Kalis cyberhem

Långhelg… det behövde jag. Har varit hos Gregory i helgen och sovit, sovit och åter sovit. Nästa gång jag åker till honom ska jag ha med mig ett täcke. Han har min gamla säng som är 130 bred och vi har delat täcke. Problemet med det är att Gregory inte vill att täcket ska dras högre upp än till bröstet medan jag vill ha det upp till hakan. Under natten trycker han alltså ner täcket och jag kämpar febrilt med att försöka dra upp det. Han snurrar också in fötterna i täcket så att mina fötter blir utan täcke… Han bor i en källare och där är ganska kallt så man vill helst inte sova utan täcke men det är också svårt att sova medan man brottas så jag brukar hämta ett badlakan att dra över mig när jag blivit less på att brottas med Gregory.

Det verkar vara populärt att ha ihjäl sina barn. Var och varannan vecka får man läsa i kvällstidningarna om föräldrar som tagit livet av, eller försökt ta livet av sina barn. Nu senast har det avslöjats att en mamma mördat två av sina fem barn och stoppat dem i frysen. Man kan ana en viss skillnad mellan om det är pappor eller mammor som utsätter sina barn för våld. När det är pappor är de blodtörstiga monster, grymma, elaka och beräknande. Kvinnor som mördar sina barn är det däremot synd om för de mår inte bra, de är labila och har haft det svårt och inte sällan finns det en man som sägs ha pressat dem till det. Ta bara den där kvinnan som kastade sin treåriga son från en bro – kvällstidningarna var inte sena med att i stora rubriker tala om att hennes pojkvän dopat sig som om det skulle vara orsaken till att hon försökte mörda sin son.

Nä, jag tror inte på det där. Föräldrar som mördar sina barn är lika mycket monster oavsett om de är kvinnor eller män. Jag tror inte en sekund på att mamman som mördat och fryst ner två av sina barn direkt efter förlossningen på fullt allvar trodde att det var den enda utvägen. Det finns preventivmedel som är näst intill 100% säkra. Abort är, så vitt jag vet, fortfarande lagligt i Sverige. Adoption är en annan möjlighet som den kvinnan inte kan ha varit helt främmande inför eftersom hon redan har adopterat bort ett av sina barn. Vart finns papporna till dessa mördade barn då? Har någon ens tänkt tanken att det finns en, kanske två män därute vars barn blivit slaktade direkt efter födseln? Har någon försökt leta upp dem och hjälpa dem? Jag kan inte ens föreställa mig den enorma frustration, vrede och förtvivlan jag skulle känna om jag fick veta att jag var förälder till barn som mördats av den andra föräldern utan att jag kunnat ingripa, utan att jag ens vetat om barnets existens. Vore jag någon av de män som den kvinnan haft sex med de senaste 6-7 åren skulle jag må jävligt dåligt nu av att veta att något av de barnen kanske var mitt. Nej, jag har väldigt svårt för att tycka det minsta synd om den kvinnan.

Igår på jobbet fick jag höra att hela labbet tydligen tog springnota när vi var på festen. Vi skulle själva betala 135 kronor var för maten och resten skulle företaget stå för. Personalchefen hade hand om de pengar vi lagt själva och de lämnade han till restaurangen innan middagen. Resten skulle faktureras på honom och han sa till personalen att han skulle ta hand om det efter middagen. Orkestern skulle också få betalt av honom efter middagen. Visst… Direkt efter middagen smet personalchefen iväg utan att betala någon och personalen på restaurangen hade ingen aning om vad han hette ens så de visste inte vem de skulle fakturera. Det är ganska typiskt vår personalchef – han är inte känd för sitt goda minne direkt. Jag träffade honom igår och var naturligtvis tvungen att pika honom för att han glömt betala och medan vi stod och pratade kom han på att han glömt sitt insulin hemma.

I måndags var jag och Timothy på läkarbesök för att kolla att hans hjärta är OK fortfarande. Det var det. Läkaren tyckte att Timothy nu är gammal nog för att själv förstå sitt hjärtfel och vad de gjorde under operationen så hon förklarade och ritade för honom. Timothy såg ut som en fågelholk så jag tror inte att allt gick in riktigt och läkaren såg det också så hon sa att jag säkert kunde förklara det bättre för honom sedan när vi kommit hem. Jag sa till Timothy att Gregory får förklara för han är läser till läkare och kan det där bättre än jag Det hörde läkaren så hon frågade ”Gregory? (Fast hon sa hans riktiga namn förstås) Är det din storebror?”

Jo, man tackar… ser jag ut att vara gammal nog att ha en son som är gammal nog att läsa till läkare, alltså minst 19-20 år?? *hrmf*

Har varit på kvartsamtal med Amanda. Enligt hennes läkare är hon glad och positiv, självständig och flitig på lektionerna, kommer lätt överens med både personal och elever. Inga problem med andra ord. Tydligen har Amandas magister inte pratat med Skräcködlan så han fått veta vilka enorma problem mina barn har för jag fick inga som helst indikationer på att han tyckte att A hade minsta lilla problem med något. Jag antar att det blir ett helt annat ljud i skällan när jag på fredag ska på uppföljningskvartsamtalet med T’s lärare för då är ju Skräckis med.

Min mor berättade något oroväckande igår. Tydligen har Timothy berättat för henne att han inte tycker om Skräckis. Men han berättade det inte förrän min mor först lovat dyrt och heligt att inte föra det vidare till någon. Skräckis, som är barnskötare på fritids egentligen, hjälper läraren i Timothys klass genom att ha vissa lektioner med barnen. Tydligen ställer Skräckis krav på Timothy som han har svårt att uppfylla och när han inte gör det så får han inte vara kvar i klassrummet. Som jag förstod det så betyder det att hon kan kräva att han ska läsa ett visst antal sidor under en viss tid och hinner han inte det så blir han utkastad. Vad jag tycker är skummast med det hela är att Timothy inte berättar det för han brukar vara snabb på att skvallra om han tycker att någon behandlat honom fel. Varför vill han inte berätta i det här fallet utan istället verkar försöka hemlighålla det? Jag undrar vad Skräcködlan har hotat med ifall han berättar…