Kalis cyberhem

Någon gång ska vi flytta. Inte just nu men om några år kanske. Det blir söderut och det lutar åt Småland. Gregory vill ha ett hus som är lite utöver det vanliga. Tidigare så sneglade han åt herrgårdar, slott, villor på många, många hundra kvadratmeter. Jag bromsade allt jag kunde. Visst kan det verka häftigt att bo grandiost men…

Kroken hade kalas idag och jag städade på morgonen. Jag trodde att det skulle gå snabbare än det gjorde men så såg jag att det dröp fett från spisfläkten. Sedan såg jag fläckarna på kylen och diskmaskinen… och köksluckorna… och fingeravtrycken på dörrkarmarna. Medan jag gnuggade det fläckiga kaklet och skrubbade undersidan av överskåpen i köket tänkte jag att vi är verkligen inte den typen av människor som passar att bo flott.

Vi plockar inte bort på en gång efter oss, vi dammsuger inte så ofta som vi borde, vi stänker och lämnar fläcken till en annan gång för vi orkar inte torka just för tillfället. Sådant sätter permanenta spår. Saker torkar fast och man nöter bort färgen eller skadar ytan när man skrubbar. Damm verkar kunna växa fast i skarvar, saker blir missfärgade. Hur mycket jag än städar vid ett och samma tillfälle så kommer det alltid att synas att här bor det människor som är långt ifrån pedanter.

Så skulle vi bo i ett stort, fräscht, lyxigt hus så skulle det så småningom kännas skabbigt på ett sådant där olustigt, odefinierbart sätt som det kan kännas hemma hos de som har en lyxigare boende men inte förmågan att hålla efter sig. Även om de städar inför besök så det inte finns något synbart smuts eller damm så är det något som man inte riktigt kan sätta fingret på som avslöjar att detta bebos inte av en ’lyxhemsperson’. Gregory och jag är inga ’lyxhemspersoner’, absolut inte. Vi är nog mer ’ruckelpersoner’ faktiskt… Jag tror inte att han känner av den där atmosfären på samma sätt som jag. Han tittar mer på prylar, pinaler, ytor etc och ser det dyrt och flott ut så tycker han att det är häftigt. Jag läser in andra saker och jag har inte riktigt kunnat förklara hur jag märker det men det kanske är en sådan där kvinnlig förmåga.

Dessutom så tycker jag att när dyra, lyxiga saker förfaller och blir skabbigt så blir det på något vis ännu skabbigare än om det varit något mer mediokert som misskötts på samma sätt. Misslyckandet blir på något sätt större. Det blir ett bevis på att personen inte bara är en sådan som inte kan hålla efter sig själv utan även en sådan som inte förstår sina begränsningar och ger sig in i saker som han eller hon inte klarar av. Därför tycker jag inte att vi ska dra på oss någon lyxig herrgård för jag är ganska övertygad om att när vi inte orkar hålla efter det så skulle jag dräneras totalt på energi av att bara se det hända.

Jag har ganska bestämda åsikter om hur jag vill att mitt nästa hem ska vara. Öppna, släta ytor, raka linjer utan krusiduller, snobblister eller annat som samlar damm och smuts, underhållsfria fönster och underhållsfri fasad, gärna betong, så lite prydnadssaker som möjligt, jag HATAR prydnadssaker som samlar damm och skit, inga mattor på golven, inget krimskrams på väggarna eller i fönstren, sparsamt med möbler så det blir lättstädat och så dammråttorna inte har någonstans att söka skydd, tåliga material som inte missfärgas eller repas. Jag måste ha så för även om jag mår bäst när det är rent och städat kring mig så är jag en ’ruckelperson’ som inte har ork eller tålamod att städa speciellt ofta.