Kalis cyberhem

Jag lyssnade på programmet Verkligheten på P3 igår och det handlade bland annat om elallergiker. I programmet medverkade två personer som sade sig lida av elallergi. Den ene, en man i 30-årsåldern, sade att han utvecklat elallergi efter att han skaffat en mobiltelefon. Nu klarade han inte av lysrör, mobiler, grannarnas trådlösa telefoner etc. etc. Han klarade inte av ha ett vanligt jobb och levde på att ta hand om sin son och sin sjuka mor. Sjukskriven fick han inte bli för att elallergi inte klassas som en sjukdom.

Jag uppfattade att programmet var vinklat så att man skulle tycka synd om dessa personer som anser sig vara elallergiker och inte blir trodda av samhället, som kanske ’tvingas’ flytta långt bort från civilisation och inte kan använda bekvämligheter som mobiler, datorer, mikrovågsugnar eller ens ha elektricitet indraget i huset. Ja, visst är det synd om dem men inte för att de är elallergiker… för det är de inte.

När fenomenet dök upp och till och med blev relativt vanligt så gjordes en mängd med tester. Personer som sade sig ha svåra besvär med huvudvärk, klåda, illamående, yrsel och en mängd andra symtom när de utsattes för elektromagnetisk strålning från elektriska prylar fick sitta i ett rum med elektromagnetisk strålning som var starkare än den man utsätts för i vardagliga livet och de skulle avgöra när strömmen var påslagen (när de utsattes för strålningen) och när den var avslagen (och de inte utsattes för någon strålning). De som deltog i testerna kunde inte avgöra när strömmen var på eller av och de hade lika ofta rätt som en som skulle ha gissat sig till det.

Om elallergi verkligen existerar och ger sådana fruktansvärda besvär som elallergikerna påstår så är det väldigt märkligt att de bara får sina besvär när de är medvetna om att de utsätts för elektromagnetisk strålning. En pälsdjursallergiker få samma symptom oavsett om denne vet att de har en katt under näsan eller inte. Detsamma gäller för alla andra allergier. Därför är det tämligen bevisat att elallergi inte existerar.

Så vad handlar det om då? Säg det… det finns många olika orsaker, säkert har en och annan arbetsskygg samhällssnyltare ’utvecklat’ elallergi för att få bli sjukskriven men på dem som verkligen anser sig vara elallergiker så sitter det  i skallen. Om jag av någon anledning upplever något väldigt negativt när jag ska posta brev, en enskild händelse eller stress i samband med att jag ska posta brev eller att jag under en period i livet mår väldigt dåligt fysiskt eller psykiskt och just under denna period postar väldigt många brev så kan mina negativa känslor och upplevelser kanaliseras, projiceras, eller vad man ska kalla det, på postlådan. Jag kan bli illamående, få yrsel och huvudvärk och allehanda fysiska besvär och till och med nässelutslag när jag kommer i närheten av en postlåda. För mig är det uppenbart att det är postlådan som orsakar det men jag är inte postlådeallergiker för det. Jag har ett psykiskt problem som går att behandla om jag bara kan erkänna för mig själv att det sitter i min skalle och inte är en verklig, fysisk fara för mig.

Tyvärr vill inte elallergiker se det på detta sätt. De hävdar att de visst har en allergi eller överkänslighet mot el trots att det är bevisat utom allt tvivel att det inte existerar. Tyvärr så har elallergi håsats upp så att samhället lagt miljarder på att ordna elsanerade bostäder, delar av sjukhus och kommunala lokaler bland annat. På så sätt fick de som anser sig vara elallergiker en slags bekräftelse på att elallergi verkligen finns och så kom de ännu ett steg längre från att kunna bli botade från vad de egentligen lider av.

Ja, det är synd om elallergiker.