Jag har alltid drömt mycket när jag sovit och jag kommer ofta ihåg drömmarna väldigt detaljerat när jag vaknar. Jag har ofta dramatiska och makabra drömmar och jag drömmer i svartvitt. Därför köpte köpte jag postern nedan för en herrans massa år sedan, ramade in den och satte upp den i sovrummet. Sedan jag träffade Gregory har postern fått flytta ut ur sovrummet för han tycker inte att den är lämpligt där. Han får väl mardrömmar av den medan jag tycker att den klockrent illustrerar de drömmar jag har, som jag inte alls anser vara mardrömmar.
Men nu har mina drömmar börjat förändras. Det var länge sedan jag drömde att jag badade i ett badkar fyllt av armar, ben och kroppar från barbiedockor, att jag hyvlade ansiktet av en kompis med en osthyvel och använde det som pålägg på en tunnbrödmacka (jag tyckte att det var äckligt att ögonbrynshåren var kvar, vill inte ha hår i maten), om sköldpaddan i slalombacken som jag strulade med (fråga mig inte hur det gick till) eller andra sådana drömmar som var mer regel än undantag.
Nu verkar det istället ha blivit helt tvärt om. Tråkigare drömmar än de jag har finns nog inte. För någon natt sedan drömde jag om importerade läkemedel från Kanada, inatt drömde jag om en stor sandhög på en strand, alldeles vid vattenbrynet, och högen rasade sakta ihop när vågorna slog emot den. Jättespännande… inte.
Jag vill ha tillbaka mina makabra drömmar! De jag har nu liknar ju apskit. Att sova var så mycket mer underhållande förr :-/
Ja svart/vitt har du alltid drömt i vad jag vet, det talade du om redan vid ett mycket tidigt stadium av ditt liv. Däremot tror jag nog att de som deltog i dina drömmar var av mer sammanhållna individer, åtminstone de som du berättade om.
Jag var nog för ung för att kunna sätta ord på allt konstigt jag drömde. En återkommande mardröm var att tv’n kom rullande in i sovrummet och började visa westernfilmer. Jag ogillar westernfilmer än i dag. /Kali