Kalis cyberhem

Långhelg… det behövde jag. Har varit hos Gregory i helgen och sovit, sovit och åter sovit. Nästa gång jag åker till honom ska jag ha med mig ett täcke. Han har min gamla säng som är 130 bred och vi har delat täcke. Problemet med det är att Gregory inte vill att täcket ska dras högre upp än till bröstet medan jag vill ha det upp till hakan. Under natten trycker han alltså ner täcket och jag kämpar febrilt med att försöka dra upp det. Han snurrar också in fötterna i täcket så att mina fötter blir utan täcke… Han bor i en källare och där är ganska kallt så man vill helst inte sova utan täcke men det är också svårt att sova medan man brottas så jag brukar hämta ett badlakan att dra över mig när jag blivit less på att brottas med Gregory.

Det verkar vara populärt att ha ihjäl sina barn. Var och varannan vecka får man läsa i kvällstidningarna om föräldrar som tagit livet av, eller försökt ta livet av sina barn. Nu senast har det avslöjats att en mamma mördat två av sina fem barn och stoppat dem i frysen. Man kan ana en viss skillnad mellan om det är pappor eller mammor som utsätter sina barn för våld. När det är pappor är de blodtörstiga monster, grymma, elaka och beräknande. Kvinnor som mördar sina barn är det däremot synd om för de mår inte bra, de är labila och har haft det svårt och inte sällan finns det en man som sägs ha pressat dem till det. Ta bara den där kvinnan som kastade sin treåriga son från en bro – kvällstidningarna var inte sena med att i stora rubriker tala om att hennes pojkvän dopat sig som om det skulle vara orsaken till att hon försökte mörda sin son.

Nä, jag tror inte på det där. Föräldrar som mördar sina barn är lika mycket monster oavsett om de är kvinnor eller män. Jag tror inte en sekund på att mamman som mördat och fryst ner två av sina barn direkt efter förlossningen på fullt allvar trodde att det var den enda utvägen. Det finns preventivmedel som är näst intill 100% säkra. Abort är, så vitt jag vet, fortfarande lagligt i Sverige. Adoption är en annan möjlighet som den kvinnan inte kan ha varit helt främmande inför eftersom hon redan har adopterat bort ett av sina barn. Vart finns papporna till dessa mördade barn då? Har någon ens tänkt tanken att det finns en, kanske två män därute vars barn blivit slaktade direkt efter födseln? Har någon försökt leta upp dem och hjälpa dem? Jag kan inte ens föreställa mig den enorma frustration, vrede och förtvivlan jag skulle känna om jag fick veta att jag var förälder till barn som mördats av den andra föräldern utan att jag kunnat ingripa, utan att jag ens vetat om barnets existens. Vore jag någon av de män som den kvinnan haft sex med de senaste 6-7 åren skulle jag må jävligt dåligt nu av att veta att något av de barnen kanske var mitt. Nej, jag har väldigt svårt för att tycka det minsta synd om den kvinnan.