Kalis cyberhem

Äntligen är hela åkern slagen och all sly är borthuggen. Eller egentligen inte hugget utan sågat men ’hugget’ passade bättre i rubriken 😉 Det vi har slagit är det ljusare på fotot. Det ser inte så mycket ut men jag har spenderat säkert 15 timmar på åkern med trimmer och röjsåg. Timothy och Gregory har klippt något timme var också. Nu kan han som ska göra resten börja på riktigt. Det visade sig att den mannen är bror till tanten jag köpte huset av. Världen är lite… eller Vallen är inte så stort i alla fall.

Från ovan ser man bättre att hur stor ytan vi slagit är.

Allt så när som på en liten fläck är slaget. På den lilla fläcken finns ett getingbo. Jag har röjt all sly kring boet så det är bara gräs kvar. När jag slog av en tunn björk alldeles intill boet gjorde jag tydligen bort mig för det blev en väldig aktivitet kring boet och så småningom blev jag smärtsamt varse om att det förekom en viss aktivitet bakom min rygg också. Min vänstra skinka fick smaka getingarnas vrede. Gregory har alltid sagt att han vill se mig springa. Hade han varit ute då hade han sett mig göra just det, med röjsåg i högsta hugg dessutom.

Jag berättade för mannen som ska göra resten av jobbet att det finns kvar lite gräs med ett getingbo i och han tyckte att vi skulle utrota dem med lite diesel och göra en brasa av boet. Han sa att man ska undvika att köra maskiner kring dem eller ha parfym eller rakvatten på sig för det verkar göra dem aggressivare. Jo tack, jag märkte det. Röjsågen var uppenbarligen inte så populär.

Ellie, det lilla eländet, bestämde sig igår för att introducera sina ungar för livet på landet. När jag kom in i köket noterade jag att en av ungarna, Bus, såg lite underlig ut. Han var alldeles stel, spretade med alla benen rakt ut och klorna ute och stod med sänkt huvud. Sedan såg jag musen han hade i munnen. Ellie måste ha haft med sig den in.

När jag plockade upp Bus morrade han åt mig. Jag är väl ingen tuffing men en morrande kattunge på sju veckor var inte så skräckinjagande så jag lyfte ut Bus med mus utanför ytterdörren. Amanda gick ut för att försöka få honom att släppa musen. Det var inget han var speciellt sugen på att göra. Hon provade skaka honom lite lätt men det är inte en metod som ger något större resultat. Det är nog snarare så att katten biter ännu hårdare om sitt byte. Så småningom tappade han musen i alla fall så vi kunde ta in honom igen. Att en så liten katt vet att smågnagare är något man bör fånga är ju otroligt. Jag tycker att de bara ska hoppa omkring och vara söta när de är så små, inte ha så starka instinkter.