva spola flera gånger ska minska.

När man sedan spolar är det bra om det kommer så mycket vatten som möjligt så att man inte behöver spola två gånger för att få bort allt. Om eventuella åhörare hör att man spolar två gånger är man avslöjad. Jag brukar hålla upp knoppen, alternativt hålla ner knappen på toastolen så länge som möjligt för att optimera vattenflödet och på så sätt säkerställa en fullständig eliminering av alla spår.

Att dölja lukt känns angeläget, i synnerhet på offentliga toaletter där nästa toabesökare kanske kommer in sekunden efter man lämnat toaletten. Om det inte finns någon luktspray (vilket det oftast inte gör) så brukar jag använda nästintill hett vatten när jag tvättar händerna och slabba på med ordentligt mycket tvål en bra stund. Förhoppningsvis kommer då doften av tvålen att dölja odören av det andra. Som en liten extraåtgärd kan man låta bli att skölja bort all tvål ur handfatet och lämna en liten kulle av väldoftande tvålskum i handfatet när man lämnar toaletten.

Så var det klart!