Kalis cyberhem

Inatt kl. 04.22 var det precis 13 år sedan Gregory och jag ’träffades’ första gången. Jag tror att vi var vakna den tiden inatt men första gången vi träffades var nog inget någon av oss tänkte på. Kroken har blivit sjuk och låg mellan oss och yrade om kladdkakor hon inte kunde nå och mardrömmar hon inte ville drömma. Idag är hon lite piggare och inte fullt lika varm som hon var inatt. Vi är dock inte så pigga efter den här natten.

Igår kväll var Kroken hos Timothy för Gregory och jag firade 13-årsdagen med ett restaurangbesök på nyöppnade Bryggargatan. Vi valde en femrättersmeny med tillhörande vinmeny. Helt vansinnigt gott! Jag tror det är det bästa jag ätit på restaurang någonsin. Först tog vi var sitt glas mousserande och vi serverades också två små aptitretare med någon slags mousse och fisk och något kött. Sedan åt vi:

Gravad ren med purjolök, tranbär och trattkantareller. Det serverades med tranbärschips och var en riktig höjdare. Jag var orolig att renen skulle smaka surt, som jag tycker att gravat kan göra, men den var helt perfekt.
Stekt piggvar, mandelpotatiskräm och citrussås. Det var Gregorys favorit. Såsen var otrolig.
Isländsk lammytterfilé med rosmarin, morötter och lammsky. Det lammet hade kunnat ätas av en tandlös för det var så mört att det föll sönder i munnen.
Dansk kornblomst men päron och portvin. Mögelost är ingen favorit egentligen men den här kombinationen blev precis rätt.
Åkerbär och handvispad vaniljglass. Den handvispade vaniljglassen var vaniljsås som ’glassifierats’ med flytande kväve och kocken kom till bordet och serverade det. Det såg ut som popcorn, rykande iskalla.

Tyvärr har vi ingen större koll på vilka viner vi drack, förutom att det var ett vitt, friskt mineraligt med citrussmak till renen, ett till vitt men inte lika sött till fisken, ett rött, jordigt men bärigt till lammet, portvin till kornblomsten och ett sydafrikansk sött, flädersmakande vitt vin till glassen.

Sedan gick vi till Bishop’s Arms och tog en öl var. Vi träffade på ett riktigt stolpskott till karl som nog själv tyckte han var en riktig höjdare. Han pratade vitt och brett om sig och sitt och var mest intresserad av att prata om sin egen förträfflighet, hur mycket övertid han jobbade (som ljudtekniker), hur mycket pengar han tjänade och hur dyra bilar han roade sig med att samla på än att konversera för han avbröt så snart man försökte inflika något i diskussionen (läs monologen).

Både jag och Gregory hade tagit var sitt glas mörkt öl, jag en guinness och Gregory ett som var en aning ljusare. Jag smakade en liten sipp av Gregorys öl och han smakade av mitt. Då sa stolpskottet till Gregory att han inte skulle tycka om mitt öl för man måste ha pondus för att tycka om så mörkt öl. Jag hade för länge sedan slutat lyssna på det självgoda stolpskottets malande om sig själv så jag hörde inte just detta och Gregory funderade länge på om han hört rätt, om stolpskottet just förolämpat honom rakt upp i ansiktet eller vad som just hände.

När vi gick därifrån berättade Gregory vad stolpskottet sagt och konstaterade att hade han varit en aning mindre civiliserad så hade han boxat stolskottet på näsan för det där och jag konstaterade att hade jag hört vad han hade sagt så hade jag flabbat honom rakt upp i ansiktet, sedan bett honom förtydliga vad han egentligen menade och sedan flabbat ännu mera år honom.