Kalis cyberhem

Jag såg en dokumentär om hur hjärnan behandlar information och hur det påverkar ens uppfattning om hur man mår och känner. I Sverige är det inte tillåtet att ge patienter medicin utan att säga vad det är för medicin. Man får alltså inte ge någon ett piller och påstå att det är något annat vilket är synd eftersom placeboeffekten aldrig kan utnyttjas då. Placeopreparat har inga biverkningar och kan inte missbrukas så på så sätt är de mycket bättre än andra mediciner. Dessutom fungerar de bevisligen också.

I dokumentären jag såg gjordes försök på ett antal personer. Försökspersonerna fick en platta mot armen och plattan blev varmare och varmare. De fick gradera smärtan medan blodflödet i deras hjärnor studerades för att se vilka delar av hjärnan som var aktiva under när de upplevde smärta i olika grad.

Sedan fick de en salva på armen och fick veta att denna salva var en starkt smärtstillande kräm som bedövade huden och därefter gjordes försöket om. Salvan var förstås inte smärtstillande utan bara en vanlig hudsalva så om den överhuvudtaget gjorde någon skillnad så borde den ha ökat smärtupplevelsen eftersom den varma plattan fick bättre kontakt med huden. Ändå så kände försökspersonerna inte alls lika stark smärta som de gjorde när de var utan salvan och blodflödet i hjärnan visade också att de områden som signalerar smärta inte aktiverades på samma sätt. De var övertygade om att de skulle känna mindre smärta och därför kände de också mindre smärta.

Definitionen av smärta är:

Smärta är en obehaglig sensorisk eller känslomässig upplevelse till följd av vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av en sådan skada.

Smärta är ett ytterst komplext, subjektivt fenomen.
Smärta kan även i vissa fall uppträda i frånvaro av vävnadsskada.

Och man kan alltså tänka bort stora delar av smärtan istället för att stoppa i sig mediciner som ger beroende, skador på organ, etc. Personer med kronisk smärta som blir remitterade till smärtklinik får lära sig just detta – att leva med sin smärta. Självsuggestion, att helt enkelt intala sig själv att det inte gör ont testade jag själv med framgång under mina två första förlossningar. Jag fick ingen form av bedövning, inte ens lustgas, (första gången för att jag inte blev erbjuden och andra gången för att jag innan sa till om att jag inte ville ha) och tänkte istället bort smärtan. Jag tänkte att jag inte hade något nedanför midjan, min kropp slutade där så allt som gjorde ont under midjan kunde inte påverka mig för det tillhörde inte mig. Nu vore det lögn att påstå att det var två helt smärtfria förlossningar men jag klarade av smärtan och kände aldrig i något läge att det blev för mycket för att jag skulle klara av det.

Vår hjärna är en stenåldershjärna som inte utvecklats just alls sedan vi sprang på savannen och var mumsiga bytesdjur för andra djur som hade vassa tänder och klor. Vår hjärna är alltså anpassad för det livet. Om vi skulle befinna oss på savannen så krävs det att vi reagerar blixtsnabbt på minsta tecken på fara. Därför har vi amygdala i hjärnan. Amygdala är den del av hjärnan som ger stress, ångest, rädsla och aggressivitet. Det är där vi blixtsnabbt avgör om vi ska fly eller fäkta och det är inget man har tid att fundera på länge uan det måste ske instinktivt. Amygdala har kontakt med reptilhjärnan (hypotalamys och hypofysen) som ser till att skicka signaler om att lämpliga hormoner ska frisättas snabbt om det behövs. Kortisol är ett hormon som utsändras vid stress. Kortvariga kortisolpåslag är inte skadliga för kroppen men långvariga kan ge tråkiga effekter.

Hippokampus är en annan del i hjärnan och den ser till att vi minns saker och kan orientera oss rumsligen. Kortisol bryter ner neuronerna i hippokampus och det är därför man tappar minnet, inte minns vad som hänt eller sagts, går vilse, inte hittar saker etc när man varit stressad under en lång period.

Det är här vi har det jävliga – långvarig stress (oro för saker, fullbokat schema, kroppsskada, sjukdom, smärta och alla typer av stress) får amygdala att jobba mer. Amygdala har direkt förbindelser med reptilhjärnan och ju oftare man upplever stress desto fler kontakter mellan neuroner bildas mellan amygdala och reptilhjärnan. Man kan säga att vägen däremellan blir bredare och bättre, rena autobahn om man stressar ofta. Reptilhjärnan drar på kortisolutsöndringen som i sin tur sabbar hippokampus. Hippokampus klarar inte av att göra sitt jobb och vi beter oss förvirrat vilket i sin tur stressar oss också eftersom vi inte lyckas göra vad vi borde. Vår hjärna tror ju att vi är bytesdjur på savannen och tycker att vi ska springa och gömma oss när vi blir stressade, inte alls tänka klarare och prestera bättre på jobbet som är vad vi borde göra för att slippa stressen så resultatet blir det helt omvända mot vad vi i det moderna samhället förväntas göra när pressen ökar.

Kortvarigt kortisolpåslag stärker immunförsvaret medan långvarig kortisolförhåjning hämmar immunförsvaret så man blir lättare sjuk när man varit stressad länge. Då får man ännu mindre gjort och blir ännu mer stressad. Moment 22.

Utsöndringen av serotonin (må-bra-hormon) minskar vilket beror på en minskad noradrenalinutsöndring och noradrenalin gör oss pigga, uppmärksamma och aktiva. Med för lite seratonin känner vi oss otillfredställda, vi känner hopplöshet så totalt sett blir vi sjukligt trötta, passiva, får sänkt uppmärksamhet, känner oss uppgivna, får dåligt minne och svårt att hitta om vi upplever långvarig stress. Och vad kallas det då? Jo, depression.

Notera att jag skrev ’upplever stress’ istället för ’utsätts för stress’. Det var väldigt medvetet gjort för att det hela beror inte på hur vi har det utan helt och hållet på hur vi tar det. Vissa personer har häcken full hela tiden men är ändå glada och tillfreds med livet och verkar ha hur mycket energi som helst medan andra människor klappar ihop fullständigt och drar täcket över huvudet för att de har fått punka på bilen eller råkat ut för någon annan skitsak. Det beror på hur vi hanterar vår situation. Tillåter man stressen att påverka en så att amygdala bygger autobahn till reptilhjärnan och hippokampus skrumpnar ihop till ett torkat sviskon så kommer man att må piss och tycka att livet är orättvist jobbigt mot en själv. Det handlar om att ’inte mata trollet’. Matar man trollet så växer det och så småningom kan det komma och ta dig.

Nu är ju detta saker som sker på ett helt omedvetet plan och det är svårt att förhindra det men om man är medveten om vad som händer och känner igen tecknen på att det händer så kan man medvetet motverka det genom att tänka bort det. På riktigt! Har man en tendens att grubbla och oroa sig så ska man tvinga sig själv att inte göra det, tänker man negativa saker om sig själv eller sin omgivning (för aggressivitet hänger ihop med amygdala) så ska man försöka tänka fler positiva tankar än negativa. Det är inte något som är tvärenkelt men hur man tänker påverkar alltså hjärnan rent fysiskt och avgör hur hjärnan kommer att fungera och vilka tankar och känslor man kommer att ha förmåga att tänka eller känna så det är förbannat viktigt att man lyckas om man vill må bra.

Det är förövrigt det som kallas kognitiv beteendeterapi och det är lika intressant som placeboeffekten för det hänger ihop – hjärnans förmåga att ’lura’ sig själv till att tro något så att det så småningom blir sant och även manifesterar sig fysiskt genom förbättrad fysisk hälsa, ökat välbefinnande och för dem med kroniska smärttillstånd minskad smärtupplevelse. Så säg något positivt till dig själv eller någon annan så mår du bättre.

Det här är inlägget som aldrig tog slut… men jag skulle nog kunna skriva en hel bok om ämnet eftersom jag tycker att det är så fascinerande. Har man fått kläm om det så är det så uppenbart och så enkelt också. Jag antar att det är lite som att bli frälst – man ser ’sanningen’ och vill verkligen att resten av världen ska se den och uppleva dess storslagenhet.

Och då kom vi helt osökt in på affirmationer. Affirmationer enligt wikipedia;

Affirmation (av latin affirmatio, ’försäkran’) är i nyandliga rörelser positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. I extrema åskådningar tros affirmationer till och med kunna göra människor rika.
Exempel på en affirmation
Jag, Karl, är lycklig och tillfredsställd med mig själv. Jag har ett kärleksfullt och harmoniskt förhållande med Pamela. Vi är lyckliga med varandra och känner oss trygga i vår relation. Vi känner verkligen att vi älskar varandra. Allt detta sker genom den plan som livet har för oss båda och allt är för vårt eget bästa.

Så det man säger till sig själv, oavsett om det är sant eller ej, blir så småningom ens realitet. Nu betyder ju inte det här att alla ska gå omkring och älska sig själva och sina omvärld med tindrande ögon och ett fånigt leende på läpparna hela dagarna. Nä, man kan faktiskt få vara bitchig, ironisk, sarkastisk, sur och tvär också men man måste se skillnaden mellan att göra på ett visst sätt och vara på ett visst sätt. Så länge man håller ett negativt förhållningssätt till andra människor (och sig själv) eller företeelser på en armlängds avstånd och inte tillåter det bli en del av ens personlighet så sitter man säker. Låt inte det negativa äta dig. Kommer det för nära så ryck på axlarna och vänd det ryggen. Visst, vissa jobbiga, störande, obehagliga personer är svåra att bara ignorera men då ska man vara medveten om att de förmodligen är det för att de har tillåtit sig själva att bygga amygdala-reptilhjärna-autobahn och fått sviskonhippokampus och låter du dem ’komma under skinnet’ på dig så kommer samma sak att ske i din hjärna och du blir precis som de. Och på så sätt kan man säga att depression eller en negativ livssyn smittar. På vissa arbetsplatser är det bara gnäll, gnäll, gnäll och på andra är det hur trevligt som helst att jobba även om jobbet i sig är ett skitjobb. Det beror på det sociala klimatet på arbetsplatsen och det är viktigt att alla och envar medvetet försöker bidra positivt till det för annars fastnar man lätt i en negativ nedåtgående spiral. Så innan du öppnar munnen och gnäller på jobbet eller någon annanstans för det så tänk på vad du säger, du kanske matar trollet och det kan få konsekvenser som du inte klarar av. Spyr man ren galla över någon eller något kan det slå tillbaka på ett sätt man inte önskat. Man minskar den risken genom att lägga till en nypa humor eller på annat sätt ta udden av det negativa så att man får ur sig det man vill förmedla utan att mata trollet.

Nu ger jag upp innan det blir en bok.